Bootstrap Framework 3.3.6

[Kristina]

Som transport istället för vagn och hemma när det behövdes eller bara för att det var mysigt. Röstade iaf på tredje alternativet.

[thanisa]

Jag har svårt att rösta. Jag använder sjalen för transport då jag tycker det är så mycket smidigare. Använder sjalen även inomhus när det behövs dock aldrig för sövning. När vi är inne så sitter han ofta brevid mig och hjälper till. Blir han ldsen så blir det famnen eller sjalen beroende på vad som passar bäst. Babysittern är perfekt när man tvättar, det är lättare utan någon på rygg eller mage att hänga tvätt och sortera.

Trean passar inte heller riktigt, visst vill jag ge närhet men när vi kommer in så brukar Finn vilja komma ner ganska fort. Han gillar att upptäcka golvet och att sitta. Kanske är det egentligen trean då jag oftast har sjalen knuten så att det bara är att sätta ner honom när det behövs.

[caelajemma]

Det blir nästan uteslutande när vi ska ut som jag bär, särskilt nu när hon nästan är nio månader - hon vill bara ta sig fram för egen maskin överallt hemma och blir tokig om hon inte får vara på golvet eller stå rest mot något i lagom höjd! Men visst har det hänt någon gång (särskilt när hon var lite mindre) att hon fick åka bärpåse lite då och då inomhus också, mest för att få bort henne från storasysters små leksaker som lätt kan/kunde slinka in i munnen.

Och när hon blir trött, ja då somnar hon oftast av sig själv. Jag har dock använt sjal/ergo på ryggen ett fåtal gånger de senaste månaderna då hon inte har lyckats komma till ro själv, men då har det å andra sidan gått på fem-tio minuter innan hon somnat, så det har ju inte varit någon längre bärstund att tala om... Så jag röstade på alternativ ett även om det inte riktigt är hela sanningen.

[Blixa]

Jag har burit för transport, för att lugna och trösta och bara för att det var mysigt. Röstade på tredje alternativet eftersom det har varit oftast vid transport som jag använt bärdon. Det fungerade tyvärr inte så bra för oss att söva Hektor med sjal eftersom han alltid vaknade när vi skulle prångla ur honom och lägga honom i sängen, så då blev det famnen. När han var riktigt liten och jag inte fått full kläm på sjalandet fick han ofta åka babybjörn för att kunna vara nära hela tiden (då hade sista alternativet passat bäst) senare har vi drygat ut sjalandet/selandet med mer vanligt famnmys. Det var länge sedan han hade ro att sitta i sjalen eller ergon någon längre stund om vi inte är ute eller han är lite trött eller ledsen.

Just nu vill han knappt åka sjal alls, bara ergo som jag inte tycker är riktigt lika bekväm som sjalarna. Men man får vara glad så länge han vill bäras alls. Ibland drar han med mig till krokarna där bärdonen hänger och säger "Mamma, åka ergo på magen" och rycker i ergon. Då smälter jag....

[aneeha]

.Annat alternativ här - Tyra krävde att bli buren jämt och alltid dygnet runt tills hon var nästan tre månader. Hon tom sov på oss för det mesta... Jag minns att jag blev chockad men glad när jag första gången kunde lägga ner henne bredvid mig i sängen för att sova utan att hon vaknade efter en kvart och jag kunde sova i valfri ställning några timmar...

Hon bärs fortfarande till sömns av pappa, och ibland dagtid av mig. Och hon bärs ofta i affärn och när jag hämtar ved och när hon inte orkar gå tillbaks från brevlådan själv (300m bort). Och ganska ofta när hon är missnöjd när jag lagar mat på eftermiddag/kväll. Men inte som tröst. Är mkt sällan ledsen, oftare arg, och då på mig för att hon inte får som hon vill, och då vill hon inte bli buren av mig

[diddeldi]

jag röstade på alternativ tre

fast sanningen är förstås att det finns många skäl. ett är att atlas krävde konstant kroppskontakt sina första månader . ett annat att det är ett praktiskt transportsätt. ett tredje att det är ett bra sätt att söva. det finns många till. men kanske mest av allt är det mysigt och nära

[Asereht]

Dessvärre tyckte jag inte att något av alternativen helt passade mig klockrent.

Jag/vi bär ibland för att transportera, ibland för att söva eller lugna och ibland bara för att.

Eftersom jag har tre ganska små barn fortfarande så händer det ganska ofta att vi har både vagn och sjal eller sele. Med andra ord har vi inte valt sjal istället för vagn utan som ett alternativt transportmedel/komplement.

