Bootstrap Framework 3.3.6

Over a dozen reusable components built to provide iconography, dropdowns, input groups, navigation, alerts, and much more...

Uppgiven och osynlig

Besvara

Bevisa att du inte är en robot genom att besvara nedan
Smilies
:D :) :tumup: :vågen: :( :o :shock: :? 8) :lol: :x :heart: :love: :loving: :P :oops: :cry: :evil: :twisted: :roll: :wink: :| :mrgreen: :Hahaa: :app: :rodna: :mums: :hmm: :whut: :siishah:

Trådhistorik: Uppgiven och osynlig Expandera

Re: Uppgiven och osynlig

av Mollgan » ons dec 22, 2021 14:15
Tack fina ni! :heart: Det värmer verkligen att läsa era omtankar! :heart:

Vi lyckades fixa ihop vinterkläder i år, fått köpa lite nya vantar och sydde ihop en buff till yngsta, men fick täckbyxor av en bekant. Och köpte ett par vinterskor av en granne som jag hoppas funkar ett tag. (Hen har 122/128 nu, och 30/31 i skor, samt ett större barn som kunde ha samma storlek som förra året - tur, och mina täckbyxor).

Nu är det snart jul, och jag har lyckats fynda lite julklappar på loppis och Tradera till familjen. Känns skönt! Tyvärr är det hur mycket som helst som måste göras här hemma innan jul, och det mesta faller på mig pga makens jobb. Jag vet att det inte behöver vara perfekt städat men vi måste ha plats för julgran och lite extra lekyta . Vi firar bara vi i familjen och det känns skönt, hade inte orkat nåt större arrangemang.

Nu fick jag precis veta att drömjobbet är tillsatt av annan sökande. :( På ett sätt bra för då behöver jag inte fundera på hur vi ska göra. Men på ett annat sätt väldigt ledsamt. Många av jobben jag sökt får jag inte ens ett nej-svar på utan det är helt tyst. Känns lite kämpigt att ligga på och ringa runt hela tiden. Jag är inte sådan som person man jag kanske måste bli? Nu finns ett deltidsjobb jag verkligen skulle gilla, så måste hitta tid och ro att sätta mig med en ansökan nu innan jul.

Hände en jobbig grej här om dagen (i området där vi bor) som slog ner mig lite ytterligare, men nu försöker jag strunta i det och samla styrka och mod om det skulle hända något mer. Nu vill jag må bra, vara med familjen och inte oroa mig på några dagar, skulle vara så skönt att få slippa klump-i-magen-känslan för några dagar. Min och makens mammor gav oss lite pengar nu så vi har kunnat handla julmat och lite godis (han har inte fått sin lön ännu). :heart:

Jag har också tagit mig tid och mod att kontakta en vän från förr, och vi tog en kopp kaffe utomhus och önskade god jul. Var så välbehövligt (för både henne och mig) att få prata lite om allt och inget en stund. :heart: Det knorrades lite här hemma att jag var borta lite längre än jag tänkt, men jag behövde verkligen detta och lovade att ta fixa här hemma nu i veckan istället. Måste bara orka komma igång, vill ju inte vara vaken hela natten den 23 för att fixa jul. :roll:

Jag är så oerhört glad och tacksam över att ni finns här, ni anar inte! :hjartballong: Önskar er alla en god fin fantastisk och mysig jul! :litentomte:

Re: Uppgiven och osynlig

av Candela » ons nov 17, 2021 18:36
CAKirre skrev: lör nov 13, 2021 09:00 En sak angående kläder.
Vi har kvar nästan alla Tösens kläder och skor, jag har inte haft ork att sortera och sälja. Nu vet jag inte ålder och storlekar på barnen, men skulle det vara någonting du behöver så skicka ett PM, eller skriv i tråden och fråga i tråden först, kanske vi har något hemma som kan passa.
Tösen har just nu 122/128 och strl 30/31 i skor, så vi har mindre storlekar av det mesta.
Och jag har också lite vinterkläder här hemma som samlar damm, fast i mindre storlekar (en vinteroverall i stl 80, fodrad galonoverall stl 98 (?), vinterjacka stl 134 (?), goretex vinterskor i stl 25-26 tror jag, och några uppsättningar vattentäta sneakers för 2-4-åringar beroende på hur stora fötter de har). Har tänkt att jag ska lämna in dem till second hand-affär som säljer åt en (man kan få en liten summa per plagg som säljs), men det har inte blivit av...

