- ons jan 31, 2007 11:00
#483876
Eller kanske något i stil med att "Nja, att han inte somnar själv är inga problem just nu, då är det värre att han inte äter själv. Men det är samma tips där eller? Spänna fast honom i stolen med maten framför sig och lämna rummet så jag inte råkar belöna honom med tröst eller hjälp. Så får han skrika tills han lär sig att själv tygla sin ilska och att det inte är farligt att vara arg medans jag går in var femte minut och förklarar vänligt men bestämt att nu är det mat och då ska man inte störa sina föräldrar . Ät nu, smaklig måltid."
Mamma Eli skrev: Den andra sköterskan förordade visserligen amning helst upp till 2-3 år, men sa däremot bestämt att barn måste lära sig somna själva. Håller med om att det kan vara bra att kunna somna själv, men det beror ju också på personligheten - för vissa barn är närheten och tryggheten viktigare än att somna själv! När vi gick därifrån fick vi med oss en blå broschyr med vit text som vi skulle läsa och begrunda för somna själv måste han lära sig... Metoden gick ut på att lämna honom gråtande...Jag har verkligen laddat inför en sådan kommentar och planerat hur jag vill svara och favoriten, so far, går ut på att "ja, inte är det jag som somnar för honom, det sköter han alldeles själv"
Eller kanske något i stil med att "Nja, att han inte somnar själv är inga problem just nu, då är det värre att han inte äter själv. Men det är samma tips där eller? Spänna fast honom i stolen med maten framför sig och lämna rummet så jag inte råkar belöna honom med tröst eller hjälp. Så får han skrika tills han lär sig att själv tygla sin ilska och att det inte är farligt att vara arg medans jag går in var femte minut och förklarar vänligt men bestämt att nu är det mat och då ska man inte störa sina föräldrar . Ät nu, smaklig måltid."
