SCSI skrev:Jag tänker att det inte är konstigt att du får skiten. Hon står klämd mellan två föräldrar som hon älskar, och som hon inte kan ta ut sin frustration på eftersom priset är för högt. Du finns nära men utan samma höga prislapp. Det kan bli lättare att tolerera om man väljer det perspektivet. Därmed inte sagt att du bara ska svälja och ta emot, var tydlig med vad du förväntar dig, men försök förstå om hon inte klarar det just nu.
Kaffemoster skrev:
Men kan det inte också vara så att hon testar dig - kollar så att du finns kvar, även när hon är otrevlig, i kombination med vad SCSI föreslog.
Iom att det väl inte varit alldeles för stabilt där hon bott, vill hon nu kolla att hon kan lita på att du kommer finnas kvar?
zink skrev:
Jag tänker så här.
Att mamman väntar barn är en tungt för bonusdottern.
Hon är trygg med dig och tar ut det på dig. (Första gången bonusbarnen blev arga på mig, så visste jag att jag var "godkänd").
Eller (även och).
Hon vill inte riskera pappans kärlek, mamman har hon redan förlorat s as (än mer med ny bebis) så då är du ett bättre alternativ att våga ta ut frustration på.
Men jobbigt för dig så klart! Men lättare om du kan tänka på det som att du är bra för henne...?
Jag tycker nog att hon vågar ta ut sina aggressioner gentemot sin pappa också
Det känns som att det mer handlar om svartsjuka gentemot mig, att jag tar pappans uppmärksamhet
Och svartsjuka på grund av sin lillasyster (som jag och pappan fick för ett år sen)?
Det är inte så att jag försöker utesluta bonusdottern, men det blir ju automatiskt så att man behandlar en 1-åring annorlunda mot en 9-åring. Jag ställer inte samma krav på 1-åringen (såklart) och det tycks sticka i ögonen på 9-åringen ("Varför får HON göra så då?!"). Hon kanske saknar att vara minst i familjen?
Hon har också flera gånger uttryckt att hon inte vill ha sin lillasyster.
Det som dock gör mig ledsen är vissa kommentarer man får.. Som när bonus och hennes pappa satt i köket och gjorde läxor, och jag gick in för att hämta en kopp kaffe. Genast kom en syrlig kommentar; "Vad gör HON här?!". Eller som när jag och pappan skulle hämta upp henne hos en kompis efter att ha handlat. Eftersom min pojkvän körde bilen så ringde jag till henne för att be henne komma ut och möta upp oss. Då frågade hon i efterhand "Varför ringde DU till mig?!".
SCSI skrev:Har hon stöd från BUP eller skolan? Tänker att det ändå var mkt stök i hennes liv länge, och det är ju när det lugnat ner sig som bearbetningen kommer...
Vi har ju bett om kontakt med kuratorn. Men först var kuratorn sjukskriven några veckor, och nu är det tydligen en massa andra barn som står före i kön
Sen vill inte bonusdottern själv prata med en kurator, hon säger att hon tycker det känns jättekonstigt och att hon inte vet vad hon ska säga.. (Hon pratade med kuratorn på förra skolan i våras vid något enstaka tillfälle)
__Anonym skrev:Min tanke när jag läste om hur det är mellan er nu var att hon kanske har dåligt samvete gentemot mamman för att hon på något vis låter dig ta hennes plats och att kanske mamman, som är så ostabil, kan ha sagt något som får henne att bli avog mot dig.
Du verkar vara en underbar bonusmamma!
Det kanske kan vara en bidragande faktor. Just nu känner jag mig inte alls som en underbar bonusmamma. Jag önskar ibland att hon ska flytta till sin mamma på heltid
Det är förstås inget jag säger till henne. Dock kan jag känna att bonusdotterns avståndstagande gentemot mig väcker ett avståndstagande i mig gentemot henne. Jag ska försöka att tänka annorlunda, och inte låta hennes kommentarer "komma åt" mig på det sättet.