- sön feb 15, 2009 19:21
#7132250
Vi har mest burit N på ryggen den sista tiden, hon väger ju närmare 13 kilo nu, men det värsta är att hon är så lång, man ser ju inte vart man går när man bär henne fram. Jag har problem med mina axlar och armar så jag vågar mig inte på ryggknytningar med sjalarna, så det blir mest att jag sätter henne i Becon eller i en MT, men igår när jag skulle visa bilderna från Sydafrika för våra vänner, samtidigt som hon skulle sova, tog jag fram vår älskade Easy Care och knöt upp henne fram. Åh vad det var gosigt att få sitta kind mot kind och mysa med henne. Det märktes att hon njöt av stunden också och sen somnade hon så gott efter bara några minuter. Jag har visst helt och hållet glömt bort hur mysigt det var att bära henne fram och i sjal. Jag älskar mina sjalar och allt det mysiga vi har fått uppleva tack vare dem.
Nu när jag tänker efter så inser jag också att hon väldigt ofta på sista tiden kommit upp och kramat mig hårt hårt, undrar om hon också saknar att bli buren fram ibland. Jag tror att jag ska ta och knyta upp henne lite oftare nu och bara mysa av att vi har en liten 19 månaders tjej som älskar att vara nära.
Nu när vi börjar tänka en eventuell lillasyster/lillebror (vi ska påbörja vår andra adoptionsutredning i april) så tänker jag ibland att det gör ju ingenting om vi får ett större barn den här gången, men sen tänker jag att då kanske jag inte får chansen att bära Ns småsyskon och då blir jag så sorgsen. Sjalarna hjälpte oss verkligen med anknytningsprocessen och de första månaderna med N hade nog varit jättejobbiga om vi inte kunnat bära henne så mycket som vi gjorde. Hon ville ju vara nära oss dygnet runt.


Nu när vi börjar tänka en eventuell lillasyster/lillebror (vi ska påbörja vår andra adoptionsutredning i april) så tänker jag ibland att det gör ju ingenting om vi får ett större barn den här gången, men sen tänker jag att då kanske jag inte får chansen att bära Ns småsyskon och då blir jag så sorgsen. Sjalarna hjälpte oss verkligen med anknytningsprocessen och de första månaderna med N hade nog varit jättejobbiga om vi inte kunnat bära henne så mycket som vi gjorde. Hon ville ju vara nära oss dygnet runt.
