Bootstrap Framework 3.3.6

[Veronikak]

Jag tycker inte det är så motsägelsefullt. Jag tror inte ett dugg på det, men tycker ändå att det verkar vara ett rätt normalt sätt att se på barn, inte minst som jag inbillar mig hos psykologer och annat sjukvårdsfolk. DET normala sättet, nästan.

När bäbisarna är pyttiga behöver de mycket mycket närhet och lyhördhet, men relativt snart ska man strama upp det och vid ett års ålder ska de ha blivit självständiga och inte vilja ha mycket närhet. Om man ändå, som förälder, fortsätter bära, amma, sova nära osv, så är det för att man själv behöver det eller snarare tror att man behöver det, INTE för barnets skull. Då har man en smått osund relation och kan inte fatta att barnet inte är en bäbis längre.

Som sagt, jag ser det inte alls så, men jag tycker att det verkar vara ett mycket vanligt synsätt bland bvc-folk och liknande. Och bland allmänheten. Fast där har många andra åsikten att inte ens pyttisar ska ha för mycket närhet, för då vänjer de sig vid det och blir odrägliga. Och en del (de flesta här t ex) har förstås åsikten att man ska ge så mycket närhet barnet vill ha och att barnet växer ifrån det så småningom i egen takt, utan att man behöver göra något åt det.

[Asereht]

Ja, och enligt Freud, lider alla kvinnor av penisavund....

Jag har aldrig, aldrig, aldrig önskat mig en penis. Tänk vad dumt det skulle se ut! Nä, men allvarligt, jag skulle verkligen inte vilja vara man och har aldrig någonsin önskat att jag var det.

Och det finns så många teorier om varför vi blir som vi blir. Det kan inte vara personligt betingat då hur vi är som individer? Hur man än vänder och vrider på det så kommer en del bli ängsliga typer och en del inte, tror inte sjalbärandet har så mkt med saken att göra förutom att det måste vara det allra tryggaste sättet att färdas för ett barn (nära mamma/pappa).

Om nu ett barn ska avvänjas från att bäras vid ett års ålder så borde de väl avvänjas från vagnen också eller absolut vändas framåt så de inte begräsnas i sin utveckling genom att sitta och stirra på mamsen...eller?

[Christer Romson Lande]

Ja, och enligt Freud, lider alla kvinnor av penisavund.

Jag har aldrig, aldrig, aldrig önskat mig en penis. Tänk vad dumt det skulle se ut! Nä, men allvarligt, jag skulle verkligen inte vilja vara man och har aldrig någonsin önskat att jag var det.

Undertryckt och omedvetet penisavund, alltså.

[Veronikak]

Om nu ett barn ska avvänjas från att bäras vid ett års ålder så borde de väl avvänjas från vagnen också eller absolut vändas framåt så de inte begräsnas i sin utveckling genom att sitta och stirra på mamsen...eller?

Ja, men det är ju massor med folk som tycker så. Fast jag tycker nog att det är skillnad på vagn och bärande ändå, när man blir buren har man en helt annan närhet med en annan människa, när man åker vagn så är det om något objektet vagnen som är tryggheten, inte en annan människa. Så om man nu tror att det är hämmande att jämt "tanka trygghet" från någon annan så är ju inte vagnen alls lika skadlig som bärandet. Bärandet kan inte vara bara transport, det innehåller alltid någonslags interaktion med en människa.

[Christer Romson Lande]

Visserligen stämmer det att om man som förälder "omedvetet förmedlar" att man inte vill släppa barnet ifrån sig, så kommer barnet nog uppsnappa det. Men det gäller såklart i lika hög grad barn som bärs i sjal, sele, famn eller åker vagn.

Det gäller väl till och med i högre grad om man bär i famnen. Då ”bråkar” man ju mera fysiskt-personligt med barnet om man inte vill sätta ner det, tycker jag.

[Asereht]

Ja, och enligt Freud, lider alla kvinnor av penisavund.

Jag har aldrig, aldrig, aldrig önskat mig en penis. Tänk vad dumt det skulle se ut! Nä, men allvarligt, jag skulle verkligen inte vilja vara man och har aldrig någonsin önskat att jag var det.

Undertryckt och omedvetet penisavund, alltså.

Jo, det vet jag väl men varför skulle jag vara avundsjuk på mannens kön utan att ens veta om det? Det är för mig helt och hållet obegripligt och något bara en man skulle kunna komma på.

