Bootstrap Framework 3.3.6

[zandrama]

Precis som rubriken lyder; Hur bar man barn i Sverige på medeltiden?

[Tyche]

Hmmm bra fråga. Så ryggen i någon tygstycke skulle jag tippa iallafall om man var fattig. Som rik hade man nog någon som bar barnet åt sig *kanske, funderar*

Tänker på den där filmen, Wilow, när bebisen bärs i någon form av nävväska... Var inte det typ medeltiden??

[zandrama]

Jo, jag funderar också på om man inte bar i nån typ av kont på ryggen,´nån som vet mer? Tinaw kanske?

[Siri]

Jag har också funderat på det och hur gjorde man i det mer moderna bondesamhället, alltså på 17-18-talen ? Se kom ju barnvagnen,,

det finns ingen etnolog härinne? (jag har bara läst 20 p och vi kom aldrig så långt )

[tinaw]

På medeltiden bar man i kortsjal i Europa om man ska tro kyrkmålningarna (och det ska man ), säkerligen även i Sverige. Bära på höften i kort knytsjal alltså. Det sättet att bära är spritt över alla kontinenter, säkert för att det är enklast och kräver minst. Ett tygstycke att bära i ska ju tillverkas hela vägen, från sådd/lamning till vävning, då är längden en viktig faktor. Vem väver fem meter tyg när det räcker med två?

I Dalarna finns skinnbögen och bultbandet fortfarande, och med stor sannolikhet har liknande saker använts på andra ställen i Sverige också. Skinnbögen är som en ryggsäck. Bultbandet (="Bärbandet", att bulta är att bära på Flodamål) är ett längre band, ca 10 cm brett eller så, som knyts som ryggsäck och barnet eller packningen bärs på ryggen, tänk en strap carry.

Kontar verkar ha varit mer för folket norrut, inspirerat av samernas bärhjälpmedel gissar jag.

En intressant aspekt är att precis som hos naturfolken är det inte bara mamman som burit det lilla barnet, utan många människor har hjälpts åt att dela på barnbärandet så att alla kunnat bidra med sitt i det dagliga arbetet. Skinnbögen hängdes ibland upp i ett träd när man tex arbeta på åkern. En sorts hängvagga

[Siri]

På medeltiden bar man i kortsjal i Europa om man ska tro kyrkmålningarna (och det ska man ), säkerligen även i Sverige. Bära på höften i kort knytsjal alltså. Det sättet att bära är spritt över alla kontinenter, säkert för att det är enklast och kräver minst. Ett tygstycke att bära i ska ju tillverkas hela vägen, från sådd/lamning till vävning, då är längden en viktig faktor. Vem väver fem meter tyg när det räcker med två?

I Dalarna finns skinnbögen och bultbandet fortfarande, och med stor sannolikhet har liknande saker använts på andra ställen i Sverige också. Skinnbögen är som en ryggsäck. Bultbandet (="Bärbandet", att bulta är att bära på Flodamål) är ett längre band, ca 10 cm brett eller så, som knyts som ryggsäck och barnet eller packningen bärs på ryggen, tänk en strap carry.

Kontar verkar ha varit mer för folket norrut, inspirerat av samernas bärhjälpmedel gissar jag.

En intressant aspekt är att precis som hos naturfolken är det inte bara mamman som burit det lilla barnet, utan många människor har hjälpts åt att dela på barnbärandet så att alla kunnat bidra med sitt i det dagliga arbetet. Skinnbögen hängdes ibland upp i ett träd när man tex arbeta på åkern. En sorts hängvagga

Jätteintressant, tack för infon.

Men hur gör man med en kort knytsjal? Hur fungerar den? (Vad jag förstår så används den fortfarande på många ställen i världen men jag har inte förstått tekniken bakom)

[tinaw]

Man bär över en axel i regel. Precis som bärabarn-sjalen.

[Mamma Eli]

En intressant aspekt är att precis som hos naturfolken är det inte bara mamman som burit det lilla barnet, utan många människor har hjälpts åt att dela på barnbärandet så att alla kunnat bidra med sitt i det dagliga arbetet.

