Bootstrap Framework 3.3.6

[joannaoj]

Ja, det antar jag att ni gör...

För mig går det hur bra som helst med knytning på magen, men nu vill jag börja ha henne mer och mer på ryggen. Särskilt om jag behöver gå runt på stan också efter att jag stigit av bussen. Men hur gör ni? Står ni upp hela resan? Inte knyter ni väl upp sjalen och börjar bängla med knytning i bussen eller på gatan? Jag tvivlar på att hon låter mig sitta ner med henne på ryggen.

[Sofie]

Om barnet på ryggen sover eller är nöjt även om jag sitter så hittar jag mig en plats där jag inte blir i vägen, så sitter jag med benen in i gången och ryggen mot fönstret.
Så klämmer jag inte barnet mot ryggstödet. Annars står jag gärna. Men jag åker inte buss om jag kan låta bli, jag blir åksjuk. Spårvagn är min melodi

[sjaltokan]

Står om det är kortare sträckor, gärna så de ser ut genom fönstret.

[Freyja]

Nu är Vidar för stor för att sjalas, men då han blev sjalad så brukade jag oftast stå eller sitta liksom på snedden om det fanns plats för det.

[Bowzee]

Jag åkte till Lund idag med Johanna på buss. På vägen in sov hon, så jag satt framåtlutad, rakt emot sätet framför.
I Dalby hoppade det dessutom på massvis med folk, så då satt jag inget vidare alls Jag hade dock inte velat stå hela den vägen.
På vägen hem var hon vaken och satt då i mitt knä. Orkade inget annat.
Men gäller det korta turer, så står jag nog hellre. (Buss Sjöbo-Lund tar en timme)

[Blackbabe]

jag trixar så jag sitter på ett yttersäte med ryggen mot fönstret om jag sitter med barn på ryggen

[MuuM]

Än så länge bär jag på magen men eftersom vi inte har bil kommer jag att åka med honom på ryggen också, både buss och tunnelbana. Sitta på tvären är nog det bästa, står gör jag bara om han vägrar att jag sitter.

[joannaoj]

Tack för era svar. Tufft av dig, Bowzee, att åka så långt (eller åtminstone länge) ensam med J. i bussen. Man får inte vara en sån där som skäms om folk tittar, om man ska sitta framåtböjd med en sovande unge på ryggen halva resa.

Det är kanske det bärselar ska vara till för - att snabbt vränga på och av barn i kollektivtrafiken.

Jag kom på att på Lundabussarna finns det faktiskt en ensam stol som sticker rätt ut ur väggen på mitten av bussen. Den är ju antagligen fenomenal till det här ändamålet. Tror ni jag måste flytta på mig om det kommer en barnvagn? Jag har ju också ett barn med mig. (Det finns två barnsvagnsplatser på andra väggen i bussen, men om det stiger på en tredje, kan "min" stol fällas upp och ha en barnvagn framför sig.)

[Bowzee]

Tack för era svar. Tufft av dig, Bowzee, att åka så långt (eller åtminstone länge) ensam med J. i bussen. Man får inte vara en sån där som skäms om folk tittar, om man ska sitta framåtböjd med en sovande unge på ryggen halva resa.
Det är kanske det bärselar ska vara till för - att snabbt vränga på och av barn i kollektivtrafiken.

Jag kom på att på Lundabussarna finns det faktiskt en ensam stol som sticker rätt ut ur väggen på mitten av bussen. Den är ju antagligen fenomenal till det här ändamålet. Tror ni jag måste flytta på mig om det kommer en barnvagn? Jag har ju också ett barn med mig. (Det finns två barnsvagnsplatser på andra väggen i bussen, men om det stiger på en tredje, kan "min" stol fällas upp och ha en barnvagn framför sig.)

Äh, jag tror aldrig jag kommer se de människorna igen
Där var dessutom faktiskt två töser i femtonårsåldern som kollade konstigt på mig en stund, men när de såg Johanna sova så sa de "Aaaew"

[Elflin]

Jag åker ju alltid buss/ tåg var jag än ska eftersom jag inte har körkort och Linnea sitter nästan alltid på ryggen då. (På tåget till malmö tar jag ner henne för det tar sådan tid och hon får så tråkigt, och på bussen till Örkelljunga får hon sitta på magen för det är en landsvägsbuss så jag vill sitta ordentligt och att hon ska sitta ordentligt då. Oftast på lokalbussarna står jag upp eller sitter sidledes, men det är oftast korta sträckor och enklare att stå upp.