Bootstrap Framework 3.3.6

[anna m]

Jag hörde om sjalar när Torsten var dryga året och det var försent för att introducera sjal till honom då. Men jag bestämde mig för att sjala nästa barn om jag hade lyckan att få något. När jag blev tvillinggravid tre år senare beställde jag den sjal som jag tyckte var finast. Storken Anna 5.4 meter för att få plats med två... Jag tänkte provknyta med en nalle (minnena kom tillbaka när jag såg söta Imsel i sin nya sjal) men sjalen räckte inte runt

Innan jag insåg att jag hade ett tillfälligt groteskt midjemått...!

Vad är din tory?

[sagogrynet]

Eftersom jag har problem med min kropp, och inte kan bära egentligen, så letade jag i god tid efter vad som skulle kunna hjälpa mig att avlasta optimalt. Jag hade bestämt mig för att jag ville bära den lilla när hon kom ut, trots att jag visste (trodde) att jag skulle få ont.
Så jag provade grannens babybjörn med en stor nalle, men jag fick väldigt ont av den. Sedan provade jag vännernas patapum och tyckte att detta var ju ett bättre bärredskap, en sådan skulle jag nog skaffa.
Och sedan hittade jag sjalbarn och började läsa (i smyg, i början) och fastnade för sjalen. Strax därefter hittade jag en Hoppediz på blocket som jag slog till på. Jag provknöt men fick inte ordning på det. Nu var min mage rejält stor också, det gjorde det inte lättare. Men jag registrerade mig på sb och hittade Lin och några till som skulle ha sjalträff. Dit gick jag och fick hjälp och en massa bra råd. Sedan dess har jag varit fast i sjalvärlden.
(Det blev aldrig någon patapum, vi lånade vännernas men kom aldrig överens med den. Däremot blev det en Ergo som fungerar utmärkt.
Men jag är ändå först och främst en sjalbärare. Det avlastar överlägset bäst.)

Jag är på allvar evigt tacksam att jag hittade sjalen. Jag hade aldrig fixat det annars med min kropp. Speciellt som vi fick en flicka som skulle bäras typ dygnet runt i 5-6 månader... Jag vill knappt tänka på hur jag hade mått utan sjalen.
Tack vare sjalen kunde jag nu bära i timmar utan att få så ont som jag skulle fått, efter bara några minuter, utan den.

[anna m]

Ibland fantiserar jag om hur mycket lättare livet skulle tett sig om jag stött på sjalarna ett år tidigare...

[anna m]

Vi hade en Babybjörn som så många andra, och den funkade ju jättebra så länge Stora M bara vägde 3 kg eller så.
När M var liten hade hon jättesvårt att komma till ro pga magont, och så HATADE hon att åka vagn. Det gick inte att ha henne liggandes i vagnen över huvud taget, för hon skrek så grannarna skulle ha trott att jag gjorde henne illa. Det var en stressful tid. Jag minns med fasa de där första promenaderna till BVC som slutade med att man bar en illröd, gallskrikande bebis och sköt vagnen framför sig med höften eller så...
Sen, när hon var sådär fyra-fem månader, var vi på Öppna Förskolan. Där hade de en pikku-ruu hängandes i en påse på väggen. Ingen provade. Personalen tyckte jag skulle provknyta, jag som ändå alltid fick bära på Stora M. Jag knöt, och hon somnade . Då gick jag hem och beställde en likadan på eftermiddagen... Min första sjal var alltså en svart pikku-ruu. När tossan växte ur den blev det en Hoppediz istället. Jag var helt fast. Jag känner som Sagogrynet, jag vet inte vad jag skulle ha gjort om jag inte hade hittat sjalarna .

Och den hoppen var en delhi som jag köpte tror jag...

[mari_tres]

Jag bestämde mig för typ fem-sex år sedan att jag ville bära mitt barn i sjal (innan jag varken hade träffat sambon eller hade planer på barn ) för det såg så mysigt och praktiskt ut. Det var en tjej som gick i samma klass som mig på högskolan, som bar sin dotter i sjal, och hon var nästan alltid nöjd

[zmurfan]

Linnea var en nöjd flicka som älskade att åka vagn.
När jag var gravid med Oscar så kom jag på att jag ville ha en syskonvagn så jag kunde gå ut med båda två samtidigt. *skitbra idé*

Vi köpte en Inglesina syskonvagn. Stor, tung (ca 20 kg) men rätt trevlig. Man kunde sätta barnen bredvid varann, bakom varann eller mittemot varann. Stora möjligheter såg jag med den vagnen.
Det gjorde dock inte Oscar.

