- ons dec 27, 2006 22:16
#439486
Fick för några veckor sen min bärjacka för ryggbärning som jag fått tillfixad av en gammal jacka. Sen har barnen varit omväxlande sjuka så jag har inte fått testa den ute. Men jag trodde att det skulle fungera bra eftersom grabben ALLTID uteslutande bärs på rygg här hemma och jag tycker det är skönare att ha honom på ryggen nu när han är så stor (är 13 månader) Han älskar att sitta på ryggen och visar några gånger varje dag att han vill sitta där om jag inte har burit så mycket, han kramar om mig och lägger kinden mot min rygg *mys*
Men han var tydligen inte alls redo för att sitta på ryggen ute. Så länge vi gick där det var folktomt gick det bra. Han var nöjd och såg sig omkring nyfiket. Men sen kom vi den sträckan som jag går genom centrum för att komma till BVC (dit vi skulle) och det var en del folk på stan och då gick det inte alls längre..... Kände mot ryggen hur han började snyfta och sen började han gråta. Klappade honom i bak på ryggen och pratade med honom, småsjöng lite tyst för oss själva och då slutade han gråta men jag kände fortfarande snyftningarna... På hemvägen somnade han tack och lov innan vi kom dit då jag passerar genom stan.
Så vad tror ni, ska jag helt enkelt vänta ett tag med att bära på ryggen ute bland andra människor än familjen än, eller kan det bara varit ovana? Hur har era barn reagerat när ni först börjat bära på rygg ute bland folk?
För mig känns det som jag ska vänta ett tag, men det jag undrar är ju om fler barn kanske reagerar så första gångerna och sen vänjer sig. Eller om han helt enkelt visade att han inte alls är mogen för alla intryck än. Hittills har jag burit på mage ute, och han har inte åkt kärra alls sen i somras och även i den är han vänd mot mig....
Svammel, svammel. *sorry*
Bärjackan fungerade kanonbra för övrigt i alla fall
Men han var tydligen inte alls redo för att sitta på ryggen ute. Så länge vi gick där det var folktomt gick det bra. Han var nöjd och såg sig omkring nyfiket. Men sen kom vi den sträckan som jag går genom centrum för att komma till BVC (dit vi skulle) och det var en del folk på stan och då gick det inte alls längre..... Kände mot ryggen hur han började snyfta och sen började han gråta. Klappade honom i bak på ryggen och pratade med honom, småsjöng lite tyst för oss själva och då slutade han gråta men jag kände fortfarande snyftningarna... På hemvägen somnade han tack och lov innan vi kom dit då jag passerar genom stan.
Så vad tror ni, ska jag helt enkelt vänta ett tag med att bära på ryggen ute bland andra människor än familjen än, eller kan det bara varit ovana? Hur har era barn reagerat när ni först börjat bära på rygg ute bland folk?
För mig känns det som jag ska vänta ett tag, men det jag undrar är ju om fler barn kanske reagerar så första gångerna och sen vänjer sig. Eller om han helt enkelt visade att han inte alls är mogen för alla intryck än. Hittills har jag burit på mage ute, och han har inte åkt kärra alls sen i somras och även i den är han vänd mot mig....
Svammel, svammel. *sorry*
Bärjackan fungerade kanonbra för övrigt i alla fall
