Hakar på här med mina funderingar.
Vi har idag premiäråkt ner på stan med bara sjalen jag och Minimus. Till saken hör att han kommit in i en liten rutin där han gärna sover mellan tvåoch tre timmar mitt på dagen, och hittills har jag dåpassat på att ta vagnen och gå ut, handla etc. Har ibland tagit med sjalen utifall, men han sover som. en. stock. I a f så sov han i sjalen också, men inte lika länge, och när han vaknade blev han tvärarg för det var trångt och varmt och javisst, BRÖSTET NU! Jag tyckte det var lite blä då, för jag hade ett blött paraply jag inte ville lägga ifrån mig var som helst, och väska, och lager med kläder - men
han var rätt lättklädd så jag kunde inte ta ut honom och bära lite fritt för att ge omväxling...
Som tur var kom bussen då så vi åkte hem, och jag ammade på bussen en skvätt så han blev glad och gick med på att stoppas i sjal igen. Lite impad av att jag klarade amma trots regnjacka och sjal och fleecetröjan... hade inte gått om bussen varit full så jag inte kunnat ha väska etc på sätet bredvid!
Vet inte vad jag vill ha sagt *s*

bara få skriva av mig här med vänsterhanden (ammar...) . Känner mig inte mogen att helt skippa vagn, även om det är skönt att slippa släpa på den jämt.

Maxima & Minima är födda -95 och -97, och Minimus 4/4 -07. Får grymt ont i ryggen av att bära i Patapumen - missnöjd och grinig är jag.