Bootstrap Framework 3.3.6

[GosKina]

Hej,
Har ni hört kommentarer att man dragit slutsatsen att ens barn 'inte trivs' med saker o ting, t ex att bli buren?

Senast idag fick jag en sådan kommentar från en bekant. Hon säger att hennes bebis inte trivs med att bäras och att han sover bäst i sin vagn. Jag sa bara att det är ju tur att man är olika, jag skulle inte klara mig utan mina sjalar (använder inte vagn), men jag orkade inte kommentera henne ang. det där med att trivas eller inte...

Jag är av den åsikten att ett litet barn måste ju få lära känna mysigheten och det sköna med att bli buren, men det gäller ju faktiskt inte bara bärande att man måste 'vänja sig'. Om man testat saker o ting en gång o det inte funkar så bra då, betyder ju inte det att man kan dra slutsatsen att barn inte trivs med det... Folk får ju förstås göra som de vill, men jag tycker det är lite synd att man kan dra slutsatsen så lätt att det är barnet som väljer att inte vilja bli buret och att det är så mycket bättre med vagn. För det stämmer ju inte, det är ju vi föräldrar som är förebilder för våra barn och ger dem värderingar.

[anhasa]

Tror liksom du att många ger upp lätt och att barnen måste vänja sig. Dessutom kanske vissa försöker sjala barnet för första gången när de är trötta och gnälliga, då är det ju inte läge för något nytt...

Vilmer har inte gillat Ergon hittills, kanske för att han har varit för liten men oxå för att det är något nytt. (Jag bär honom bara på mage i sjal ännu och har haft honom på ryggen i ergon.)
Men i dag bar pappan honom på ryggen när vi var ute i skogen - han var helnöjd och somnade efter en liten stund goskillen!

[Helena]

Jag tror det är lättare ju tidigare man börjar. Jag började med sjal när Miles var tre veckor och det var svårare än med Saga som var några dagar när jag började ha henne i sjalen.

[Helena]

Men hur mycket ska man försöka innan man ger upp? Har en vän vars barn avskyr att vara i sjalen. Jag tror att hon känner sig instängd och att hon tycker det är alldeles för varmt. bebisen alltså. Lånade ut en mt till henne och bebisen tokälskar den och trivs som fisken i vatten. Min vän har alltså försökt väldigt mycket med långsjalen men det har inte lyckats speciellt bra. Bebisen har dock, efter protester, somnat i sjalen och sedan sovit gott.

Jamen då är det ju bra att hon har mei taien istället. Man ska ju inte tvinga på bebisar sjalar. Bebisen blir ju buren i mei taien på ungefär samma sätt som i sjalen.

[Måsen]

Tänk att vissa saker är så lätt att avfärda med att barnet inte trivs eller att det ogillar det, medans andra saker ska de minsann vänjas vid och lära sig (tänker på sjal/sova i egen säng tex).
Nu tänker jag förstås på de som väljer att inte bära sina barn i sjal.

[Signatur]

Jag tycker man märker ganska tydligt på barn vad de trivs med och inte trivs med. Om man nu tycker att vagn fungerar bra och barnet trivs med det, varför ska man prompt bära sina barn i sjal? För att vi här på sjalbarn tycker att det är bättre?

Min son hatade sin cykelhjälm. Han trivdes inte alls. Då provade vi en annan sort och nu sticker han fram huvudet för att han vill att vi ska sätta på hjälmen. Skulle jag fortsätta tvinga på honom den första hjälmen för att jag minsann visste att den var bättre för honom?

Jag tror på att vara lyhörd för barnet och ens egna behov och att acceptera kompromisser och de lösningar som passar för just den egna familjen.

Lite OT kanske men det här är något jag reagerat på fler gånger.
Många här på sjalbarn (ta åt er ni som vill, ni andra låter bli...) blir supersura och vill ha pepp och uppmuntran när någon tycker att de har fel när de bär/samsover/använder tygisar/vad det nu månne vara. Men dessa mammor är väldigt snabba på att racka ner på andra som gör annorlunda än dem själva (använder vagn/låter barnet sova i egen säng/använder Anna Wahlgren metoder/whatever).

Kan vi inte bara skippa det här och anta att alla föräldrar faktiskt gör det de tror är bäst för den egna familjen och det egna barnet. Extremt få föräldrar behandlar sina barn illa med flit. Kan vi inte bara stötta varandra i föräldraskapet utan pekpinnar fastän vi har olika syn på hur föräldraskapet ska utföras?! Att försöka utgå från att alla föräldrar faktiskt är de bästa föräldrarna för just deras barn!

(Och naturligtvis inkluderar jag inte folk som misshandar eller på annat sätt vansköter sina barn, men det är en annan diskussion, jag utgår från "nomala" föräldrar").

[LillaG]

Kan vi inte bara skippa det här och anta att alla föräldrar faktiskt gör det de tror är bäst för den egna familjen och det egna barnet. Extremt få föräldrar behandlar sina barn illa med flit. Kan vi inte bara stötta varandra i föräldraskapet utan pekpinnar fastän vi har olika syn på hur föräldraskapet ska utföras?! Att försöka utgå från att alla föräldrar faktiskt är de bästa föräldrarna för just deras barn!

[Knyttet & K]

Lika lite som jag tycker att man ska "lära" ett barn att ligga i vagnen om det tydligt visar att det inte vill, lika lite tycker jag att man ska lära det att gilla sjalen. Jag tror att alla barn vill vara nära sina föräldrar och bli burna, men jag tror inte att alla barn gillar att bli burna i sjal.

