Bootstrap Framework 3.3.6

[Catnip]

Liten Maya är matglad...och växer....och det ofrånkomliga slutet närmar sig...

Slutet att bära liten lukta-go-bebis på magen i trikåsjal alltså....

Snart är det dags att uppgradera med mestadels vävd och företrädesvis på ryggen (min rygg kommer att tacka mig). Jag tror att jag känner mig sorgsen eftersom detta är min sista bebis... Visst KAN man bära på magen längre (bar avundsjuk Alice i morse i Cuddly'n ) men jag kommer att sakna känslan av att smyga sig till omfamningar av ett litet liv utan att omgivningen märker, att stå och lite försiktigt gunga i knäna och smeksamt buffa liten rumpa för att söva, att bara lätt böja huvudet och genast bottna med näsan i en ljuvlig lite bebishjässa och drunka i doften... Känslan att beskydda litet liv från för mycket intryck med att omfamna med sjal och famn, att få vara instrumentet när liten snutt borrar ner huvudet under sjalen ...

Nu är ju detta livet - liten blir stor och utvecklas. Man är stolt över alla sorters framsteg och att få följa med detta är en ynnest!

MEN som sagt, nu bryter jag tabu't: Jag kommer att sakna mina små bebisar!!!!

[hcvc]

Tabu eller ej, jag tycker också att små bebisar är underbara. Det är så sensuellt med den speciella närheten, lugnet, den intuitiva kontakten man får. Och så är det så tacksamt - man är liksom bara bäst! Klart jag inte skulle vilja att mitt barn var bebis för alltid, men jag kan känna den där lilla sorgen, att snart är det slut och då är hon aldrig min lilla bebis igen.