Bootstrap Framework 3.3.6

[ekarny]

Hej.
Min dotter hade och har till viss del fortfarande mag problem och när jag fick tag på en tricå sjal så förändrades mkt. Hon älskade att vara i sjalen och blev tyst så fort hon kom i och magen fick hjälp på traven . Gaser verkade komma ut lättare osv.
Nu är det typ bara jag i min umgängeskrets och familj som bär i sjal och jag och min sambo har fått tusen påhopp och frågor.. "blir hon inte mer klänging och vill bäras mer när du bär henne så mkt redan nu?" "hämmar du inte hennes utveckling när hon inte får krypa runt själv och upptäcka?"bla. Jag försvarar oss med att Vår dotter känner trygghet hos oss i sjalen och den är smidig för man kan göra saker under tiden hon sover där. Ett tryggare barn tar för sig mer av livet och vågar upptäcka och det kommer en dag då hon inte vill sitta i sjalen lika mkt för det finns så mkt att upptäcka och ibland så säger jag inget alls för det går inte in ändå. Vi skämmer helt enkelt bort vår dotter enl dom. Dessutom så funderar jag och min sambo på att börja med EC och känner mig faktiskt lite osäker nu . Hur är det igentligen då ECare gärna förespråkar att bära i sjal. Kan man bära FÖR mkt? Lär hon sig krypa senare om hon inte ligger lika mkt på golvet tex? Jag bubblar av funderingar så kom gärna med tips, råd och stöd.
Tack!

[Helene]

Tycker du svarar bra redan (sen att folk ändå inte fattar kan man ju inte göra så mycket åt!)

Sen kan du ju fråga hur utvecklande det är att sitta i barnvagn/babysitter/babygunga/gåstol/osv hela dagarna!

Jag bar Sigrid vääääldigt mycket hennes första 7-8 månader iaf (först då började hon åka vagn ibland) och hon började ta sig framåt kring 5 mån och kröp, satte sig upp själv, ställde sig upp och började gå längs möbler när hon var 6 månader!
När hon inte var i sjalen var hon på golvet och låg/satt aldrig i några "bäbisförvaringsgrejer"

[anpa]

Man kan inte skämma bort ett litet barn! Barn blir tryggare av att bäras! Tror det finns mycket artiklar om detta.. Läs här på sjalbarn. Sen tycker jag att ni ska lita på er egen känsla. Min dotter blev buren hela tiden (vägrade ligga själv), när hon senare ville krypa/gå märks det tydligt. Barn är bra på att "säga till". Lycka till!
Vi har även EC-at "light", hon har bajsat på toan sen hon var 6 månader och kissat på pottan sådär bra sedan ettårsåldern. Vi har aldrig tvingat henne, utan bara uppmuntrat henne. Kan tillägga att folk är avis nu när hon är 2 och går utan blöja. (Vi har det när vi ska ut). Men alla barn är olika, så gå på er egen känsla, ni känner ju henne bäst! Lycka till!

[sagogrynet]

Elsa bodde i sjalen sitt första år. Men hon utvecklades ändå!
Hon kröp när hon fyllde 6 månader, gick sina första steg utan stöd vid 7 månader och slutade att krypa vid 8 månader och har gått (eller sprungit, hoppat och dansat) sedan dess...
Så mitt svar blir, Nej. Det är inte hämmande för utvecklingen att bli buren i sjal. Snarare tvärtom.
Elsa är också ECad. Det funkar jättebra i kombination med sjalbärande. Hon är helt torr och går själv på pottan/toan när hon behöver. (Hon är 2 år)

Jag tycker att det låter som att du är helt rätt på det! Fortsätt på den vägen och bry dig inte om vad andra säger, de kommer alltid att ha en massa åsikter hur man än gör. Lita på dig själv! Bara ni vet vad som är rätt för er och ert barn!

[ekarny]

Jag får höra av läkare och BVC att hon är väldigt frammåt för sin ålder och om det delvis har med sjalbärande att göra är svårt att säga men hon vill gärna vara nära och som anpa säger kan ju barn säga ifrån.

Samhället känns så matat med tillbehör för barn att naturliga grejer som att läsa deras signaler och förstå behov faller bort.. Jag kan ju bara tänka mig vad "dom" i vänner och familj krets kommer att tycka när vi börjar EC om de redan är emot sjalbärandet..
Vår dotter är 5 månader nu. Är det en sen tid att börja EC? Kanske lite fel forum men frågan är fri

Jag önskade att jag hade hittat sjalbarn sidan och EC sidan när jag väntade henne. Då hade man inte blivit lika lätt "köpt" som 1a barns förälder..

[Woodgroves]

Vår dotter bodde i sjalen de första tre månaderna. Nu är hon nio månader och bärs fortfarande ett par timmar om dagen. Vi använder EC och bärande underlättade mkt i början och även nu eftersom man (i alla fall vi) känner när hon behöver göra ifrån sig när hon är i sjalen. Dessutom håller hon sig medan hon är i sjalen åker hon vagn så kan hon kissa utan att göra signal och väntar nästan aldrig tills vi kommer hem.

Vår dotter satt själv utan stöd när hon var tre månader. Hon började gå när hon var sju månader. Har vänner som bär mkt och deras barn är också tidiga motoriskt. Jag har även läst att barn blir hjälpta med den motoriska utvecklingen när de sitter i sjal eftersom de hela tiden känner bärarens rörelser. Om det sen är vetenskapligt bevisat vet jag inte, men väldigt få saker är ju det när det gäller barnuppfostran och råd om hur man ska göra.