Jag kanske missuppfattar den här tråden, men jag får lite känslan av att det är "fel" att ge upp snabbt med att vänja barnen vid sjal Att man borde lära barnet att trivas i sjalen... Jag håller med Signatur!

[Isanna]

Jag kan inte annat än att hålla med Signatur och Knyttet! Alla barn är olika, men jag är övertygad om att alla föräldrar gör det dom tror är bäst för sina barn och sin familj!

För en del är vagn oslagbart, för många av oss sjal, men ofta så funkar en kombination bra, en del föredrar vanliga blöjor och andra tygisar, en del har napp andra inte, vissa tjejer har rosa kläder och vissa har inte rosa alls. And so on.

[boosten]

När jag läser TS börjar jag fundera över om man inte ska lära/vänja barnet vid att åka vagn då också? Eller tänker ni att det är mer naturligt att bli buren, därför ska man lyssna mer på det barn som vill åka sjal än det som inte vill?

Annars tror jag att många barn och föräldrar behöver prova flera gånger innan man beslutar sig för att inte sjala, liksom man borde göra med vagnen om man vill använda den.

[Karenina]

Jag håller med knyttet och Signatur, och blir faktiskt lite irriterad över att man förutsätter att föräldrar tolkar sina barns signaler fel.
Min Saga vägrade sjal mellan 2-5 månader ungefär. Hon var en supersprallig bebis som inte alls ville vara rörelsehindrad. Att "vänja" henne med sjal i det läget hade jag tyckt varit respektlöst mot hennes signaler. (Dessutom var hon ju redan van....) Däremot började vi sjala ganska mycket när hon var 5-6 månader och tydligt signalerade att hon ville ha mycket närhet, och då trivdes hon jättebra.

[GosKina]

Oj, vad många svar! Jag tror dock att några av er har missuppfattat mig lite. Jag är inte för eller emot nånting och så klart ger barnen en signaler på om de gillar saker o ting och jag är oxå helt övertygad om att alla föräldrar gör det man anser är bäst för sitt barn.

Det jag menade och trodde jag hade skrivit (men det kanske var det ni opponerar er mot) är att jag tycker man ofta är snabb att dra slutsatsen att ett barn trivs eller inte trivs med olika saker och att man därför blir motvillig till att testa. Det kan ju som nån skrev om cykelhjälmar bara vara att byta sort, att välja tillfälle när man testar att bära i sjal eller få barnet att sova i egen säng, eller vad det nu kan handla om. Jag tror bara att man inte får ge upp så lätt med det man tror är bra för ens barn. Jag menade verkligen inte att man inte ska lyssna på sitt barn.

Jag håller för övrigt på att försöka vänja min dotter med att sova i vagn ute på dagarna... Hon har ju aldrig gjort det så det tarvar sin tid att 'vänja' henne och få henne o tycka det är en bra idé. Dock är jag helt övertygad om att hon så småningom kommer att gilla det, även om hon tidigare har blivit helt tokig när man lagt henne i vagnen (då ser man ju inget förutom himlen eller suflettaket).

[LillaG]

Eftersom jag är helt ny på detta med sjalande och bärande vill jag bara säga hur jag upplever det. (Å förresten har jag inte ens fått min sjal än, men fick kli i syfingrarna och sydde en mei tai.)
Isac fick testa den vid ett par tillfällen i fredags och vid nåt tillfälle igår. Det slutade med att han skrek i högan sky och blev "utsläppt". Idag knöt jag upp honom på magen igen och då somnade han medan jag höll på att ställa in disken i maskinen. Jag blev jätteförvånad! Nu vet jag att han var trött igår oxå i den, men var väl inte riktigt van.

Likaså var det med vagnen förresten. Det tog ett par veckor innan han kunde somna lugnt i den, och hade då alltid en gråtattack innan han somnade.

Om det är något vi tror att vårt barn mår bra av i längden, så försöker vi ju alltid lite extra för att barnet ska uppskatta det oxå, eller hur?

[belinda]

Håller med dej Goskina, ibland hör jag föräldrar säga "nej mitt barn hatar vagnen, jag la h*n ner och på en gång började h*n protestera!" Visst ska man vara lyhörd, men i sådana fall måste det ju inte vara vagnen det är fel på kan ju vara nåt helt annat barnet protesterar mot.

[gummy]

min arvid var över halvåret när jag började bära i sjal och ii början protesterade han en hel del när vi knöt upp honom för att sen tycka det var gjutet när det väl var klart. sen när jag ville börja ha honom på ryggen blev han livrädd, men då lekte jag häst här hemma en del och nu behöver jag knappt ens hålla i honom när jag lyfter honom. men det här med ryggbärandet har jag ju tränat på för att JAG vill bära honom på ryggen och för att JAG varit övertygad om att han kommer gilla det och att JAG tyckte det skulle vara praktiskt. helt egoistiskt alltså. men nu gillar han det ju och jag gillar det. hade jag gett upp från början (som sambon ville ) så hade vi ju gått miste om nåt kul. man får ju väga det ena mot det andra.

sen tror jag att barn ofta ses som statiska i sitt tycke, som att de aldrig ändrar sig. vilket är konstigt eftersom det första året är så sprängfyllt av utveckling. har man nåt som man verkligen skulle vilja prova så får man väl testa då och då och se om det funkar, det gör vi med maten iallafall