Bootstrap Framework 3.3.6

[Kanel]

För min del kan jag säga att jag tyckte det var mycket lättare att bara bära när man bara hade ett barn. Med två blev det plötsligt en faktor för mycket att inte kunna "lägga ifrån sig" bebisen när storebror behövde hjälp att knyta skorna typ. Och MYCKET mer prylar att släpa på. Så även om jag hade en vagn till storebror också har det blivit mycket mer vagnande med lillebror. Kanske beror det också på att storebror i perioder totalvägrade åka vagn, men lillebror gillat vagnen från start. (Tur att det inte var tvärtom kan jag känna!) Lycka till!

[Matildamamma]

Vi har haft både sjal och barnvagn, tycker att det har varit bra att ha båda i olika situationer. Och även om barnet föds på vintern så blir det ju sommar och varmt efter det. Första barnet går ju lättare att skippa barnvagnen helt, men jag lovar att med tredje barnet är det inte lite saker som ska med om man ska vara ute en heldag tex på Skansen, då hade jag inte velat vara utan vagnen faktiskt.

[Smultronflickan]

Eftersom ni har så olika tankar kanske ni kan köpa vagn, sjal och sele begagnat och det ni inte gillar är bara att sälj vidare. Vi hade en liknande situation som er när vi förberedde oss på ankomsten. För min man var det jätteviktigt att få köpa en vagn och en skötväska (skötväska har jag dock aldrig lärt mig gilla...) och det var nog bra sätt för honom att förbereda sig och känna att "allt" var ordnat tills barnet skulle komma. Vagnen har vi haft stor nytta av, den har gått mer än hundra mil ! Sjal och sele kommer han säkert att uppskatta när han ser dig använda! Vi började lite okunniga om utbudet och innan jag hittade hit med en babybjörn synergy som jag tyckte var jättebra..., gick sen över till en ergo!! Har provat meitai och sjal, men jag är en selmamma med ett selbarn!

[MariaKB]

Vi hade både vagn och sjal, men den första tiden kunde inte jag bära pga att det blev kejsarsnitt. Hela magpartiet gjorde jätteont i flera månader, så då var det min man som bar och lärde sig olika knytningar och så, sen fick han lära mig Vagn kände vi oss båda löjliga med, och bebisen hatade den. Jag tror att maken tycker att det känns tuffare med sjal eftersom han är en friluftskille, han jagar, paddlar och klättrar och det tilltalar honom att bära med sig allt man behöver på ryggen, medan vagn blir bökigt och "o-macho". Sele är heller inte lika snyggt tycker han.

Sen fattar jag inte varför så många karlar verkar tycka att det är okej med babybjörn, är inte den löjlig? En snygg och enkel meitai ser ju mycket bättre ut, har man den korsad fram så ser man ut som en tuff ninja!

[mica]

Det beror ju rätt mycket på bebisen med. Får man en vagnhatare som vår första då kan jag säga att jag var glad att vi bara betalat 500 kronor för vagnen. Får man vagnbebisar som våra twins så är 8000 väl spenderade pengar. Jag tycker att det finns en mysighetsfaktor med lugnt sovande bebis i vagn.

Jag gillade vagn till ettan. Om vi skulle gå en promenad för att han skulle sova, eller om vi skulle ett längre pass in till centrala Malmö så tyckte jag det var skönt med vagn och att det var avlastande att kunna lägga ifrån mig både bebis och saker. (Nu höll ju inte alltid bebisen med om att det var en bra plan....så en sele/sjal var nödvändigt att ha med.)

Det jag skulle vilja föreslå är att visa din kille de mer "manliga" selarna. Tex Manduca som kan se rätt sportig ut, Ergo som är robust och rejäl, Beco som brukar finnas i camo osv.

Om du känner att han verkligen har bestämt sig för BabyBjörn så kan det ändå vara rätt fiffigt. Då bär han ju faktiskt bebisen. Och sen sen när han inser att det är tungt och opraktiskt efter någon-några månader så visar du de bra ergonomiska selarna. En bra sak med BabyBjörn är ju att man ofta kan låna den av någon annan.