Var det inte Freud som påstod att små barn fick orgasm av att gå i sina föräldrars skor också (eller har jag blandat ihop en massa skit jag läst) om det nu vr han så tycker jag det säger en hel del!

Freud är inte min husgud om man säger så. *s*

[Asereht]

Om nu ett barn ska avvänjas från att bäras vid ett års ålder så borde de väl avvänjas från vagnen också eller absolut vändas framåt så de inte begräsnas i sin utveckling genom att sitta och stirra på mamsen...eller?

Ja, men det är ju massor med folk som tycker så. Fast jag tycker nog att det är skillnad på vagn och bärande ändå, när man blir buren har man en helt annan närhet med en annan människa, när man åker vagn så är det om något objektet vagnen som är tryggheten, inte en annan människa. Så om man nu tror att det är hämmande att jämt "tanka trygghet" från någon annan så är ju inte vagnen alls lika skadlig som bärandet. Bärandet kan inte vara bara transport, det innehåller alltid någonslags interaktion med en människa.

Jo det är klart att bärandet alltid är förenat med närhet men det är också transport. Det finns ju många som bär istället för att bruka vagn främst för att transportera därav paralellen.

Sen har jag faktiskt inte träffat på någon som ansett att det är dags att avvänja från vagnåkande vid ett års ålder. Däremot finns det många som tycker det är ok att vända sina barn framåt i vagnarna men då har jag inte hört "avvänjning och utveckling" som försvar direkt utan mer att "barnet villl sitta framåt" eller "hongilalr itne att sitta och titta på mig" typ.

Min minsting är nu över året och jag bär mer för att transportera honom än för att bara bära. Sen att han får närhet också är för mig mer en bonus än något annat. När han var mindre bar jag även för närhets skull och för att det var praktiskt för mig att kunnna bära och göra annat samtidigt.

[Veronikak]

Sen har jag faktiskt inte träffat på någon som ansett att det är dags att avvänja från vagnåkande vid ett års ålder.

Det finns gott om dem på FL, t ex.

Däremot finns det många som tycker det är ok att vända sina barn framåt i vagnarna men då har jag inte hört "avvänjning och utveckling" som försvar direkt utan mer att "barnet villl sitta framåt" eller "hongilalr itne att sitta och titta på mig" typ.

Men alla barn visar inte tydligt att de absolut vill sitta framåtvända men nästan alla går över till framåtvänt, förr eller senare, ofta långt före ettårsdagen. Många barn hinner nog inte visa tydligt att de vill bli vända innan de blir det. Även om folk inte motiverar vändningen med utveckling finns nog den tanken med, att det är naturligt och rätt att vända barnen framåt när de blir lite äldre, ett led i deras utveckling helt enkelt. Varför skulle man annars vända barn som inte riskerar att trilla ur pga att de hänger utanför? Dem med förresten, det räcker väl egentligen att sätta på en bra sele och låta dem hänga?

[Lingling]

Jag har nästan fått för mig att en del vänder vagnen f a barnen ska sova mer. Barnen blir tröttare om de åker framåt.
ASnnars är det nog de flesta som säger att barnet bara vrider på huvudet och vill titta framåt också - men vi kommer nog också lite in på tråden om "Duktiga barn" det är ngn sorts tävling i vems barn gör vad tidigast.
Var det ngn som såg den där dråpliga novellfilmen "hoppa högt"? Efter en historia av Astrid Lindgren? Mammorna som skröt ikapp om vad deras barn redan kunde ...

[Panakeia]

men det handlar ju inte om sjalen? det handlar ju om att visa besvikelse när barnet gör något som eg. är ett framsteg för barnet?
Det hoppas jag inneligen att folk inte gör?
Sen, visst e det mkt lätt att säga till två åringen som vill GÅ SJÄÄÄÄLLTVVV när man har borttom att "snälla kan du inte sitta i sjalen iställeT? måste du verkligne gå själv?"
men det e ju samma sak när man tjatar på dem att SITTA I VAGNEN!!!
jag ser inte kopplingen med sjalen?

[tinaw]

genom att jag undermedvetet visar att jag blir besviken när han vill kliva ur sjalen

OK, så undermedvetet vill jag fortsätta att bära honom för alltid? Det sitter i så fall lååångt inne, eftersom det enda jag känner i mina känslor när han vill krypa, klättra, gå, springa, hoppa är stolthet över hans framsteg i att erövra världen!

