Bootstrap Framework 3.3.6

[Enid]

Vad mycket bra ni skriver. Jag ska nog se till att ta mig tillbaka in i SB-bubblan på riktigt igen minsan.

Men jo, visst är det många som vet vad en sjal är när de ser en iaf, även om de flesta här aldrig verkar ha sett en live, aldrig klämt på en och aldrig sett någon knyta en. En ergonomisk sele däremot verkar det inte vara många som sett...


Efter en vecka hemma framför Sjalbarn känner jag att jag nog kan våga mig ut igen i slutet av veckan och tackla alla frågor, både de nyfikna och de andra. Tjoho, här kommer vi, se upp i backen!

[The_Fairy]

Jag håller med dig att ibland känner jag mig oxå udda för att vi bär, använder tygisar och kör lite EC-light. Det är lite tröttsamt att det jag/vi tycker é rätt ifrågasätts hela tiden eller ses som konstigt. Men när jag känner mig allt för knasig och annorlunda, så går jag in här på sjalbarn och vips så é jag som alla andra och hur normal som helst!

[marlene]

Det blir faktiskt bättre när barnen blir större, åtminstone så försvinner det synliga som sjalar, tygblöjor, gå på toa med bebisar osv.

Kanske handlar det lite för mig om att jag har varit mamma i över 4 år nu, jag behöver inte prata barn med alla jag träffar som förut. Jag ammar inte längre ett stort barn heller. Dock så samsover vi oftast men det är ju ingenting som syns, W har ju till och med en säng i sitt rum så det ser helt normalt ut. Men been there, done that ufo känslan känns igen

[Sia]

Jag går också och väntar på att det ska bli lika självklart att bära i sjal som det är nu att bära i Babybjörn,
fast för tillfället så känner jag mig mest konstig som inte vill ge min ettåring saker med socker i, försöker att inte prata så mycket om det, eller bara kommer med någon undanglidande kommentar.
Tur att SB-bubblan finns, vad skulle man göra utan er!

[Enid]

Det blir faktiskt bättre när barnen blir större, åtminstone så försvinner det synliga som sjalar, tygblöjor, gå på toa med bebisar osv.

Kanske handlar det lite för mig om att jag har varit mamma i över 4 år nu, jag behöver inte prata barn med alla jag träffar som förut. Jag ammar inte längre ett stort barn heller. Dock så samsover vi oftast men det är ju ingenting som syns, W har ju till och med en säng i sitt rum så det ser helt normalt ut. Men been there, done that ufo känslan känns igen

Jag vet inte om det kanske bara är jag som fått se en väldigt liten del av befolkningen i er stad men jag känner mig faktiskt inte ett dugg annorlunda, udda och konstig när jag varit uppe och hälsat på. Är man ute på stan och går så ser man ju massor med sjalar tex. Här ser man INGEN, inte en enda. Eller jo, nu har jag faktiskt sett EN.


Men jo, jag förstår vad du menar. Det blir nog lättare när de blir äldre (om man inte har en ny bäbis då, får väll försöka undvika det ).






Sen är det väll egentligen inte frågorna i sig utan att det är det enda ord mammorna här omkring byter med mig..

Jag var föresten i lokala barnvagnsaffären idag och när jag pratade med en av tjejerna där (frågade lite om olika vagnar och så) och ganska snart kom det fram att hon inte hade kunnat ana att jag faktiskt bodde här i området, inte ens i sin vildaste fantasi typ. Är jag verkligen sååå malplacerad? Syns det på mig att jag inte hör hemma här? *ledsen idag*

[marlene]

Det blir faktiskt bättre när barnen blir större, åtminstone så försvinner det synliga som sjalar, tygblöjor, gå på toa med bebisar osv.

Kanske handlar det lite för mig om att jag har varit mamma i över 4 år nu, jag behöver inte prata barn med alla jag träffar som förut. Jag ammar inte längre ett stort barn heller. Dock så samsover vi oftast men det är ju ingenting som syns, W har ju till och med en säng i sitt rum så det ser helt normalt ut. Men been there, done that ufo känslan känns igen

Jag vet inte om det kanske bara är jag som fått se en väldigt liten del av befolkningen i er stad men jag känner mig faktiskt inte ett dugg annorlunda, udda och konstig när jag varit uppe och hälsat på. Är man ute på stan och går så ser man ju massor med sjalar tex. Här ser man INGEN, inte en enda. Eller jo, nu har jag faktiskt sett EN.


Men jo, jag förstår vad du menar. Det blir nog lättare när de blir äldre (om man inte har en ny bäbis då, får väll försöka undvika det ).

Man känner sig nog som ett ufo här med många gånger, men jag har ju haft sjal och amningshjälpskretsen så man har åtminstone haft andra ufon att umgås med

[anilov]

Jag är väl kanske inte en sån som bryr mig så himla mycket om vad andra tycker, och har man i ungdomen ansträngt sig för att vara extrem så är uttittandet när man bär i sjal ändå ganska måttligt. Fast jag måste säga att jag blev så glad en dag när jag var ute med H i sjalen (han hade svårt att sova) och blev tilltalad av en kvinna som jag gissar hade etiopiskt/eritreanskt påbrå. Det var nog så att det var barn på planeringsstadiet, och det verkade som att hon blev glad av att det fanns sjalbärare även här, för som hon sa "jag har ju bara sett barnvagnar här, men där jag växte upp bars barnen alltid". Jag kan acceptera att bli uttittad och utfrågad om det gör det enklare för andra att våga börja, liksom...På samma sätt som jag är evigt tacksam för att Emmahawk visade upp sina sjalar i mammagruppen, så att jag såg att det inte var så farligt konstigt och krångligt som jag hade trott.