Bootstrap Framework 3.3.6

[nalimea]

SjalBarn (0-3 år)
Hur tar vi hand om våra små nykomlingar och tiden strax efter?

SjalBarn (4-8 år)
Hur tar vi hand om våra barn som inte längre vill bli burna?

Oj då.
"Hur tar vi hand om våra föräldrar som inte längre vill bära?"
Jag har en bebis i min mage. Jag läser på inför en inköpslista med sjalar. Är det då ett "sjalbarn" jag väntar? Är jag då en "sjalmamma"?

Jag kommer inte gå runt med min bebis på magen, ryggen, höften, huvudet eller vilandes i mina händer när jag är hemma. Jag har inga som helst planer på att bära mitt barn efter att mitt barns ben bär honom/henne. Långa promenader - ja visst. Någon gång ibland - ja visst. Men som standard? Tveksamt.
Att bära ett barn som är 4-8 år är helt främmande.

Jag är förvisso inte stor för fack och rubriker på människogrupper, vare sig de valt det själva eller blivit tilldelade det. Så jag kommer inte vara någon "sjalmamma" och bebisen i min mage kommer inte vara ett "sjalbarn"

Men vad är definitionen av en sjalmamma, ett sjalbarn, ett sjalliv, en sjallivsstil?

[Jemmah]

Definitionen av en sjalmamma är väl en som bär i sjal, ibland eller alltid (istället för vagn då). Ett sjalbarn är ett barn som gillar att åka sjal. Sen är det många här som har haft bebisar som min förste, som vägrade ligga själv på golv/i säng osv och därav börjat bära. Han fick panik av det. Vi fick välja mellan bära eller gallskrik. Vi bar honom mycket, i sjal och bara i famnen. Lillasyster gillar att ligga och pyssla med en leksak, det känns jättekonstigt

Så i den här familjen är vi nog sjalföräldrar och sjalbarn, för vi gillar alla bärandet
Men vi har definitivt inget sjalliv eller någon sjallivsstil. Vi använder vagnen dagligen men har nästan alltid en sjal med om bebisen blir missnöjd i vagnen. Då bär jag gärna.

Den här rubriken

SjalBarn (4-8 år)
Hur tar vi hand om våra barn som inte längre vill bli burna?

tycker jag är lite rolig när jag ser den från ditt perspektiv. Jag har alltid sett den som en kategori där man kan ta upp allmäna frågor om äldre barn. Den kom till (rätta mig om jag har fel) för att en del här har barn som blivit större och inte längre blir burna och frågorna passade dåligt in under de då befintliga rubrikerna. "Hur tar vi hand om våra barn som inte längre vill bli burna?" låter som "vad ska jag nu göra av barnet när jag inte kan bära omkring på honom/henne längre" och så är det ju inte riktigt!

Kan berätta att vi nyligen varit ute och rest. Vissa dagar gick vi mycket och N som är 3,5 år och väger 17 kg orkar inte alltid då. Valet att ta med en vagn extra eller en sele på resan var enkelt. Selen är ju smidigare i packningen och funkade jättebra de gånger han blev trött. En sen kväll somnade han tom på pappans rygg på väg hem

[Löv]

Äh, det är väl ganska ointressant det där med rubriker och etiketter. Känner du dig som en sjalande mamma så är du väl en sådan. Folk som hänger här gör väldigt olika, det är min erfarenhet. Vissa bär jämt, har aldrig vagn, andra som jag själv använder både vagn och sjal. Bär för att det är mysigt och praktiskt.

På tal om att bära större barn så var vi på Legoland för några dagar sedan och femåringen var totalt slut efter alla aktiviteter under dagen. En knapp kilometer till hotellet blev bara för mycket för henne. Eftersom bebisen satt nöjd i vagnen just då knöt jag upp dottern på ryggen. Jag hade aldrig orkat bära henne i famnen särskilt långt, men i sjalen gick det bra.

[Beckah82]

Förstår inte riktigt den negativa attityden måste jag säga det är en förklaring av en rubrik och förklaringen har fått sjaltema just eftersom det är sjalbarn.se

För mig är det också helt främmande att bära en 4-åring, precis som det är främmande för mig att köra omkring på en fyraåring i vagn. En fyraåring går.

Vad är ett sjalbarn? Ja ett barn som åker sjal helt enkelt.

