Bootstrap Framework 3.3.6

[Lena J]

Hej alla sjal-vana föräldrar! Det är så häftigt att läsa om alla ni som bär era barn jämt och har skippat vagnen helt. Jag skulle verkligen vilja göra detsamma men har lite problem att få till det med sjalen Tänkte fråga om lite tips o råd...
Våran snart fem-månaders dotter har mest åkt vagn hittills, utom när jag tagit mod till mig och burit ut henne på stan i sinon. Jag avskyr egentligen att lägga henne i vagnen och tycker det är ganska tydligt att hon inte trivs där.
Nu måste jag skamset säga att jag tycker det är jobbigt att gå på stan med ett litet huvud upp-stickandes ur jackan...Precis ALLA tittar konstigt på oss, vilket jag kan förstå - jag har själv aldrig sett något sjal-barn på stan vintertid. Jag fattar att "det inte är nåt att bry sig om", men det ÄR påfrestande! Måste mobilisera så mycket mod för att gå ut. Hur tänker ni andra? Känner nån igen sig eller är det jag som är fjantig??
Sen undrar jag hur man skyddar lilla kinden från sol, vind och regn? Är ju enklare i vagnen.
Ibland skriker A. även i sjalen (DÅ tittar folk verkligen... som om jag medvetet plågade mitt barn). Är det en vanesak för bebisar att bli burna, eller är det så att de inte alltid vill bli burna? Vad gör man då när man är ute?
Vore så intressant att höra andras synpunkter på det här.
Lena - kämpande sjal-novis

[Mamma Eli]

Hej alla sjal-vana föräldrar! Det är så häftigt att läsa om alla ni som bär era barn jämt och har skippat vagnen helt. Jag skulle verkligen vilja göra detsamma men har lite problem att få till det med sjalen Tänkte fråga om lite tips o råd...
Våran snart fem-månaders dotter har mest åkt vagn hittills, utom när jag tagit mod till mig och burit ut henne på stan i sinon. Jag avskyr egentligen att lägga henne i vagnen och tycker det är ganska tydligt att hon inte trivs där.
Nu måste jag skamset säga att jag tycker det är jobbigt att gå på stan med ett litet huvud upp-stickandes ur jackan...Precis ALLA tittar konstigt på oss, vilket jag kan förstå - jag har själv aldrig sett något sjal-barn på stan vintertid. Jag fattar att "det inte är nåt att bry sig om", men det ÄR påfrestande! Måste mobilisera så mycket mod för att gå ut. Hur tänker ni andra? Känner nån igen sig eller är det jag som är fjantig??
Sen undrar jag hur man skyddar lilla kinden från sol, vind och regn? Är ju enklare i vagnen.
Ibland skriker Alice även i sjalen (DÅ tittar folk verkligen... som om jag medvetet plågade mitt barn). Är det en vanesak för bebisar att bli burna, eller är det så att de inte alltid vill bli burna? Vad gör man då när man är ute?
Vore så intressant att höra andras synpunkter på det här.
Lena - kämpande sjal-novis

Lite kort och snabbt svar bara. Visst tittar folk och ibland känns det obehagligt tycker jag också. Jag är en sån som ibland bara vill vara ifred och försvinna i mängden, och då är det lite jobbigt med allas blickar... Jag brukar dock försöka att tänka på hur bra bärandet är för min son, vilken positiv närhet han får och då är det lätt att känna sig stolt över att man bär istället för de obehagliga känslorna. Har fått lättare för att framkalla denna känsla, och känner mig numera mest stolt när folk tittar oavsett vad de tänker så tänker jag själv att så här nära borde alla barn få vara.

[Mirjam]

Jag kände likadant i början, men det är nog en vanesak både för den som bär och för barnet. Man vänjer sig vid att folk tittar (egentligen gör de det mindre än man tror) och barnet vänjer sig vid sjalen.

Mot vind och regn har jag skaffat ett bärskydd, det har en krage som man fäller upp runt barnet så det är nästan helt skyddat. Men när det blåser storm som idag så tar jag ändå vagnen om jag måste ut.

Ju mer jag bär ju mer gillar jag det, det är så mycket enklare att ta sig fram i stan och på bussar, samt att det är mycket lättare att få honom att somna i sjalen. Men det tog ett par månader innan jag kände mig helt bekväm!

Tillägg: Det tog minst en vecka av dagligt bärande för att min pojk skulle trivas helt i sjalen. Då var han ca 3 månader. Nu blir han märkbart glad när jag tar fram den

[Gullan]

Ja, det är ju så att bebisar inte är glada jämt, det vet ju alla som har bebisar själv... men det är tydligen lätt att glömma
Bärskydd/Bärjacka-poncho är bra för att skydda barnen i sjalen, jag har sytt ett bärskydd själv som jag kan dra huvan helt över huvudet på D så att hon är skyddad. Men, visst. Det är lättare att skydda i vagnen.
Jag vet inte hur det är att bära i elastisk sjal, det finns det de som är bättre på här inne, men kanske börjar sjalen kännas svajig? Om den börjar bli svajig skulle jag leta reda på en sjalträff och kolla in lite vävda sjalar eller selar - kanske hon gillar det bättre? Dessutom träffar du en del "sjalgalningar" som kan ge dig lite tips och råd.

