medlawg skrev:Välkommen hit!
Menar du ute eller inne?
Om du menar inne, hur gör han när han har hand om barnet då? Bär i famnen, eller låter hen ligga i babyskydd etc? Eller blir det att du mest har barnet öht? (Om du menar ute antar jag att han använder vagn)
Varför vill du att han skall bära mer? För att barnet protesterar när det inte blir buret eller för att du känner att det är bättre för barnet med närheten?
Min make var tveksam till sjal innan vi fick barn, sen visade det sig att vår son var missnöjd med det mesta utom att bli buren i sjal, så då köpte han det rakt av inom ett dygn. Jag tänker att om ni har ett sånt barn, och barnet är missnöjt med pappan eftersom han inte bär i sjal (får ligga och gråta babyskyddet tex) så är det viktigt att ni har en diskussion kring hur ni ser på barns behov och hur man bemöter dem. Och att du behöver stöd och hjälp, för i en sån situation blir det lätt att mamman får dra ett tungt lass. Jag tycker att han då borde se att barnet har ett behov att bli buret, och ni kan hitta sätt för honom att hjälpa till med detta.
Men om barnet är nöjd med pappan, oavsett om det är i famnen, vagnen eller nåt annat, så tycker jag inte du ska pressa honom i detta. Jag tror att barn mår bra av att vara nära, men om de inte är ledsna tror jag inte de tar skada av att ibland åka vagn eller ligga i ett babyskydd (men det är ju bara min personliga åsikt). Många pappor har svårt att hitta en naturlig roll i sin relation med barnet, och jag tror att det är viktigare att han får hitta sitt eget sätt utan pekpinnar från dig än att han just bär. Om du är inställd på det här med närhet blir barnet knappast svältfödd på det heller.
Lycka till, och ta vara på dig själv och ryggen!
Tack!
Jag menar inne, för ute måste han bära då jag inte har en tillräckligt stor jacka och han är smalare än mig, hihi. Sedan har jag även kommit på att allt har med sig något gott i slutändan. Tex så svor jag över alla förbannade trappsteg som vi var tvungna att bära vagnen upp och ner för (bor på tredje våning). Men tack vare att vi nu mer eller mindre dumpat tanken med vagn och nästan bara använder sele så är sambon iaf vääldigt positiv när det gäller att bära ute. Dessutom slipper jag ta alla diskussioner med alla släktingar som propsar på oss att "vagn är ju det allra bästa för B!, då sambon är lite kaxigare i sitt sätt att prata och kan argumentera för att bära utomhus istället för en klumpig vagn.
Inne så har han B i famnen eller lägger honom på sängen medan han tex ska göra något snabbt, som hämta saker eller borsta tänderna. Jag själv tycker att man ska bära B när man gör alla de här sakerna och anledning är precis som du frågade att jag tycker att närheten är viktig samt att B ska känna sig delaktig i det mesta som händer. Men ja, det blir ofta jag som bär pga att sambon inte vill använda selen. Jag pratade med honom idag om det och han känner att selen trycker för mycket mot magen, han känner sig låst eller instängd. Han säger att han får en känsla av andnöd. Han är känslig för tryck mot magen. Jag tror inte det har med det fysiska att göra, utan mer en känsla han har. Eftersom jag är insnöad på tidigare liv och liv efter döden, och det är verkligen inte han, sade han sarkastiskt idag att han i förra livet säkert dog av att han blev klämd

Nått tips hur vi ska göra?
Nej, B skriker inte om han måste ligga någon annanstans, men jag vill ändå bära, då jag på ett sätt vill förhindra gråt och att han då får en grundtrygghet och vet att han aldrig blir lämnad ensam en längre stund. Men ja, håller med att min sambo ska få hitta sina egna vägar till en god kontakt.