Vad är en sjalmamma? En mamma som bär i sjal helt enkelt. De flesta sjalmammorna här inne är dessutom vagnmammor och allt möjligt mer men det är ju rätt ointressant här inne på sjalbarn.se, eller hur

Intressant att du redan nu vet att du inte kommer bära omkring på din bebis hemma. Väldigt ovanligt att redan i förväg känna till vilken slags bebis man kommer att få.

jag har ingen aning. jag bar inte omkring speciellt mycket på Alvin hemma, han ville gärna ligga i babygym istället eller på en filt. Men det blev ju ändå dagligen. Små bebisar kommer ifrån att ha varit inuti mamma i 9 månader ut i stora världen. Det är fullkomligt naturligt för dem att vilja vara nära nära. Sjalen är då helt fantastisk att ta till. man får en trygg glad bebis som får sitt närhetsbehov tillgodosett samtidigt som man har händerna fria till annat.

Hur stort närhetsbehovet är går inte att säga i förhand. Vissa barn vill bo i famnen första halvåret. Andra barn har stort behov av egentid, att få vara ifred. Vilket slags barn man får går ju inte förutspå. Kanske man får ett kolikbarn? Då är det ju extra viktigt att barnet får vara nära, får vara i en upprätt position som är ergonomisk och föräldrarna får möjlighet att göra annat samtidigt som de tröstar sitt barn.


Vissa sjalmammor lever ett sjalliv, det är en hel livsstil, de sjalar många timmar varje dag, har sjuttioelva sjalar och använder sjal så som de flesta andra använder vagn.

Andra sjalmammor har sjalarna som ett redskap, ett hjälpmedel varken mer eller mindre än så. Vagn är precis lika viktigt kanske.

Sjalmammor är dock båda exempeln och även alla andra här inne som använder sig av sjal. oavsett utsträckning.

Mitt första barn bars inte i sjal. Det fanns inte på det viset ens för 11 år sedan. Mitt andra barn fick en sjal redan i graviditetsvecka 6. jag började sjala när han var några dagar och tyckte det var trevligt. Från han var 3 månader tills han var 10 månader sjalade jag på heltid och hade ingen vagn. Sedan har jag kompletterat med vagn.

Sen årsskiftet har jag i princip inte burit alls, hans pappa har burit några gånger med Mei Tai men jag kan inte pga ny graviditet. Han blir 2 år i sommar. Jag vet inte hur mycket han kommer att bäras framöver. Främst kommer bebisen bäras eftersom jag inte kommer ha vagn till bebisen.

Bebisen kommer sjalas redan på BB och jag kommer använda mig av sjalen mer än med förra barnet, då kunde jag knappt knyta, nu längtar jag efter att få sjala en nyfödd.

Du får kalla dig vad du vill och tro vad du vill om hur mycket du kommer bära omkring på din bebis. jag kallar mig sjalmamma iallafall, jag har ett sjalbarn som inte sjalas längre och ett till sjalbarn på väg.

Jag ser det inte som att placeras i ett fack, jag ser det som något mysigt och positivt som jag gärna använder som benämning på mig själv och barnen. Förklarande ord för att göra reklam för bärandet.

Andra här på sjalbarn tycker annorlunda. Inget är rätt eller fel. Det finns all slags mammor (och pappor) här. gemensamt för oss alla är att vi gillar sjalar och/eller ergonomiska selar och att ha våra barn nära. Det är allt. Resten varierar.

[nalimea]

Missförstå mig rätt. FÖr jag ser att jag uttryckte mig otroligt otydligt och därmed har blivit missförstådd.
När jag säger att jag inte kommer bära runt på bebisen så menar jag ju så klart inte att jag aldrig kommer bära runt. En bebis är en bebis och uppmärksamhet och närhet krävs ju. Då är ju en sjal ett ypperligt sätt att lösa det på så att händerna blir fria men närheten ändå fås. Men efter ett tag är inte en barnet en bebis, efter ett tag är bebisen ett småbarn och efter ett tag är runtbärandet inget jag kommer sträva efter. Så "bära runt på bebis..." behöver inte nödvändigtvis (och gör inte) i min trådstart, betyda en femveckors, det handlar mer om en femmånaders. Och hela tiden handlar om HELA TIDEN, inte om vid behov, vid önskan, vid lust, vid mys.

Och självklart vet jag ju inte vilken sorts barn jag får, men jag utgår från att jag får en graviditet utan smärtande foglossningar, en förlossning utan att spricka jättemycet en amning utan mjölkstockning och ett barn utan kolik. Utgångsläget är på topp. Hur realistiskt det är och vad som sen händer det hör inte hit. *skrattar*

[sanna73]

Jag bär inte min 11 månaders HELA tiden och har inte gjort det sedan hon var drygt fyra månader (de första fyra månaderna bodde hon så gott som i sin sjal, både pappan, jag, hon och sonen (då drygt 2 år) var nöjda med det, för det gav oss en frihet vi annars inte haft), men jag bär när vi ska någon stans eller om hon behöver närhet och jag behöver laga mat, städa, leka med brorsan eller något annat nödvändigt. För oss är bärandet en del av att vara förälder, jag bär hellre än jag använder vagn, det är för mig mer praktiskt och klart mysigare. Jag säger inte att alla måste tänka så, men vi gör det