Jag försökte gå på promenad med åbäket vid 3 tillfällen och alla 3 tillfällena slutade med att Oscar skrek som om han blev misshandlad så fort han kom inom en meters avstånd från vagnen.
Det slutade med att vi sålde den med en förlust på 1000:- .

Midsommar samma år så hade vi våra kompisar hemma hos oss på lite lekar och mat och midsommarfirande. Cinnamon hade hört mitt klagande på att Oscar inte gillade vagnen så hon hade sytt en ringsjal till mig. Den fick jag där på midsommar. Oscar och jag provade den. Han gillade den jättemycket. Var tyst, nöjd och glad. Jag däremot fick ont i axeln av den.
Cinnamon tipsade om sjalbarn och att det fanns mönster så man kunde sy sin egen långsjal och att man kunde köpa begagnade sjalar där.

Gissa om jag surfade hit fortast möjligt?!
Sydde mig en långsjal i lakansväv som var ofantligt skön för både Oscar och mig.
Sen köpte jag min första egna riktiga sjal (Storchenwiege Inka) av GretaGarn. Den bor nu hos jemmah men jag får klappa den lite på sjalträffarna.

[Maddemoa]

När Moa föddes fick vi en helt ny jättefin baby björn. Jag älskade den de första veckorna sedan fungerade det inte alls med min nackskada.

När jag var gravid med Millie kände jag att jag måste ju kunna bära henne på något vis. Kikade runt lite på nätet och funderade på det härmed sjalar. Köpte en mam eco och tänkte att funkar det inte kan jag ju alltid sälja den. Första ggr var jag inte så värst imponerad men när jag väl fått snits på knytningen hade jag sjalen på mig nästa dygnet runt

Vet inte vad jag skulle gjort utan mina sjalar

[dora]

allra första sjalmötet minns jag. jag åkte tåg och såg en mamma med bebis i sjal och tyckte det såg lite "hippie" ut och väldigt mysigt. men sen måste jag ha tappat bort det när leo föddes. vi hade en babybjörn först. men jag surfade runt efter fler bäralternativ, bara lite googling så där, och hittade sjalbarn och först sydde jag mig en egen långsjal i väntan på sjalar som jag köpte.

[surftrollet]

Jag skulle snittas och inte få bära något tyngre än barnet på 6 till 8 veckor. Jag hade bestämt mig för att fortsätta leva efter barnet kommit, och jag behövde något sätt att känna mig mindre låst där uppe, tre trappor upp utan hiss med ett barn jag kände väldigt ambivalent inför. Lösningen hette Moby Wrap. BB kunde man ju inte ha, det sa "alla" på FL.

Barnet kom, stoppades efter några dagar ner i en sjal och somnade. Jag kände honom mot mig, han trivdes. Jag var boning åt en liten människa som jag började älska. Jag blev fast. Allt det där praktiska som var primärt när jag skaffade min första sjal var fortfarande viktigt, men överskuggades av känslan av att få ha mitt barn nära, nära. Vi trivdes ihop så, jag och min bebis. Symbios, kallade min mamma det. Jag vet inte om han hade varit i huvudsak nöjd i vagn som bebis, för dels var det opraktiskt och dels älskar jag att bära honom.

[sanna73]

På vårt bröllop kom en av makens vänner med deras sjuveckors son i en babu. Sonen sov hela middagen och festen förutom några små pauser för mat Både maken och jag blev helt sålda (så även min farfar som framåt nattkröken sa till min nyblivna make att det krävdes en riktig man för att vågade bära sina barn som vår vän Peter gjorde ) och tyckte det såg så himla mysigt ut så där och då bestämde vi att om vi någon gång fick barn skulle vi ha en sådan där sjal att bära i. Så när vi berättade för våra vänner att vi väntade barn fick vi låna deras babu och en hoppe. Det tog väl några veckor innan jag vågade testa sjalen med Alfred men sedan var jag såld och maken fick massa mms på en sovande son i sjal

[Lenaskeå]

Jag var på Ica Maxi här i Skellefteå & såg en mamma bära sitt barn i sjal. det såg så bekvämt & praktiskt ut att jag attackerade henne med en MASSA frågor. Mamman var Bellisbella. (TACK) Hon berättade lite om olika sjalar & innan vi skiljdes åt så hade jag hennes namn & nummer, några dagar senare åkte jag till Bellisbella & fick prova själv. Mötet slutade med att jag köpte en hemmasydd trikåsjal & den blev början på mitt bärande.