Det är praktiskt med sjal/sele/mt på många sätt så man kanske helt enkelt kan säga att jag/vi använder dem pga att det är ett otroligt andvändbart och mångsidigt redskap. Dessutom är det ju så himla gosigt, det ser jag som en riktigt trevlig bonus.

[Knyttet & K]

Jag svarade alternativ tre. När Albert var liten var han i sjalen jämt om han inte var i famnen. Han ville vara nära jämt, men även de gånger jag kanske hade kunnat lägga honom ifrån mig valde jag sjalen eftersom jag tycker att bäbisar hör hemma i famnen.

När han blev lite större blev det mer att vi bar när han var ledsen/trött eller när jag behövde göra något.

Nu bär vi mest för transport, men han åker gärna vagn nu också. Fram till ung ett år använde vi aldrig vagnen heller så vi har burit för att transportera oss hela tiden.

[anx]

Jag svarade alternativ 1 eftersom vi använder sjalen i stället för att böka med en vagn. C vill inte vara i sjalen när vi är hemma, då känner han sig instängd och börjar gnälla och spjärna emot. Däremot verkar han oftast nöjd med att bli buren till olika ställen även om nacken blir lång som på en giraff för att han vill titta på allt.
Det vore skönt att kunna använda sjal även hemma, för att ha honom nära men ändå ha händerna fria. Än så länge vill han bara bli buren i famnen hemma.

[annalys]

Jag tog för att trösta, men egentligen är det nog så att jag transportbär trötta och/eller ledsna barn. Vi har vagn (med ståbräda), men är Simon så trött att han behöver åka och David inte vill gå åt mitt håll så bär jag.

Hemma bar jag mer för tröst och/eller mys förut (för något år sedan), nu ganska sällan men det händer om David är kramig när jag precis ska laga mat eller så.

Men jag tröstar nästan hellre i knät numera. Barnen föredrar visserligen oftast att bli burna (men helst utan sjal), men jag tycker det blir tungt. Och sätter jag mig med barnet i knät kan jag mer fokusera på barnet, istället för att plocka med massa annat (det kan visserligen vara praktiskt, men ett ledset barn vill jag hellre trösta direkt).

[Bönan]

Jag vill svara mellan tvåan och trean,

Jag bar/bät hemma för att avlasta mig själv, för att få något gjort, för att hon skulle vara med, för att hon inte gillade att ligga själv. Min största sjalvinst har absolut varit hemma! Att kunna laga mat eller prata i telefon eller bara vara hemma.

Sjalen är också oumbärlig på kören där man står i flera timmar och sjunger, skorpan hänger på magen och tycker det låter kul, ibland tar hon en lur.

Ibland har vi gett oss ut utan vagn, men inte så ofta. Då har vi gått tilla ffären eller fik i närheten, eller till BVC där det är bökigt att parkera vagn. Jag tycker det är svårt att vara borta länge utan vagn när man har skötvästa att släpa på, hade det bara varit sjal och beis hade det varit en annan grej.

Sjalen ligger alltid i vagnen och när hon inte vill åka vagn får hon åka sjal. Eller när jag längtar efter henne.

Vagnen använder jag till promenader, långa transporter, att sova i ostört, att ha med som säng om man stannar borta länge på kvällen, handla samt att åka gratis på bussen

Jag skulle absolut inte vilja vara utan vagn, eller sjal. Ingen av dem. Det är olika saker. Ibland kan den ena ersätta den andra, men oftast fyller de olika funktioner.

[Kaja]

Jag bär av många orsaker.

1. Vi är på ett ställe där det är bökigt att ha med sig vagn (skogen, mässa, affär) och jag troligen måste springa efter storebror.

2. Jag måste laga mat/städa/hänga tvätt och vill antingen inte ha lillan på golvet eller inte lämna henne ensam. Hon sitter då och kollar över axeln. När vi lagar mat så sitter storebror på bänken och lillasyster på ryggen. Båda tittar NOGA på hur man gör.... Här gäller inte devisen "ju fler kockar desto sämre soppa..."

3. Hon ska sova. Nattar alltid i sjal eller sele.

4. Storebror behöver få leka lite på egen hand och jag håller på så sätt undan lillasyster.

Vi har en enkelvagn, men så fort den är med så lägger nästan alltid storebror rabarber på den, så då blir det för lillasyster att åka på ryggen.

//Kaja

[zandrama]

Jag röstade på "då och då för att trösta /../" alternativet, för det är så det är just nu. Jag orkar sällan bära, men när Vidar är ledsen och bara vill vara nära nära och jag måste laga mat eller så, då får han åka sjal, annars gosar vi mycket i soffan nu för tiden, jag önskar så att jag kunde bära mera.