[diddeldi]

Och hela tiden handlar om HELA TIDEN, inte om vid behov, vid önskan, vid lust, vid mys.

jag tror att de flesta bara bär vid behov, vid önskan, vid lust och vid mys. ibland, för vissa barn, kan det innebära hela tiden, men jag tror att det är förhållandevis ovanligt. åtminstone när barnet har passerat de första månaderna. min första var en sån som krävde konstant kroppskontakt de första månaderna, och då fick han det. min andra hade inte riktigt samma behov av det och blev därför inte buren konstant utan när det behövdes och när vi ville. man vet aldrig vilket barn man får liksom.

[Christer Romson Lande]

Välkommen hit, ganesha!

En bebis är en bebis och uppmärksamhet och närhet krävs ju. Då är ju en sjal ett ypperligt sätt att lösa det på så att händerna blir fria men närheten ändå fås. Men efter ett tag är bebisen ett småbarn och efter ett tag är bärandet inget jag kommer sträva efter.

Uppmärksamhet och närhet behöver människor i och för sig hela livet. Jag tycker att bära fem minuter i sjalen medans jag och min fyraåring går till dagis, är ett utmärkt tillfälle för det. Så smånigom kommer vi ju sluta: jag har svårt att se mig bära honom som tjugoåring med hans ben släpandes i marken... Men inte kan jag säga vid vilken ålder vi kommer sluta. Så länge vi båda tycker att det är smidigt och skönt, så kommer han ju bäras ibland. Jag har svårt att förstå varför man ska bestämma sig för en maxålder i förväg.

[nalimea]

Så smånigom kommer vi ju sluta: jag har svårt att se mig bära honom som tjugoåring med hans ben släpandes i marken...

Haha, en liknande bild har jag sett framför mig många gånger.
En tonåring som försöker raka sig för första gången men mamma går från spegeln och tonåringen som sitter uppsjalad på mammas rygg klagar med målbrottsspräckt röst. *fnissar*

[Pärla]

Jag har en rörlig son med mycket spring i benen. Men ibland blir han trött i benen och sugen på lite närhet, trots att han är snart fyra år. Ibland vill han även åka lite vagn fast han är så stor. Helt ok tycker jag.

[tinaw]

SjalBarn (0-3 år)
Hur tar vi hand om våra små nykomlingar och tiden strax efter?

SjalBarn (4-8 år)
Hur tar vi hand om våra barn som inte längre vill bli burna?

Oj då.
"Hur tar vi hand om våra föräldrar som inte längre vill bära?"
Jag har en bebis i min mage. Jag läser på inför en inköpslista med sjalar. Är det då ett "sjalbarn" jag väntar? Är jag då en "sjalmamma"?

Jag kommer inte gå runt med min bebis på magen, ryggen, höften, huvudet eller vilandes i mina händer när jag är hemma. Jag har inga som helst planer på att bära mitt barn efter att mitt barns ben bär honom/henne. Långa promenader - ja visst. Någon gång ibland - ja visst. Men som standard? Tveksamt.
Att bära ett barn som är 4-8 år är helt främmande.

Jag är förvisso inte stor för fack och rubriker på människogrupper, vare sig de valt det själva eller blivit tilldelade det. Så jag kommer inte vara någon "sjalmamma" och bebisen i min mage kommer inte vara ett "sjalbarn"

Men vad är definitionen av en sjalmamma, ett sjalbarn, ett sjalliv, en sjallivsstil?

Välkommen till sjalbarn! De där rubrikerna är skämtsamt satta och att hänga upp sig på, däremot måste jag instämma med alla som säger att man vet inte vilket barn man får. Jag har barn av alla sorter, både konstantburna och "var lade jag bebisen nu igen?". Man får ta det som det blir helt enkelt. Vissa barn kräver ständig kroppskontakt. Alla barn (i princip) mår bra av att bäras en hel del. De flesta föräldrar brukar också bli så tillvanda att de bär mer än de tänkte sig från början. Och alla barn slutar att vilja bli burna dagligen och stundligen så småningom. För snart, när man tänker på det i efterhand .

[vovvemor]

Men vad är definitionen av en sjalmamma, ett sjalbarn, ett sjalliv, en sjallivsstil?