[naimiez]

Det finns väl information på någon bärsjalsåterförsöljarsida här på webben....men vart

[naimiez]

www.pepplon.se har information....se under Läs Om överst på sidan....

[diddeldi]

nej, det är bara nåt de fått för sig. det är bra för utvecklingen att vara nära. mitt första barn vägrade ligga själv och bars hela tiden till dess att han själv visade att han ville vara på golvet. han var tokigt tidig motoriskt. min andra son har själv valt att ibland ligga själv redan från början, han är inte riktigt lika tidig. det har ingen korrelation liksom.

själv har jag börjat med ec tidigare än så men jag tror att det kan funka, du kan kika in på http://ecsweden.se/ och läsa mer.

[nevin]

Jag har samma problem, fast bara med min släkt. Som tur är så känner jag några som bär och som stöttar mig när det blir för mycket. Sambon bär inte själv men stöttar mig när det blir för jävligt från omgivningen.



Här är det min släkt som tycker både det ena och det andra om vårat sätt att ha barn. Några axplock kanske kan vara intressanta?

"Man ska inte bära så mycket på honom, då utvecklas han inte ordentligt"
"Om du bär så mycket kommer det inte att bli lätt att lämna på dagis"
"Det är BRA för barn att ligga på golvet, de lär sig krypa bättre då"
"Det är BRA för barn att ligga på golvet, de kommer aldrig bli självständiga annars"
"Det är BRA för barn att ligga på golvet, de behöver ha TRÅKIGT ibland med"
"Det är inte bra att ta upp honom så fort han gråter lite, det lär honom att skrika för att ni ska komma"
"Det gör inget att barn ligger och skriker sig till sömns, annars lär de sig aldrig att somna själva"
"Sover han inte i egen säng längre, då kommer ni få ett helvete sen"
"Mata honom inte så mycket, han kommer få svårt att bli av med det sen"



Nu har jag tjatat mig blå om att bärandet utvecklar barn lika mycket, om inte ännu bättre, som att "träna" på golvet, att han är trygg i sitt somnande eftersom han VET att vi inte försvinner, att han har börjat sova i våran säng och att det är helt okej - vem vill inte sova brevid de människor man älskar?


Till saken hör att våran pojke (trots eller tack vare bärandet och vårat sätt att vara nära honom?) är väldigt trygg och framåt, både fysiskt och mentalt. Han tog sig fram när han var 4,5 månad, satte sig själv vi 5 månader, reser sig mot allt han kan (6,5 månader var han första gången). Han skriker inte i "onödan, utan ropar på oss när han verkligen vill något, har inga problem att somna på kvällen, äter som en häst och väger idag över 10 kilo, men är å andra sidan 72 cm lång med!


Att han kommer bli svår att lämna på dagis tror jag inte ett dugg på, och som motvikt har jag en närstående som INTE gjort som jag och har haft ett rent helvete att lämna sin lilla....... Dagis är dessutom inte aktuellt här, då vi tänker vara hemma tills han är åtminstonde 3 år eller mer.


Så, jag säger bara, stå på dig och skit i alla dumma kommentarer, kom in här istället när det blir för jobbigt!

[melon]

Man KAN inte skämma bort en bebis med närhet!

[solanna]

Det finns forskning som visar att:

-burna barn skriker mindre än andra barn
-barn som uppfattas som klängiga som små och får den närhet de visar att de behöver lyckas bättre senare i livet

Jag kan försöka leta upp artiklarna på PubMed lite senare om det behövs för att övertyga släktingarna/bekantingarna.

[puh]

Oj, jag ska nog vara tacksam att mor och svärmor bara säger att skruttan har tur som får så mycket närhet De är bara positiva än så länge

Bland vännerna är det allt från påhopp om "gröna vågen" och retsamma ord om palistinasjal till nyfikenhet. Tror att sjalandet bland kändisarna "over there" har gjort många positiva!

[ekarny]

Å det är så skönt att läsa era inlägg.
Jag får liksom lite GO i mig! Lite jävlarannama!!
Tack allihop!! Stor kram till er.

Tack och lov så är min sambo helt inne på detta med bära sjal och EC, lära sig signaler och osv. Hade inte han också gillat detta så hade det känts ganska ensamt ibland.

[mari_tres]

Att "folk" måste lägga sig i så mycket, man är ju tillräckligt osäker ändå som förstagångsförälder!

Barn behöver kärlek och närhet, det är livsviktigt för dem på samma sätt som mat och värme. Ska man då vägra ge dem det av princip fast de visar så tydligt att de vill/behöver bäras och vara nära?

Nej, att visa sitt barn att man finns där och lyssnar på dess behov tycker jag känns som grundläggande mammainstinkter, men jag har till min fasa upptäckt att det är många som tycker att "hon måste träna lungorna genom att skrika lite" eller "jag vill att han ska bli självständig" (vid 4 månaders ålder... ).

Försöker att inte döma någon, men det är svårt ibland. Ibland då jag är inne på typ FL så kan jag bli så förbaskad på "folk" men jag försöker att tänka att de gör nog som de tror är bäst, på samma sätt som jag gör det jag tror är bäst.

Vad jag vill säga med mitt svammel? Att du ska strunta i vad "folk" tycker, det är du som är expert på ditt barn! Och att jag tycker att du har bra tankar och värderingar (dvs likadana som mig )