Jag tror det är viktigare att ni kommer överens om att ta upp bebisen om den skriker. Att man inte ska träna den att ligga i vagn eller så om bebisen motsätter sig det. Sen HUR han bär kommer förhoppningsvis att fixa till sig.

[Auroratiger]

Jag tillhör de som gillar att kombinera.

Sjalen för närheten, för att det är praktiskt att kunna bära omkring på barnet hemma och ändå ha armarna fria, för att slippa släpa med sig en otymplig vagn in i t ex små trånga butiker, för att det är lugnare för både mig, barnet och omgivningen med ett tryggt och nöjt barn i sjalen än en skrikande unge i vagnen.

Vagn för att det är bekvämare på långpromenader, för att det är skönt att slippa kånka på skötväska och diverse annat (som när man varit på mataffären). För att barn kan bli stora och tunga och då är vagn ett smidigt sätt att ta sig fram med trött unge som inte vill gå (åt samma håll som man själv), för att större barn ibland kan envisas med att INTE vilja bli burna. För att man kan ställa en vagn med ett sovande barn i skuggan om sommaren och ute också om vintern. För att man icke sjalvana barnvakter kan gå ut en sväng med vagnen utan att behöva en lektion i knytteknik.

Allt det här förutsätter ju dock att man har ett barn som accepterar både vagn och sjal. Det är ju inte säkert. Men jag tror benhårt på flexibilitet och förmågan att anpassa sig efter sitt barns behov. Att se föräldrar kämpa med att få sina bebisar att sova i vagnen istället för att gilla läget och skaffa ett vettigt bärhjälpmedel gör mig ledsen.

[Sanna81]

Vi hade köpt både och innan barnet föddes, men med facit i hand så hade vi klarat oss lika bra utan liggvagnen. De första 5,5 månaderna stod den bara och tog plats i förrådet, förutom några testturer som inte blev långa eftersom hon bara skrek, och sen blev det sittdelen som kom fram. Hade jag fått bestämma helt själv hade vi nog inte köpt den från första början heller utan satsat på att bara köpa bärverktyg, men min fru hade visst en rosig dröm om barnvagnspromenader, så det blev en kombivagn på blocket för 400 också.

Nu använder vi sittdelen ibland, men vi skulle fortfarande klara oss utan (utan sele och sjal skulle vi inte klara oss). Jag har nog förresten inte heller riktigt släppt det dåliga samvetet för utebliven kroppskontakt de gånger vi tar vagnen, men om jag kunde släppa det så skulle jag kanske ta den oftare, för det är onekligen lite praktiskt att inte bära alla grejer ibland, och känns mindre fånigt än en dramaten-väska.

[asz]

Vi har aldrig haft en vagn och det har gått utmärkt, S är drygt tre nu och går för det mesta själv. Vi (maken och jag) har bägge burit i sjalar, MT och selar...kände oss bägge lite dumma/ovanliga i början men det gick snabbt över.

Bär fortfarande ibland då S är mycket trött (om vi är ute) eller sjuk (framförallt hemma då alltså och behöver närhet), vi gillar starkt Ergo och Kleinsmekker MT här. Vi köpte istället en skötväska som var som en ryggsäck, och problemet med prylbärandet var löst.

Man måste inte göra som alla andra, det viktigaste tror jag är att känna efter i sitt hjärta - då blir det bra.

Lycka till!

[alima]

För min del kan jag säga att jag tyckte det var mycket lättare att bara bära när man bara hade ett barn. Med två blev det plötsligt en faktor för mycket att inte kunna "lägga ifrån sig" bebisen när storebror behövde hjälp att knyta skorna typ. Och MYCKET mer prylar att släpa på. Så även om jag hade en vagn till storebror också har det blivit mycket mer vagnande med lillebror.

Precis så har det varit här också, hade någon rosa fluffig dröm att bära mycket, sen kom verkligheten ikapp och jag insåg att om jag ska brottas med tvååring med bebis på magen kommer jag bli knäpp.
Men skulle Maria vrålhatat åka vagn skulle jag löst det såklart. Jag tycker om att kombinera, men jag om jag skulle välja mellan vagn och sjal/sele skulle jag börjat med sjal/sele för sedan köpa vagn om det behövs.