Jag är en sjalmamma och min man en sjalpappa och våra barn är små sjalbarn. För oss innebär det att vi burit och bär våra barn i sjal/ergonomisk sele, inget annat. Det är nämligen mycket mer praktiskt än vagn för hundpromenader tycker vi. Sedan blev man så bortskämd med att slippa vagnåbäke att vi valt att bära som enda transportmedel ungefär det första året. Dessutom tror vi att våra barn mår bra av att få vara nära på det sättet. Däremot bär vi relativt sällan i bärhjälpmedel inomhus till exempel, då bär vi mer i armarna. Våra barn har varit mycket tidiga med att gå och går mycket mer själv än de flesta andra barn vi känner, men visst, även 3½-åringens ork kan ta slut efter någon halvmils promenad och att då få vila benen en liten stund på ryggen hos mamma eller pappa är ju bara urmysigt. Kika på omröstningen som finns just nu om hur mycket sjalbarnarna (folket som hänger på sjalbarn.se) egentligen bär i sjal/sele, det är inte många som bär dygnet runt och garanterat ingen som tvingar ner sitt barn i sjal bara för sakens skull (däremot har jag gjort det när det står superkissnödiga hundar vid dörren och vi måste ut NU och ettåringen bara rymmer när den inte sitter på ryggen ).

[lillvilda]

Välkommen hit, ganesha!

En bebis är en bebis och uppmärksamhet och närhet krävs ju. Då är ju en sjal ett ypperligt sätt att lösa det på så att händerna blir fria men närheten ändå fås. Men efter ett tag är bebisen ett småbarn och efter ett tag är bärandet inget jag kommer sträva efter.

Uppmärksamhet och närhet behöver människor i och för sig hela livet. Jag tycker att bära fem minuter i sjalen medans jag och min fyraåring går till dagis, är ett utmärkt tillfälle för det. Så smånigom kommer vi ju sluta: jag har svårt att se mig bära honom som tjugoåring med hans ben släpandes i marken... Men inte kan jag säga vid vilken ålder vi kommer sluta. Så länge vi båda tycker att det är smidigt och skönt, så kommer han ju bäras ibland. Jag har svårt att förstå varför man ska bestämma sig för en maxålder i förväg.

jag håller helt med, varför sätta en maxåldern. Varför inte bara vänta in tiden då de kommer av sig själv för både förälder och barn. (oja den tiden kommer är min erfarenhet) Jag fick höra att fick min son sova i min säng skulle han sova där tills han var tonåring ungefär. idag har jag en 2 åring som sedan 1 år tillbaka sover i sin säng utan problem, inget gråt, inga metoder, inget förbud. Han valde själv att lägga sig i egen säng och somnar nöjd där varje kväll. Jag förstår inte riktigt heller varför de för vissa är helt okej att en 2-4 åring sitter i vagnen men att de reagerar om de bärs i sjal. Nu har jag ju en styvdotter på 5 år, en 2 åring och en 9 mån så jag har syskonvagn för att kunna sätta de små i när vi är på stan för att slippa jaga barn överallt men hade jag bara haft 1 eller 2 barn hade jag nog fortsatt att bara sjala istället för då går barnen mycket mer. i vagnen blir 2 åringen och 9 mån lätt sittande och det blir inte heller samma kontakt mellan oss, samma närhet.

[nalimea]

Okej, jag erkänner. Jag tolkade det väl mest som att ungarna skulle bäras hela tiden liksom. Är man på utflykt som innebär att man går uppemot en mil, om så från punkt A till B, eller runt i ring som på typ djurpark, så är det klart att en femåring blir trött och behöver bäras lite. Att då dra runt på en vagn för att barnet kanske-eventuellt-behöver känns ju rent löjligt när en sjal får plats i innerfickan typ.
Jag tänkte som sagt mer på gå till ica tio minuter bort...

Jag förstår inte riktigt heller varför de för vissa är helt okej att en 2-4 åring sitter i vagnen men att de reagerar om de bärs i sjal.

Nu är det där inte riktat specifikt till mig, det förstår jag, men det är ju jag som startat tråden. För egen del reagerar jag precis lika mycket när en tvååring åker vagn till förskolan ett par minuter bort, eller när en fyraåring åker vagn typ alls. Somliga tillfällen finns (som ovan nämnts), men det används väldigt ofta.
These boots are made for walking.

Nåväl, skönt att få så många snälla och rara och förklarande svar. Det bådar gott för sjalbarn.se!

[nalimea]

Och så vidare.

Bara noterade moggleifs "jag är sjalfantast"tråden och insåg att jag också var det och började tänka på det hela i tidernas begynnelse.
Människan kan förändras.
Jag har just betalat en bärsele till min 2½åring.
Har förvisso en liten sjalsamling på "en av varje", en vävd lång, en ringsjal, en MT och en sele. Trikåsjalen är såld.

Jag är inte så kaxig längre.