Ni måste vara snälla!!!

De har inte sett ljuset !!!
jag har råkat ut för det här stup i ett genom åren..
jag har bara svarat dem att jag tror på att detta är bra för mina barn... kankse hade de rätt ändå... alla mina barn är så trygga eller något i sig själva och på att jag kommer tillbaka (Eller så är de så trötta på mig) att de inte en enda gång i sina liv har vänt sig om efter mig när de gått till dagis eller till dagmamman!!! suck inte gråit en minut över att bli lämnade!!!! buhuuuuu alla andra barn ska vinka och väntar och väntar... mina barn säger... jaha är du här vad kul men jag vill inte hem!!!
senast var det svärmor som ojade sig över lilltjejen som inte ville lära sig att gå... Ja det är för att du asar omkring på henne hela tiden... ojdå tänkte jag... märkligt att alla de andra då kan gå!!! några av dem har gått innan de ens borde!!! När hon började gå så kunde hon gå på en gång... hon är bara en stadsfllicka som av misstag föddes ute på landet med kuperad terräng... läääääskigt!!!
Numera säger vår BVC läkare inget längre... inte efter att lilltjejen gav honom svar på tal...
En episod ur vårt liv i sjal! Det här uttalandet kom från en barnläkare som jag väljer att inte namnge men han frågade mig när jag kom in med min yngsta i långsjal, -Kan hon verkligen utvecklas som hon ska, när hon sitter fastbunden på det där sättet hela tiden? Jag virade av mig henne och satte ner henne på golvet varpå hon kröp iväg och reste sig upp mot bordsbenet som barn i hennes ålder enligt boken ska göra... Vet inte vad det var jag såg i hans blick och jag brydde mig inte inte heller! När vi skulle gå så sa jag åt henne att nu ska vi gå kommer du? Då kryper hon fram till mig och tar tag i sjalen ställer sig upp och väntar på att jag ska ta den på mig och sedan ta upp och knyta in henne. Glad som en sol vänder hon sig om mot sköterskan och läkaren och vinkar glatt med båda händerna sedan gick vi hem... 10-0 till den lilla tjejen tycker jag...
Det här att bära i sjal i västländerna är fortfarande inte helt känt och ses av många som primitivt... så vi får ha lite förståelse för dem att de inte har fattat att det är just vad små bebisar är... varelser som lever på ren instinkt och är myyyyycket primitiva...
Hur gjorde man på stenåldern tror de??? fast det är väl det... Vi är moderna människor! Vi lever inte på stenårldern!!! mer än vi tror faktiskt... det är bara vår omgivning som förändrats. Barnen bars ständigt och var med i allt som hände och man la det inte ifrån sig för då kunde det dödas av något rovdjur eller på annat sätt komma till skada. De bar sina barn långa sträckor och ammade väldigt länge har man kommit fram till. Det är detta som lever kvar i oss... att bli lämnade är samma sak som att man är förlorad. Ett barn som skriker är rädd för att lämnas åt sitt öde...
Så jag bär mina barn... i tid och otid och vad jag kan se så har det blivit folk av dem med... några av dem är ju nästan vuxna... och tänker bära sina barn... för dem är det självklart att bära och att bäras.

här min äldsta dotter Angeliina och yngsta dotter Hanna-Edine... det är 20 år mellan dem...

mina sjalbarn födda 85,88,91,01,03,05 <3<3<3<3<3<3 Började bära barn 1985
Tidigare
www.pepplon.se numera privatperson!
p.s menskopp är bäst!