[asa]

Jag brujar försöka undvika att titta på folk, då ser jag inte om folk tittar på mig
Om L börjar gråta i sjalen tar jag och sticker till honom ett lämpligt finger några minuter för att lugna honom. Då somnar han oftast om. Det är jobbigt när han gråter högljutt i sjalen, precis som du beskriver tror man att folk tror att man plågar dem avsiktligt
Jag har bara en stooor vinterjacka som jag kan skydda hela honom i och dra upp hela vägen. Vid lite snällare väder så använder jag Weledas väder-creme som skyddar små mulliga kinder.

Lycka till och kämpa på. Det är underbart att bära utan att ha vagnen(som snart ska säljas) med sig tycker jag.

[Gullan]

Gör ett litet tillägg:
När vi åker till stan, har 24 mil enkel resa, så när vi åker har vi många ärenden att göra och bilen blir snart full, har jag aldrig D's vagn med. Hon åker sjal hela dagen och klagar bara när det är dags att äta eller byta blöja. Värre var det när E var liten och vi släpade liggvagnen ner, han ville helst inte vara i den, grät mycket och ofta och det var svårt att få något gjort. Det var jobbigt att försöka manövrera vagnen mellan klädställningar, många lyft i och ur bilen. Nu har jag sjalen på mig i ett dubbeltX på magen, lyfter D in och ut ur bilen från och till sjalen utan större mankemang. Jag upplever i stället att många "vagnmammor" tittar lite avundsjukt på en när man lätt går in och ut ur affärer med sjalen. Påsarna jag samlar på mig hänger jag på sulkyn som brorsan sitter i. (den är i alla fall lättare att manövrera i trånga utrymmen än liggvagnen) När det är dags att äta är det lätt att slinka in på t.ex. Sibylla och bära bricka med bebis i sjal jämfört med vagnen. Sjalen kan man dessutom knyta sig en snedig barnsele till vanlig stol om barnstolar saknas

[surftrollet]

Jag upplever att många (de flesta?) som tittar är nyfikna och tycker att det ser mysigt ut. Men visst kändes det jobbigt när han gnydde i sjalen när han var helt ny - han hade inte ytterkläder på sig då så jag kunde ju inte plocka upp honom utomhus. Å andra sidan så gnydde han inte så mycket för han var ju där han ville - nära.

En del barn trivs inte så bra med att bli burna, på samma vis som inte alla trivs i vagn. Och bebisar är inte alltid nöjda, vare sig de trivs bäst i vagn eller sjal.

[jag71]

Uja vad många det var som tittade i början! Efter ett tag märker man det inte längre. Fast när jag kom med skrutt på ryggen i ergon, A på magen i sinon och så O i tvillingvagnen då tyckte jag att folk stirrade riktigt mycket (vilket dem gjorde - folk kommenterade det till och med högt! ) Det är helt klart en vanesak. Första gången jag bar skrutt hos mina föräldrar så upplevde jag att folk stirrade väldigt mycket också. Skulle tro att folk blir lite vana vid en när man går på samma ställen mest hela tiden.

[lindamarie]

Jag tycker att det är stor föedel att bo i stockholm för även om folk glor vissa dagar så kan man bli totalt nonchad andra och här är det inte direkt jätte outständing med sjal eller andra "konstiga" saker... Sen så tror jag precis som jag71 att man inte märker av att folk kollar längre, och efter en massa sjalande hemma så känns det så "naturligt" att jag tar för givet att ALLA bär sina barn i sjal och blir nästan chockad då jag ser barnvagnar då jag går ut.

F brukar inte skrika i sjalen om det inte är för varmt så så fort vi kommer in i en affär eller buss eller dylikt så tar jag av honom mössan och drar ned blixtlåset i overallen.

Kom med på sjal träff! Nästa "stora" blir den 2 april på skansen, håll utkik under bärsjalsträffar!! Snart är det ju dags för dig med en vävdsjal å där kommer det säkert att finnas en hel del att klämma på

[jazoo]

Det är nog en vanesak för både förälder och barn. Visst tittar folk när man bär ett barn, men jag tycker nog att de tittar oavsett om man bär i sjal eller i armarna. Människor gillar barn helt enkelt, och tycker om att titta på småknoddar. Det är i alla fall min tejk på det hela.

