Bootstrap Framework 3.3.6

[FyraBusar]

Fick för några veckor sen min bärjacka för ryggbärning som jag fått tillfixad av en gammal jacka. Sen har barnen varit omväxlande sjuka så jag har inte fått testa den ute. Men jag trodde att det skulle fungera bra eftersom grabben ALLTID uteslutande bärs på rygg här hemma och jag tycker det är skönare att ha honom på ryggen nu när han är så stor (är 13 månader) Han älskar att sitta på ryggen och visar några gånger varje dag att han vill sitta där om jag inte har burit så mycket, han kramar om mig och lägger kinden mot min rygg *mys*

Men han var tydligen inte alls redo för att sitta på ryggen ute. Så länge vi gick där det var folktomt gick det bra. Han var nöjd och såg sig omkring nyfiket. Men sen kom vi den sträckan som jag går genom centrum för att komma till BVC (dit vi skulle) och det var en del folk på stan och då gick det inte alls längre..... Kände mot ryggen hur han började snyfta och sen började han gråta. Klappade honom i bak på ryggen och pratade med honom, småsjöng lite tyst för oss själva och då slutade han gråta men jag kände fortfarande snyftningarna... På hemvägen somnade han tack och lov innan vi kom dit då jag passerar genom stan.

Så vad tror ni, ska jag helt enkelt vänta ett tag med att bära på ryggen ute bland andra människor än familjen än, eller kan det bara varit ovana? Hur har era barn reagerat när ni först börjat bära på rygg ute bland folk?

För mig känns det som jag ska vänta ett tag, men det jag undrar är ju om fler barn kanske reagerar så första gångerna och sen vänjer sig. Eller om han helt enkelt visade att han inte alls är mogen för alla intryck än. Hittills har jag burit på mage ute, och han har inte åkt kärra alls sen i somras och även i den är han vänd mot mig....

Svammel, svammel. *sorry*

Bärjackan fungerade kanonbra för övrigt i alla fall

[smurfis]

Hur gammal är han? Jag har inte direkt något bra svar, men jag skulle ha gått på magkänslan. Om min Simon inte verkade trivas så skulle jag vänta. Vi har ännu inte provat på ryggen ute, jag känner inte att Simon är redo.

[FyraBusar]

Hur gammal är han? Jag har inte direkt något bra svar, men jag skulle ha gått på magkänslan. Om min Simon inte verkade trivas så skulle jag vänta. Vi har ännu inte provat på ryggen ute, jag känner inte att Simon är redo.

Tack för svaret!
Han är 13, snart 14, månader gammal och ganska blyg av sig. Jag hoppades nog någonstans att han skulle vara "nöjd" med närheten han trots allt får innanför jackan på ryggen också, eftersom han trivs så bra där när vi är hemma. Jag skulle inte sätta honom i en framåtvänd vagn än till exempel, just för att han är såpass blyg och mammig. Men ryggbärning har jag kört med jättelänge här hemma...

Ja, ja. Det går väl alltid nån gång

[Pétronille]

Hmm knepigt! Det KAN ju ha varit en tillfällighet bara, eller? Annars kanske du kan prova med kortare sträckor först, där det är folktomt tex, eller där det bara är natur omkring. Och ha ett annat redskap berett ifall han blir ledsen. Själv bär jag lillan utomhus ganska mycket på ryggen (för jag blir så trött av att bära henne på bröstet), och har gjort det sedan hon var fem-sex månader. Men vi bor ganska nära naturområden och har först varit ute och gått i skogen och så. Jag upplever inte att hon blir utsatt för för mycket intryck på ryggen eftersom hon ju bara kan luta ner huvudet mot ryggen och sova. Hon väljer själv när hon vill titta upp! Det är ju helt annat än en framåtvänd vagn tex, som jag inte heller vill ha (annat än när jag inte har något val, som i Paris i papaplyvagnen -- men då använder jag den bara minimalt och sätter mig framför henne så fort vi är i metron eller så). Jag bär henne också ute på stan, i tunnelbanan osv.
Jag tycker du ska prova dig fram, kortare sträckor och känna in hur han reagerar. Kanske var det för att han varit sjuk?
Lycka till hur som helst!

[FyraBusar]

Hmm knepigt! Det KAN ju ha varit en tillfällighet bara, eller? Annars kanske du kan prova med kortare sträckor först, där det är folktomt tex, eller där det bara är natur omkring. Och ha ett annat redskap berett ifall han blir ledsen. Själv bär jag lillan utomhus ganska mycket på ryggen (för jag blir så trött av att bära henne på bröstet), och har gjort det sedan hon var fem-sex månader. Men vi bor ganska nära naturområden och har först varit ute och gått i skogen och så. Jag upplever inte att hon blir utsatt för för mycket intryck på ryggen eftersom hon ju bara kan luta ner huvudet mot ryggen och sova. Hon väljer själv när hon vill titta upp! Det är ju helt annat än en framåtvänd vagn tex, som jag inte heller vill ha (annat än när jag inte har något val, som i Paris i papaplyvagnen -- men då använder jag den bara minimalt och sätter mig framför henne så fort vi är i metron eller så). Jag bär henne också ute på stan, i tunnelbanan osv.
Jag tycker du ska prova dig fram, kortare sträckor och känna in hur han reagerar. Kanske var det för att han varit sjuk?
Lycka till hur som helst!

Tack för ditt svar!
Ja, jag hoppas ju att det bara beror på att han inte är på topp efter att ha varit sjuk för jag VILL så gärna kunna bära honom på ryggen ute också. Visst är det jättemysigt att ha honom på magen också, men han är såpass stor att det blir knöligt att köra kärran med nästa syskon med honom där.....

Nåja, jag får "provköra" lite mer på promenader utan nya människor så får vi se hur det går.