Bootstrap Framework 3.3.6

[Sanna81]

Det kan vara bara jag som var dum och naiv, men innan Agnes föddes så föreställde jag mig att det skulle vara så lätt- att om man bara ammade fritt och bar konstant så skulle barnet inte skrika. Men som hon skrek! (och skriker fortfarande) Antagligen är det väl som någon annan var inne på i tråden, att det är andra fel vi gör vi västerländska föräldrar (för osäkra, inte nog lyhörda, utsätter barnen för för mycket intryck osv) som gör att det inte räcker till med bara bärandet och ammandet för att lyckas med det man verkar kunna i andra kulturer.

Men jag tror i alla fall att det är jättebra att blivande föräldrar vet att det finns bärredskap och alla fördelar som finns för barnen att bli burna mycket, men att de samtidigt kanske måste vara beredda på att barnet kanske skriker ändå...

[mimpen]

Jag är inte säker ändå på hur man ser på barns behov av närhet i Tanzania. Jag har varit med och sett små barn tas omhand på sjukhus, och där var det minsann inte nödvändigt att ha någon mammafamn att sitta i medan man får spruta. Ungen fick skrika bäst den ville. Jag har reflekterat över att barn i den situationen sällan protesterade och skruvade sig, de satt bara rakt upp och ner och skrek. Det känns märkligt att tänka på nu när jag ser hur mina barn beter sig det skulle vara en praktisk omöjlighet för en främmande doktor att ge något av mina barn en spruta på det sättet.

Jag tror egentligen att det var en praktisk nödvändighet för mammorna att bära småbebisarna, för det fanns ju ingen annan vettig plats att förvara dem liksom. Själva skrikandet var det egentligen ingen som brydde sig så värst mycket om.

Jag försöker hålla mig fri från fördomar man där angränsade du starkt till min största fördom; att afrikanska bebisar / bebisar med afrikanskt ursprung öht skriker mindre än andra. Och jag ser sällan barn + mammor som ser ut att kunna ha afrikanskt ursprung sjala, dock är ungen fullt lika nöjd i vagn medan mina skriker, härjar och häver sig ur både sjal, sele och vagn. (och även kombinationer av detta...)

Min svägerska är flykting från ett afrikanskt land, hon har burit sina barn hemma (torso på ryggen, jag fattar inte hur hon gööööör....) precis som alla hennes släktingar/vänner, men absolut inte på stan. Då har de finaste flådigaste vagnarna. Jag undrar om det inte handlar lite om att smälta in. Ute på stan vill man göra som andra? Hemma kan man göra som man "är van"? Fast jag vet inte.

[KATARINA]

Jag förstår att det är lätt att romantisera om annorlunda kulturer. Och tror man mycket på något så tar man såklart till sig såna saker. Samtidigt är jag övertygad att mina egna barn skrikit mycket mer om de inte blivit burna. De första månaderna skrek de ju så fort man la ned dem.