Jag har alltid varvat sjal och vagn, hade en period när Alice (min tjej heter också Alice, och är nu ca 1,5 år) bara sjalades. Kanske mellan 3-4mån, då började hon tycka att det var astråkigt att ligga ner i vagnen. När jag bytte till sittdelen blev det bättre och roligare, så då blev det nog 50/50 igen. Men sjalen finns alltid med som komplement.

På vintern har jag haft en gigantisk dunjacka som går runt både mig och Alice, när hon var riktigt liten stack huvudet knappt upp, så hon var helt skyddad. Nu klarar hon kyla och vind bättre, så det räcker med mössa och halsduk om vi skulle gå ut så. Solhatt skyddar bra mot sol.

Alice har nästan aldirg gråtit i sjalen, så jag kan inte ge så mycket råd där. Men visst är det säkert så att hon håller på att vänja sig, hon med. Kanske kan du testa att sjunga lite för henne? Lossa lite på sjalen, eller sätta henne tillrätta lite? Ett finger att snutta på som någon föreslog.

Vad det lider kommer du nog att märka att du får bättre självförtroende också, att du kan sträcka på ryggen och strunta blankt i att folk glor. Om du bara kan övertyga dig själv om att de tittar för att de är nyfikna och kärleksfulla och intresserade så går det nog bättre.

Lycka till!

[Lena J]

Ojojoj vad peppad jag känner mig! Blev plötsligt väldigt påtagligt att det är fler som bär sina barn och att jag inte ÄR ensam om det, och inte tokig eller konstig... Blev lite lättare att gå på stan efter alla tips och glada tillrop! Vågade t o m ta tunnelbanan ett stort antal stationer och var supernervös att stumpan skulle börja gråta eller skrika... men nej, efter att storögt ha sett sig omkring i fem minuter somnar hon - till mammas stora lättnad och förvåning! Samma sak på hemvägen.

Tack även för tips om bärskydd och grejor, ska genast skaffa.

Det som är mest ironiskt i allt det här är att min sambo inte tycker att det är det minsta pinsamt att gå på stan med sjalen.

Ser fram emot sjalträff på skansen, vill veta mer om sjalar och bärgrejor! Roligt!

(tycker att lillflickan varit på mycket gladare humör över lag de här dagarna som hon blivit buren mycket!!!...)

[Gullan]

Så roligt att du känner att det börjar lossna för er! Och jättekul att pappan tycker om att bära oxå
Tunnelbanan låter som ett kul äventyr - det ljudet som blir, stimmigt och ljudet av tåget måste vara perfekt för att söva ett barn!
Det är också roligt att höra att tjejen varit på ett goare humör sedan ni börjat bära mer, det tyder ju på att även hon ger ett bra betyg!
*kram* och hoppas att ni får en härlig träff på skansen!

[Helena]

Jag kan också känna så ibland, men nu sitter min flicka under en bärjacka, så det syns inte så mycket att jag bär i sjal. Och oftast har jag mina andra två barn att hålla reda på, då tänker jag inte så mycket på att folk kanske tittar.

Men jag undrar hur det ska bli när jag börjar bära på ryggen utomhus till sommaren, för det tror att bära på ryggen i sjal, det väcker mycket mer uppmärksamhet än att ha en bebis på magen.

Och min flicka skriker också och är irriterad i sjalen ibland, men vad ska man göra, man är kanske på väg någonstans och kan inte ta ur barnet, eftersom det är kallt. Blir bättre när det blir varmt och man kan ta ut bebisen närsomhelst.

[anna_eh]

Upplever också att man blir betydligt mer glodd på när man har sjalen jämfört med vagn, men oftast har jag uppfattat det som att folk tittar med ngt positivt i blicken. Betydligt fler börjar prata med Arvid o "gullar" med honom, vilket ju är kul, men jag gillar inte riktigt när främmande nyper honom i kinderna el tar på honom i ansiktet....

Nåväl, sträck på ryggen vare sig du sjalar eller vagnar!

[droneboy)))]

Jag måste nog erkänna att jag sneglar lite fördömandepå alla föräldrar som bär runt sina bebisar i babybjörn. Och sen har ju 90% av alla vagnbarn napp hela tiden. För att de känner sig så trygga eller...?

Trodde också att jag skulle framstå som värsta UFOt när jag började sjala men kan inte räkna alla positiva reaktioner jag fått av de mest skilda människor. Två gånger har jag hört lite oroliga eller negativa åsikter.

Jag tycker mest det är jobbigt när jag trasslar till det och står och knyter om ryggX med klagande unge på ryggen. Så för mig har det viktigaste varit att öva mycket så jag känner mig riktigt cool när jag svingar upp Henry på ryggen och knyter ett perfekt X lite nonchanlant så där.

Och framförallt vet jag efter allt bärande att Henry nästan alltid är jätteglad i sjalen och då spelar det inte så stor roll vad andra tänker. Det är nog det viktigaste.

Kör hårt!