Re: Uppgiven och osynlig

av CAKirre » lör nov 13, 2021 09:00
En sak angående kläder.
Vi har kvar nästan alla Tösens kläder och skor, jag har inte haft ork att sortera och sälja. Nu vet jag inte ålder och storlekar på barnen, men skulle det vara någonting du behöver så skicka ett PM, eller skriv i tråden och fråga i tråden först, kanske vi har något hemma som kan passa.
Tösen har just nu 122/128 och strl 30/31 i skor, så vi har mindre storlekar av det mesta.

Re: Uppgiven och osynlig

av zink » tor nov 11, 2021 22:54
Också läst och återkommer men en grej: Det viktiga var att få vinterkläder på barnen och det blev på avbetalning denna gång - varma barn är bra, aldrig dumt. Och du gjorde det jobbet! Heja dig. :heart: Men just kring ekonomi drar alltid ner en mentalt och handlingsmässigt och finns där hela tiden så det är ju en sak att kanske orka vara tydligare med på något sätt i kommunikationen, så att det inte blir att du får pikar om "Vad har du köpt nu igen" när det handlar om måsten. heja er!

Re: Uppgiven och osynlig

av Mollgan » tor nov 11, 2021 20:18
Tack för era svar, betyder mycket att ni läst och finns där! :heart: :heart:

Idag är en riktig skitdag. När jag ringde hem så sade maken att jag låter ledsen och trött, och helst skulle jag bara vilja lägga mig ner och sova. Men idag har jag haft en intensiv "måste-dag", och har en till imorgon där jag har föreläsningar digitalt. Har inte hunnit läsa allt jag ska till imorgon, men kan ite ta in mer idag så det får lösa sig på nåt sätt.

Har inte fått svar om drömjobbet än, men fått nej på några jag sökt. Just idag undrar jag hur jag ska orka framöver, men hoppas att helgen ska ge mig lite styrka och ork igen. Pratade med maken, men inte specifikt om detta jobb. Bara att det kanske blir så att jag får jobba på pendlingsavstånd, och hur eller om vi i så fall ska lösa det. Vi hann inte prata klart, men jag måste ju ta ställning till om det jobb jag får fraamöver är så pass bra för mig och oss att det är värt att pendla. Fanstiserade lite om ifall det är lättare att bara jag veckopendlar eller om jag ska ta yngsta med mig men vet inte vad som blir bäst för familjen. Vill liksom förbereda mig mentalt även om jag inte fått jobbet än.

Re: Uppgiven och osynlig

av CAKirre » ons okt 20, 2021 09:27
Jag har läst och känner igen mig en hel del, även om min situation är lite annorlunda.
Jag ska försöka återkomma när jag har mer ork, men vill bara berätta att du inte är ensam. :heart:

Tycker du ska berätta för maken om jobbet! :heart:

Re: Uppgiven och osynlig

av Mikaela » ons okt 20, 2021 07:57
Jag har också läst. Jag känner igen mig väldigt i det där med behovet av ett vuxensammanhang. Mig ger det oerhört mycket energi att engagera mig ideellt i en orienteringsklubb. Jag ansvarar för en grupp barn, tillsammans med några andra ledare. Och trots att det är väldigt mycket barnfokus, så skapar det ändå vuxensammanhang och en orsak att komma hemifrån. Och trots allt hinner man med en del vuxenprat också. Hade jag inte haft det hade pandemitiden varit mycket tuffare för mig. Så ja, hitta ett sammanhang utanför jobb och familj tror jag är bra. Finns det något du längtar efter?

Kanske kan orken att ta tag i jobb och studier öka om du får lite energi från annat håll?

Re: Uppgiven och osynlig

av Sanna81 » ons okt 20, 2021 07:37
Jag har läst. Önskar att jag hade några supperråd som skulle göra allt bra, men det har jag inte direkt. Inte mer än att det verkligen låter som att du behöver få möjlighet att prata ordentligt med maken, om till exempel det här drömjobbet med veckopendling. Kan ni fixa barnvakt någon lördag eller så?

