Jag gör ett nytt försök till svar.
I fredags förra veckan (vilket var dagen efter "nålincidenten") ville jag vid lämningstillfället berätta om min oro och oförståelse för vilken lämplighet denna övning tillför en småbarnsgrupp. Tidpunkten var väl inte optimal för att ta upp detta då barnet var ledset vid lämningen och lämningarna ska ju ske rätt så snabbt, men jag kände ändå att jag inte ville lämna henne utan att ta upp det. Jag möttes av oförståelse hos personalen då de menar att de ALLTID har uppsikt över barnen och att inga barn någonsin stuckit sig eller skadat sig på nålarna.
När jag sedan hämtade barnet på eftermiddagen blev jag mött av en personal som ville prata med mig. Jag måste säga att jag hade det på känn. Min uppfattning är att samtalet skulle gå ut på att "Jag verkar vara en orolig mamma", "Jag måste lita på personalen" och "Min oro smittar av sig på personalen som blir osäkra i hur de ska bemöta mitt barn då de lätt också blir överbeskyddande mot mitt barn". Jag är så tacksam över era svar i denna tråden då jag vet att jag inte är ensam om att anse att förskolan har brister, men samtidigt är jag så säker i min föräldraroll och i min sak i denna fråga att jag ändå skulle våga stå på mig utan problem. Personalen hann bara säga att " Det verkar som du är orolig..." när jag avbröt och sa "Nej, det håller jag inte med om. Nu tycker jag vi ska bena ut sak för sak som har hänt...
Varma drycker bland barn är totalt oacceptabelt. Jag fick då svaret att "men kaffet var ju svalt".

Ja sa jag och det var ju tur, men nästa gång är det kanske inte det och kaffet som nyss hade hällts upp på stora avdelningen som barnet sprang fram till var inte svalt. Pedagogen hade inte kännedom om incidenten på stora avdelningen. Jag sa att min mamma själv arbetat som förskollärare på ett flertal skolor i samma kommun som vår och att de ALDRIG på någon förskola fått ta med sig varma drycker in bland barngrupperna.
MALM-byrån har det hänt lertalet dödsolyckor med när de varit oförankrade, något som pedagogen inte kände till. Jag möttes trots det av argument som "Det ska mycket till innan den välter", "Vi har aldrig haft något barn som gått fram till byråerna, de lär sig lätt att det är de vuxnas utrymme" och "Det är alltid personal med barnen när de bytar om för att gå in/ut". Jag var tydlig med att jag inte gillar argument som bygger på:
1. Det har aldrig hänt innan. Någon gång är nämligen den första.
2. Säkerheten ska ALDRIG bygga på att personalen ALLTID är med barnen, eftersom detta naturligtvis inte alltid kan garanteras.
3. Säkerheten ska heller ALDRIG bygga på att personalen kommer ihåg att säkra saker tex persiennsnören. Personalen är mänsliga och det kan glömmas.
Jag var lugn och saklig och uttryckte mig på ett trevligt men tydligt och bestämt sätt och jag tror det blev tydligt att jag inte tänkte "köpa" deras argument.
MALM-byråerna är fortfarande inte förankrade trots löften från ordföranden om att ordna det. Det har nu gått två veckor sedan vi påtalade det för ordföranden. I fredags mailade vi ordföranden och erbjöd vår hjälp med att förankra dem under den föregående helgen, men hen har inte hört av sig ännu. Jag lämnar barnet med en väldig olustkänsla varje dag. Personalen är fantastisk i sitt sätt att bemöta barnet, men förskolan har stora säkerhetsbrister och i kombination med stora brister i deras säkerhetsTÄNK gör det mig orolig.
Jag har redan varit i kontakt med tillsynsansvarig på kommunen och hen är informerad om vissa av bristerna (dock ej MALM-byråerna då dessa upptäcktes efter vårt samtal") och jag vet att förskolan ska inspekteras igen i oktober. Inför denna inspektion tänker jag höra av mig igen för att försäkra mig om att vissa punkter blir med noggrannt kontrollerade.
Min man är inte alls bekväm med att utföra arbete som t.ex. förankra möbler då han tycker att en fackman ska göra sådana arbeten och jag håller fullständigt med honom. Ordföranden bad oss åtgärda MALM-byråerna utan kännedom om vi har rätt kompetens för att göra ett sådant arbete och det oroar mig. Tänk om någon förälder tar på sig ett sådant uppdrag och inte använder rätt förankring map väggmaterialet. En felaktig förankring kan ju vara helt verkningslös. Och en sådan sak tänker jag blir svår för tillsynsansvarig att se vid en inspektion.
Avslutningsvis måste jag bara nämna en kommentar som gjorde mig rätt besviken. Pedagogen som pratade med mig ansåg att vi hade "satt en rockring runt vårt barn som de nu tog bort". Jag sa att jag förstår att det verkar som om jag blivit stämplad som en orolig hönsmamma och att det var tråkigt, men att jag samtidigt inte bryr mig. Mitt barn är viktigast för mig och jag anser mig ha rätt. (Sagt i en trevlig ton från mig).