- tor maj 29, 2008 23:14
#1354428
Arbetskamraterna har traditionellt deltagande i Vårruset och hade ett återbud och de erbjöd mig platsen. Självklart svarade jag ja och tog gåsen och S med mig.
Efter ca 2,5 km börjar hon visa tecken på hunger: sugmärken på mina bröst och ljudliga protester - svårt att missförstå
Vad gör man?
Funderade på att sätta mig på närmaste sten och amma, men det kändes inte så lockande. Men jag har ju läst här om de som ammar i sjal - så man måste ju testa! Lossade lite på gåsen skakade ner S och skakade upp tutten (tack för linnet som höll upp det
) och S "dockade" utan att tveka.
Så gick vi de sista 2 kilometrarna, fick många leenden när jag höll på att fixa till det - men jag tror inte att det var så många som såg vad som pågick när vi väl var i rätt ställning. Och S var nöjd
Tack för alla berättelser här som gav mig idéen och styrkan att ens försöka
Hade dock en knytning i slutet som många här skulle ha stönat över och det hade varit svårt för er att hejda er impuls att springa fram och hjälpa mig
Om det blir Vårruset en gång till har jag tre lärdomar: 1. ha en mer täckande tröja så kanske inte problemet uppstår, 2. ha ett linne som kan trycka upp tutten mot liten om h*n inte är gammal nog att hålla i själv och 3. Ta med hörselskydd - otroligt vilket oväsen över 5000 kvinnor kan skapa
Tror att det var mest därför S blev ledsen/hungrig
Efter ca 2,5 km börjar hon visa tecken på hunger: sugmärken på mina bröst och ljudliga protester - svårt att missförstå



Så gick vi de sista 2 kilometrarna, fick många leenden när jag höll på att fixa till det - men jag tror inte att det var så många som såg vad som pågick när vi väl var i rätt ställning. Och S var nöjd




Om det blir Vårruset en gång till har jag tre lärdomar: 1. ha en mer täckande tröja så kanske inte problemet uppstår, 2. ha ett linne som kan trycka upp tutten mot liten om h*n inte är gammal nog att hålla i själv och 3. Ta med hörselskydd - otroligt vilket oväsen över 5000 kvinnor kan skapa

Mamma till två sjalbarn