Jag har en podeagi som jag sytt efter mått från en Koreansk Agabang (ett babymärke, tänk BabyBjörn) podeagi. Det var inte så smart - den är alldeles för liten för mig, en lång strl 46

Men lite häftigt att ha ändå. Om jag kan skiljas från den nån dag kanske jag säljer den, för jag har ju inte direkt nån nytta av den - mer än att ha.
Det finns ett mönster (som jag inte använt) och länkar till fler på Jan Andreas sida
www.sleepingbaby.net .
www.thebabywearer.com har nog länkar också, och i deras forum om traditionella bärhjälpmedel kanske finns nåt att hämta?
Egentligen borde vi nog uppfinna en svensk stavning... Det uttalas ungefär POO-de-gi har jag fått förklarat för mig. Betyder babyfilt och är sammansatt av ord för filt (po) och knyta (dae gi) . "Knytfilt" alltså. Det är ett utmärkt namn, för det är precis så den funkar. Till skillnad från andra (västerländska) fyrkantsjalar sitter barnet insvept i en quiltad filt som har ett långt band i ovankant. Banden knyter man fast det hela med. Om barnet sitter på ryggen går filten omlott fram på bäraren ända till armhålorna på båda sidor, man har dubbelt tyg över bröstkorgen alltså. Banden kan knytas antingen helt under armarna eller över axlarna. Under armarna och på ryggen är det traditionella sättet att bära den. Barnet hamnar ganska långt ner. Det ger inte optimal avlastning, men är bekvämast när man ska utföra fysiskt arbete.
Just omlottknytningen, att den är så bred, är det som är specifikt för podeagin. Andra asiatiska bärsjalar (Mei Tai-er) är såna att barnet antingen sitter som i en sele med benen ut åt sidorna (tänk ERGO), eller eventuellt att barnets ben är täckta bakifrån av tyg, eller till och med insvepta i tyg. Men bäraren sveps inte in i bärsjalen, som med podegin.
Jag tror att podegin används sida vid sida med Mei Tai. Har inga kopplingar själv till Korea utan har bara varit nyfiken

så rätta mig gärna om jag har fel på nån punkt.