Väldigt intressant och något man saknar när man får barn. Det blir så påtagligt att det inte är naturligt att vara ensam hemma med en bebis, att det naturliga är att kunna lämna ifrån sig bebisen till någon annan om än för korta stunder för att vardagen ska flyta på. Livet var nog tuffare på många sätt förr, men ibland undrar jag om bristen på den sociala kontakten man hade förr egentligen är tuffare... Tänker på alla aspekter i tillvaron, även de äldres som numera oftast blir sittande ensamma hemma när deras respektiva går bort. Bor man tillsammans har ju alla en uppgift att fylla. Tänk vad värdefullt för såväl barn som föräldrar och mor- och farföräldrar.

[kogkarin]

Jag har också tänkt på det, hur "onaturligt" det känns ibland att leva enbart i kärnfamiljer när man har småbarn. Jag tänkte också på det när jag köpte min Podegi och läste på lite om hur man knyter. I korea är det ingen som knyter på sitt barn själv. Det finns alltid någon där som kan hjälpa till, men i knytinstruktioner har de skapat västerländsk variant där det är möjligt.

Jag längtar lite till att få bo i någon slags storfamilj...

[zandrama]

TinaW, du är ju bara toppen! Tackar!

Och det där med att bo i storfamilj är någonting som jag saknar väldigt ofta iom att min man jobbar oregelbundet. Det finns lixom aldrig nån att få avlastning av när han jobbar sen kväll tex.

[Vida]

Jag längtar lite till att få bo i någon slags storfamilj...

Jag med - om än bara ett kollektivhus med gemensam barnhämtning och enstaka gemensamma middagar (läste något reportage om det i ngn tidning - undrar vilken det var??)

Fast nu blev det lite OT

[Mamma Eli]

Jag längtar lite till att få bo i någon slags storfamilj...

Jag med - om än bara ett kollektivhus med gemensam barnhämtning och enstaka gemensamma middagar (läste något reportage om det i ngn tidning - undrar vilken det var??)

Fast nu blev det lite OT

Det skulle räcka med att bo grannar med flera familjer/släktingar. Tänk vad praktiskt! Har också fudnerat mycket på det där med att hjälpa varandra hämta och lämna, passa åt varandra osv. Håller just nu tummarna för att en kompis inte får huset hon vill ha långt bort från oss utan att de hittar ett i närheten. Vi har pratat mycket om att det skulle vara praktiskt att kunna hjälpa varandra. Husköp är dock ett hett ämne just nu och inget man kan välja hur som helst tyvärr.

[sanna73]

Vi bor i samma kvarter som min farmor och farfar, mamma och pappa, lillebror samt faster och farbror. Det är underbart när man behöver hjälp med något. Som när maken är utomlands och jobbar och sonen inte vill somna så kan jag ringa lillebror så kommer han upp och sitter med babyn medan jag går ut med hundarna, eller så tar mamma Alfred några timmar och jag städar, eller så fikar vi hos farmor och farfar. Inte så att vi springer ner varandras hem och vi kommer aldrig oanmälda, men bara att möjligheten finns där är underbart. Min faster är dessutom svårt sjuk just nu och då är det skönt att vi är många som finns nära.

[lotte]

På många ställen bar man inte små barn med sig, utan de blev kvar i stugorna (i vagga, hängvagga, säng, lekandes inne och utanför på gården) med de äldsta som övervakare. Det fanns ofta ett behov av att låta barnet gå över från amning till annan mat så att även kvinnans arbetskraft kunde frigöras.

De som inte kunde lämna över ansvaret för det lilla barnet, och ändå behövde arbeta längre bort från hemmet kunde lämna det ensamt eller ibland ha med det i en bärkorg. En som man lyfter från plats till plats, ibland till och med kan hänga upp att gunga i en trädgren, men inte för att bära på ständigt.

Sverige har i mångt varit ett fattigt land med hårda villkor för de flesta. Kyrkan har också varit mycket tydlig med att barn ska "fostras" väldigt tidigt och inte hindra sina föräldrar i arbetet. Det är också så att på de flesta ställen sätts barn själva i arbete redan vid 4-5. På en del håll blir du vuxen när du fyller sju år (=män), på andra runt tio-tolv.

Kvinnor med dåligt samvete för att de lämnade barnen ensamma var ett medeltidsfenomen likaväl som idag.

[Helene-Gia]

Åh vad roligt att läsa om hur man gjorde förr Tackar för bidraget till mitt bättre vetande!