emelie skrev:Stackars barn
Hur mår hon nu? Kan hon slappna av och få återhämtning hos er eller blir hon stressad av mammans påtryckningar?
Dottern har fortfarande inte svarat på något av sms:en från mamman.
Det hände en grej häromdagen. Jag skulle hämta upp min pojkvän och bonusdottern i stan efter jobbet, och de promenerade i området där mamman bor under tiden (eftersom dotterns skola ligger där). Strax innan jag kommer så råkar min pojkvän se att mamman är på balkongen och tittar mot dem på andra sidan gatan. Han säger det till dottern som får panik och säger "Snälla ta mig härifrån, jag bryter ihop". De går snabbt åt motsatt håll så att mamman försvinner ur sikte och någon minut senare hämtar jag upp dem.
Nästa dag har de möte på skolan (med BUP, soc, kurator, lärare, föräldrar). Mamman är då förtvivlad och säger att pappan håller dottern borta ifrån henne, och att han hade släpat bort dottern bort ifrån henne när de var på gatan utanför
Hon förstår ju inte alls att dottern får panikångestattacker bara av att riskera stöta på henne på stan. Vi kan inte ens prata med henne om mamma, eller antyda att hon ska träffa mamma igen, utan att hon bryter ihop.
Den här dagen när mamman skulle vara på möte på skolan valde till och med dottern att stanna hemma från skolan, för hon ville inte riskera träffa mamma.
Min kille har skickat in till skatteverket om byte av folkbokföringsadress. Mamman kommer vägra skriva under, det har hon redan sagt. Så det lär väl dröja några veckor innan det går igenom eftersom skatteverket då måste göra en utredning om var dottern bor. Nästa mål på agendan är att få igenom skolbyte. Där satsar vi på att få igenom det till hösten när hon ändå ska börja 7:an och då måste byta skola i vilket fall som helst.