Såååå mysigt är det inte att sjala att jag känner att det måste fortsätta livet ut

[dunderdonnan]

men det handlar ju inte om sjalen? det handlar ju om att visa besvikelse när barnet gör något som eg. är ett framsteg för barnet?
jag ser inte kopplingen med sjalen?

Jag tror att hon menade att när man bär i sjalen bildar man en enhet med barnet på ett annat sätt än med barn i vagn. En hårdare anknytning alltså och detta för förälderns skull (en slags osund osjälvständighet). Pga denna osjävständighet visar man besvikelse när barnet vill gå ur sjalen och inte vara en "enhet" med föräldern längre.
Så tolkar jag henne i alla fall. Men jag tror inte på det hon säger.

[Sara med alla barnen]

Nä, jag håller inte med (och kommer inte att hålla med sen när jag är färdig psykolog heller ). Skulle också vilja veta vad för teori och empiri som ligger bakom hennes föreställning. I studien av afrikanska barn tex, har man tagit hänsyn till vem som passar barnen när de inte sitter på mammans rygg? Är det kanske (som inte är helt ovanligt) storasyskon? Då har väl barnet en anknytning där, utöver den till mamman.

Att tanka trygghet förresten... vi var på utvecklingssamtal härom veckan på dagis och fröknarna beskrev att G är så trygg och lugn i sig själv och att allt han behöver för att tanka trygghet hos sina nära fröknar är ögonkontakt. Alltså trygghetstankning kan ju ske på andra sätt än med fysisk närhet, och jag tänker att det kanske i synnerhet gäller barn över året. I så fall är väl en ängslig mamma som ständigt påkallar barnets uppmärksamhet "titta på mig, här är jag, akta dig, gör inte si och inte så" och binder barnet till sig genom överdriven ögon- och verbal kontakt, lika "vansklig".

Som sagt, problemet lär inte sitta i sjalen eller vagnen eller sängen eller bröstet eller vad folk kan tänkas hitta på utan i relationen mellan mamma-barn.

[Monika]

Jag tror att det är bra att lyssna på sina egna känslor i första hand. Det finns så mycket "vetenskap" som visat sig vara helt uppåt väggarna fel. Jag tänker t.ex. på rekommendationen om att amma var fjärde timma.

Jag tycker det finns en tendens till att man gör föräldraskapet till något som det behövs en massa expertis om. Jag tror det räcker rätt så långt med sunt förnuft och att lyssna till sina känslor.

Vetenskap är förstås bra att ha. Jag tycker det är utmärkt att det finns vaccinationer och bra bilbarnstolar så att barnen inte riskerar att dö i onödan, men om barnen skall åka vagn eller sjal eller bärsele det tycker jag nog att man bör överlåta till föräldrarnas känsla.

Det känns så himla onödigt att s.k. experter skall hålla på och peta för mycket i detaljer. Det gör ju bara föräldrar osäkra helt i onödan och DET tror jag kan vara dåligt i sig.

[ninen]

Jag tror att det är bra att lyssna på sina egna känslor i första hand. Det finns så mycket "vetenskap" som visat sig vara helt uppåt väggarna fel. Jag tänker t.ex. på rekommendationen om att amma var fjärde timma.

Jag tycker det finns en tendens till att man gör föräldraskapet till något som det behövs en massa expertis om. Jag tror det räcker rätt så långt med sunt förnuft och att lyssna till sina känslor.

Vetenskap är förstås bra att ha. Jag tycker det är utmärkt att det finns vaccinationer och bra bilbarnstolar så att barnen inte riskerar att dö i onödan, men om barnen skall åka vagn eller sjal eller bärsele det tycker jag nog att man bör överlåta till föräldrarnas känsla.

Det känns så himla onödigt att s.k. experter skall hålla på och peta för mycket i detaljer. Det gör ju bara föräldrar osäkra helt i onödan och DET tror jag kan vara dåligt i sig.

Sakta i backarna!
Den rekommendationen, om amning var fjärde timma (och många andra liknande dumheter har INGET med vetenskap och göra!) Den bygger på ideer från början på förra seklet om kontroll och uppfostran, och det finns inte och har aldrig funnits någon som helst vetenskaplig grund bakom den rekommendationen.
Som flera redan har nämnt här i tråden så stöder vetenskapen snarare den typ av föräldraskap som de flesta här på SB kör med.

För övrigt håller jag med.