Den lila hemmasydda trikån fick sedan flytta vidare till Bygdeå, men nu när jag väntar mitt 3:e barn så är jag enormt sugen på att se om jag kan få tillbaka den sjalen! Min första kärlek!

Tack Bellisbella för att du invigde mig i sjalarnas värld!!

[Enid]

Jag har en underbar kompis som fick barn många år innan mig och när hennes yngsta kom var hon mammaledig tillsammans med ett gäng sjal/sjalbarns-mammor. Liten blev flitigt sjalad och bärs fortfarande enhel del trots att hon är flera år gammal nu . Vi bor långt från varandra och när jag hälsade på första gången efter lillan fötts fick jag bära i sjal , hur mysigt och helst och bekvämt dessutom. Sen kom dom och hälsade på mig samtidigt som den första stora årsträffen var i Stockholm och självklart fick jag följa med när de skulle dit. Det blev mitt andra möte med dessa fantastiska bärdon, flera dussin sjalande mammor mitt i en sommarsolig Söderpark .
Sen fick jag sy både sjalar och MT på löpandeband under några månader.

2 år senare bar jag en alldeles egen liten bebis i sjal på stor årsträff .

[zero.sara]

Det första mötet med sjal är nog, när jag var liten och kollade på dokumentärer från länder i den stora kontinenten Afrika. Där bar mammorna sina barn.
Sedan när jag själv växt upp och skaffat barn hade vi babybjörn till de två första, den gav mig hemskt ont i nacke och rygg efter bara några minuter.
Så när det vaar dags för trean ville jag ha något mer praktiskt och betydligt mer avlastande. Hästarna och hunden som ville promenera i skogen bidrog naturligtvis . Såg sjal nånstans och började leta, läsa på och fundera redan som gravid. Jag bestämde mig för att vi nog behövde en lång trikåsjal, men backade lite när jag såg vad det kostade. Det blev ingen sjal med till BB men efter två veckor panikköptes en sjal på babyproffsen.....

[joise]

Med en stor otymplig briovagn och med en alldeles ny liten bebis, bara en vecka gammal tog jag tunnelbanan från gullmarsplan till st. eriksplan, för att köpa min första trikåsjal, en sino. Looma har sin butik där och en trevlig kvinna hjälpte mig att knyta upp mitt pyre i sjalen innan vi åkte hem. Vi tog fyran (buss) tillbaka, jag hade nämligen köpt en sjal till min bästis i mammagruppen som precis hade fött och låg kvar på sös, (fyran går till sös) på bussen var det en tant som frågade om bebisen fick luft där inne, jag var lite osäker själv ska jag säga Så jag stövlade upp på BB och sen satt vi där, i besöksrummet, två fånleende nymammor med två fantastiska nybebisar i otroligt fina svarta nysinosar.

[thanisa]

Mitt möte med sjal var ungefär lika i tiden med ditt. Att vi skulle bära Tova var en självklarhet för mig. Vi har blivit burna i en sele som små och sedan i en bärstol på ryggen. Innan Tova föddes fick vi en babybjörn och den har funkat bra. Var inne mycket på föräldranätet och läste på attachment parenting. Där stod det en hel del om sjalar och jag kände att jag villa ha en. Tog nog någon månad innan jag slog till. Jag velade hit och dit. Undrade vad maken skulle säga och så var ju Tova nästan ett år, kanske lite sent att börja med sjal då. Köpte slutligen en didymos katja, efter att ha sagt till maken att ett till barn kommer vi ju få någongång och då vill jag ha sjal så då är det lika bra att köpa en redan nu. Strax innan Tovas ettårsdag så kom sjalen. Den har använts flitigt och jag är glad för köpet. Vi fortsatte dock att variera babybjörn, sjal och bärstol till Tova ett bra tag.

Men det var i slutet av 2002 jag började fundera på sjal, och vi hade mycket glädje att köpa den då trots att Tova närmade sig året.