Bootstrap Framework 3.3.6

[Ezder]

Jag blir ledsen när jag ser små barn på stan i framåtvända vagnar. Ingen chans att komma undan, och ingen kontakt med föräldern.

Samtidigt blir det ju lite likadant när man sätter barnet på ryggen... Svårt att se och få kontakt med barnet, det känns inte lika naturligt att prata med barnet som när man har det på magen osv. Visst får barnet fysisk kontakt, värme, hjärtslag osv, och det kan gömma ansiktet, men den mentala kontakten med föräldern är ju egentligen mindre än i en bakåtvänd vagn...

Vad tänker ni andra om detta? Är det "bra" för barnet att sitta på ryggen? Och vid vilken ålder i så fall?

Min Leo kommer ju inom en inte alltför avlägsen framtid att bli för stor för att sitta på magen, och jag har verkligen ingen lust att börja med barnvagn nu plötsligt... Men ryggbärande känns ändå lite olustigt... (Även, dock, för att jag inte vet hur jag ska hantera det när han somnar...)

Skulle gärna vilja ha en "riktig" diskussion/reflektion angående detta, det är ju så lätt att bita sig fast i att det sätt man gör på är det bästa... Inget tåtrampande a la Familjeliv, men kloka ord.

[Signatur]

Jag tror man får anpassa sig till barnet och vad det trivs med.

Vissa dagar ville sonen prompt åka framåt i vagnen, men för det mesta ville han åka vänd mot oss. Vissa dagar ville han bara åka babybjörn eftersom han kunde se framåt i den men för det mesta ville han åka ERGO. Han "sa" (läs skrek) alltid till vad som gällde.

Så jag säger, prova på ryggen. Blir det för mycket för barnet så säger barnet till.

[mari_tres]

Frågan har varit uppe tidigare, men det är en viktig fråga tycker jag iallafall och det tillkommer ju hela tiden nya medlemmar. För inte så länge sedan var den här tråden uppe, som väl handlar om samma sak.

Jag föredrar att bära på ryggen framför att ha vagn, man har ju hela tiden kroppskontakt med barnet då iallafall, och barnet hamnar på samma nivå som en själv, istället för att behöva se allting nerifrån sas.

[Elin G]

Det är ju inte riktigt samma sak som framåtvänd vagn. Barnet på ryggen har visserligen inte ögonkontakt med bäraren (annat än möjligtvis genom en spegel), men dels har barnet alla möjligheter att avskärma sig genom att titta mot bärarens kropp och dels har det alla möjligheter att kommunicera med bäraren rent fysiskt. Jag bär helst små bebisar på magen, men från ett års ålder tycker jag ryggbärande är praktiskt och bekvämt. Med barnet på ryggen både hör och känner man hur det reagerar, men i en framåtvänd vagn får man inte alls den kontakten.

[Ezder]

Tack för länken, Mari-tres! Jag hade inte sett den tråden.

Och Signatur, frågan uppkom väl delvis då sonen, efter att ha blivit buren ute på ryggen under dagen, var jätteledsen på kvällarna två dagar i rad. Men så blev det värre, och han fick feber... Och det var väl inte bärandets fel, förstås. När han sitter där verkar han nöjd, ser sig omkring, nickar till ibland... Och det är ju väldigt roligt att kunna slänga upp honom på ryggen efter en lekstund i vårsolen. Men ändå, hoppas tråden blir lång med många synpunkter och tankar.

[emelie]

Med ryggbärande har man fortfarande direktkontakt med barnet, en kontakt som försvinner med framåtvänd vagn.
Så jag tycker inte riktigt man kan jämföra.

Jag märkte väldigt snabbt vad mina barn ställde upp på. Viktor åkte framåtvänd först vid 14mån. Oliver åkte framåtvänd tidigare, men för det allra mesta åkte han på mig, på magen tills vi köpte sele när han var 13mån och då på ryggen. Han föredrog att bli buren tills han var nånstans mellan 1,5 och 2 år, då skulle han bara åka vagn (framåt).

[Ullegulle]

Hmmm..
Jag skulle nog inte dra den parallellen, när barnet sitter på ryggen har man ju närheten.
Det har man ju knappast i en vagn.
Men å andra sidan så bar jag Sonja på magen tills hon var runt ett år, just för att det var så mysigt att kunna pussa på henne.
Jag skulle nog inte vilja bära en pyttis på ryggen, det skulle kännas konstigt för mig.
Men steget är för mig väldigt långt mellan bebis på ryggen och bebis i (framvänd) vagn.

[jazoo]

Jag klipper in ett svar som jag skrev i en annan tråd

Jag förstå hur du menar men jag tycker ändå att det finns stora skillnader mellan framåtvänt i vagn och att bära på på ryggen. På ryggen har du kroppskontakt med barnet, barnet kan hela tiden känna din andning och höra din röst. Barnet har också möjlighet att gömma sig från alla synintryck genom att borra in huvudet i din rygg.

Men [---] så väntade jag ganska länge med att bära på ryggen om jag var ensam på stan, just för att jag inte kände att jag hade koll helt och hållet. Om pappan var med var det en annan sak.

[Ezder]

Jag menade egentligen inte att jämföra framåtvända vagnar med ryggbärande - givetvis är det en milsvid skillnad där. Jag menade bara att "felen" med framåtvänt åkande väl i viss mån gäller ryggbärande också. Och att man vid ryggbärande har en typ av kontakt, och vid åkande i bakåtvänd barnvagn en annan, och det är inte självklart för mig vilket som är mest värt för barnet. (Även om det ska myyyycket till för att jag ska börja släpa runt barnvagn... Fast å andra sidan får han nog huvudsakligen åka mage i a f några månader till.)

[diddeldi]

jag brukar använda en slingview (bärspegel) när jag bär på ryggen, då är det mycket lättare att prata och skoja med ögonkontakt med barnet. lika mysigt som på mage är det ju inte men stor skillnad mot framåtvänd vagn är det i alla fall tycker jag.

[surftrollet]

Jag tycker att jag har bättre kontakt med sonen på ryggen än t o m i en bakåtvänd vagn. Det främsta skälet är att han kommer upp på samma nivå som jag och vi kan se samma saker. Vi pratar väldigt mycket när han sitter där bak. Han pratar mycket när han sitter i en sulky med, men jag hör honom knappt. Sedan är det ju kroppskontakten som inte finns i vagnen, och att jag känner hans kroppspråk. Nyanserna är mycket tydligare när han sitter på ryggen än när han sitter i en vagn. Jag har dock knappt brukat vagn, annars kanske jag skulle varit bättre på att läsa signaler i vagnen.

[anna m]

Jag gjorde misstaget att gå med barn på ryggen i en affär och på stan när jag stanna och pratade med för barnet främmande människor. Hon blev helt utlämnad. Mina barn är blyga så det blev jättejobbigt. Det gör vi inte om.

[Hannah83]

Jag har precis börjat bära på ryggen, mest för att jag får ont när hon blir större. Jag tycker det är jobbigt att jag inte ser henne och även när hon somnar för jag vet inte om hon har huvudet bra.. Därför ska jag prova sele, kanske lättare med huvudstöd! Jag varvar med vagn, men jag har den vänd mot mig, och jag har inte bråttom att vända den heller!