Och kram, det verkar vara mycket som är jobbigt :heart:

Uppgiven och osynlig

av Mollgan » tis okt 19, 2021 20:14
Just nu känns allt lite tungt, och jag vet inte hur jag ska vända allt. Känner mig uppgiven och som att allt hänger på mig just nu och jag orkar inte riktigt allt själv. Förlåt nu blir det långt, hoppas någon orkar läsa.

Precis innan pandemin började jag plugga för att kunna få ett bättre jobb, ett jobb jag skulle tycka vara roligt och orka med. Sen kom pandemin och jag kunde inte plugga klart pga att de sista delarna krävde praktik ute på arbetsplats. Visst, det kan vara skönt att vara ensam ibland, men jag började plugga för att hitta ett sammanhang och slippa ensamjobb. Nu står jag här med en halv utbildning, inga studiemedel och försöker hitta jobb inom mitt nya fält samtidigt som jag försöker orka plugga klart. Både arbetsförmedlingen och min lärares krav känns som ett ok just nu, vill krypa under täcket och stanna där tills allt bara ordnar sig med typ magi.

Maken jobbar heltid, men pengarna räcker knappt till. Barnens vinterkläder fick jag köpa på avbetalning (dumt jag vet) för hittade inte allt vi behövde begagnat. Så fort jag får nåt brev som ser ut som en räkning säger maken "vad har du köpt nu"... Suck. Vi pratar knappt med varandra längre känns det som. Han brukar höra av sig när han är på väg hem från jobbet och då är det alltid "nu är jag på väg hem, är så trött". Hemmet ser ut som en katastrof just nu, och vi bestämmer hela tiden att vi ska städa, men ja... han diskar, tvättar och sedan sover han på helgerna pga att han är trött efter arbetsveckan. Vill jag ev göra något utanför hemmet är det på helgen men funkar oftast inte pga av att det är som det är. Känns som att det är upp till mig att rodda både hem, städning och barn, kärleken mm. Om inte jag packar väskor, ser till att barnen borstar tänderna och går i säng så blir det typ inte gjort. Visst jag är hemma hela dagarna, men det är ju knappast så jag sitter och stirrar i väggen, och maken ger oss mat på bordet . Känner mig lite uppgiven just nu, lite osynlig. Och orkeslös. Och skruttig som inte kan bidra ekonomiskt just nu.

När jag kollade på platsbanken så hittade jag ett drömjobb, men det är i en annan kommun och skulle innebära veckopendling i så fall. Har ingen aning om jag har en chans att få det, men drömmer om att det blir jag som får jobbet då jag tror jag skulle stortrivas på arbetsplatsen. Vet inte hur det skulle funka rent praktiskt, och jag skulle längta ihjäl mig efter barnen. Har inte berättat om jobbet för maken än, men vet att han vill gå ner i arbetstid när jag väl får ett jobb. Visst, då orkar han kanske mer men vi kommer ju fortfarande ha ont om pengar i så fall. Jag drömmer om att vi äntligen ska kunna lägga undan pengar och spara till ett hus. Tror inte maken har samma längtan till hus, men vet att vi delar åsikten om att lägenheten är för liten och att vi behöver ett rum till så att alla får plats. Jag behöver nåt nytt, nåt som får mig att orka men önskar såklart att familjen (kanske främst maken) också skulle vilja detta. Och lite vuxentid, där jag får träffa andra vuxna som inte är förskolepersonalen (som jag mest hejar på) eller maken som stupar i säng efter middagen. Känns som att det någon gång måste få vara min tur att få leva det liv jag vill. Jag valde att skaffa familj, och trivs verkligen med att vara mamma, men det måste väl finnas nåt mer..?

Behöver lite pepp, tips. råd om hur jag ska tänka och orka av er fina Sjalbarnare. :heart:

Det här blev över förväntan, o[…]

air jordan 4 retro white oreo

Renown sole swapper GOVRN cooked up a pair in cele[…]

adidas schuhe damen sale

"The first adidas yung 96 weiß dam[…]

"This adidas ultra boost mens sale black[…]

Du har väl inte missat våra andra artiklar & köpguider?