Bootstrap Framework 3.3.6

[Zilver]

När kom du på tanken att bära barn? Är det något du alltid har vetat eller något du upptäckt under livets gång? Hur tänkte du i början, innan du hade testat och sen när du väl testade? Det skulle vara intressant att höra alla olika vägar in till sjalbärandet.

Själv läste jag en kurs om kognitionsvetenskap. I ett av momenten nämndes fördelarna av att bära barn som kontrast till att lämna skrikande barn alldeles ensamma i ett rum i tron om att det skulle vara stärkande för barnet. Tillsammans med bilder på en vit medelålders kvinna som besökte en primitiv stam av halvnakna afrikaner. Det lät så rätt att bära men kändes så exotiskt och orimligt att faktiskt göra här i Sverige. Några år senare blev jag gravid och fick till min förvåning en begagnad, knappt använd trikåsjal, något jag inte ens visste att man kunde köpa. Jag läste de medföljande instruktionerna om och om igen, fick en snabb genomgång av hur man gör av en släkting (som numera bär i sele), och när lillan var en månad gammal provade jag för första gången. I början tog jag mest fram sjalen när hon var ledsen men så småningom blev det dagliga sjalpromenader för att det var mysigt. Jag var rädd för att knyta fel så att hon skulle ta skada och det tog veckor/månader innan jag knöt tillräckligt hårt. Inte någon gång i vårt sjalbärande har en "expert" kontrollerat mina knutar, men så länge det inte gör ont i mig och hon inte klagar får jag väl lita på att det är tillräckligt bra ändå. Jag ser fram emot nästa barn som jag ska våga knyta på mig redan på BB.

Ibland tänker jag på det stackars barnet som hade en trikåsjal i hemmet men som inte blev buret. Ett barn som fick genomleva en hemsk skiljsmässa innan sin andra födelsedag. Det barnet hade säkert ett extra stort behov av trygghet. Samtidigt tänker jag att jag kanske aldrig hade börjat bära om jag inte hade haft just den sjalen här hemma, eller kanske hade jag burit helt oergonomiskt och fel i en framåtvänd BabyBjörn.

[mammatillE]

Jag fick tips om det av en barnmorska jag känner Så vi köpte en trikåsjal och sen kom dottern och ville vara nära jämt så då blev det mer och mer och mer Något slags nära "tänk" hade vi nog från början, delvis grundat i sådant jag läst när jag pluggat tror jag, precis som du då Zilver!

[SCSI]

Jag tror att det bars en del runtomkring mig när jag växte upp men det som "i modern tid" fick mig till bärande var en kompis som fastnade i sjalträsket... Samma person fick mig hit till sjalbarn.

[Karlsson]

Jag hade några vänner som bar i sjal och var allmänt inställd på ett nära föräldraskap. Fick låna ett par sjalar inför att barnet skulle komma. Jag var inte superintresserad av sjalar men tyckte att det verkade praktiskt.

Fick ett barn som vantrivdes i alla sorters bärredskap men som trivdes mycket bra med att bli buren i famnen. Fick hjälp av flera vana sjalare. Jag fick hjälp att prova och även låna hem flera olika sjalar, men till sist lät jag det bero och fortsatte att enbart bära i famnen. Jag gick lite av en omvänd sjalresa och provade en gammal oergonomisk sele, med sonen vänd framåt ett tag. Det funkade, korta stunder och det var värt mycket att ibland kunna ha händerna fria. Så småningom gick det att bära i sjal/ergonomisk sele, från sex månaders ålder ungefär, men aldrig på ryggen. Det var lite knepigt när han blev längre, att försöka få till det att bära honom så att båda våra huvuden fick plats, i och med att det inte gick att bära på ryggen.

Jag har ett barn med npf och känslighet kring mycket som har med beröring att göra. Jag är glad att jag hade flera sjalare i min närhet som var beredda att hjälpa till och som också tog det coolt under den tid då en viss oergonomisk sele var det enda som fungerade. Och hemskt glad att man kropp klarade av att jag bar så mycket utan sjal/sele.

[AnKa]

Jag minns att min Mamma bar min lillebror i en BabyBjörn-sele (den där gamla ergonomiska 70-tals varianten ) så när jag fick mitt första barn hade jag bestämt att en sån skulle jag ha. Och köpte en oergonomisk baby björn av 00-snitt). Dessutom köpte jag en ruggigt dyr men mycket snygg Emmaljunga.

Men så visade det sig att mitt lilla barn inte tycke om att ligga i den dyra fina vagnen så jag fick helt enkelt bära henne och då var det ju tur att jag hade selen ( För även om den inte var bra så var den ju bättre än ingenting).

När andra barnet föddes var jag redo och hade investerat i Sjalar vilket var bra för hon var om möjligt än mindre förtjust i vagn.

[Mery]

Jag har ännu inte något barn att bära (väntar första barnet med BF 6 juni) men tanken på att bära har funnits länge. Jag vet inte säkert när eller hur jag första gången fick upp ögonen för att bära, men det kan ha varit via sjalbarn, faktiskt. Jag vet att jag hittade hit för flera, flera år sedan när jag blev intresserad av att använda tygbindor och hittade till "vi som syr tygbindor"-tråden i GDS-forumet via Google. Jag antar att jag blev nyfiken på vad det var för forum och läste lite mer i de övriga öppna forumdelarna. Jag vet också att jag redan för flera år sedan läste några bloggar om nära föräldraskap och sjalbärande, och jag tror att jag hittade dem efter sjalbarn men jag är inte helt säker.

Jag har också flera kompisar som har burit sina barn i större eller mindre utsträckning, men jag vet att när det första av dessa barn föddes för tre-fyra år sedan kände jag redan till en hel del om sjalbärande så det var inget nytt för mig. Jag minns att jag blev glad över att se att de använde bärsjal och ergonomisk bärsele eftersom jag tyckte att det verkade vara en så bra grej.

Nu är det snart dags för mig att prova att bära, och jag hoppas att det ska fungera bra för oss! Jag tycker fortfarande att det verkar vara en väldigt bra grej på många olika sätt.

[HPe]

Tasssar för att läsa/ svara senare.

[lillVimsan]

Jag läste mycket om graviditeten när jag var med barn. På någon sida kommer ej ihåg vilken såg jag en bebis som satt i en trikåsjal och då bestämde jag mig för en sådan skulle jag ha. Efter mycket letande och velande om vilken sjal jag skulle köpa vart det en mörkblå cuddly wrap inköpt innan dottern föddes. I början var jag så rädd för att sätta henne fel men vet att jag började bära i sjal nästan direkt vi kommit hem. Vi hade vagn också men hon trivdes inte alltid i den. Jag älskade att ha henne under min jacka när hon var spädis. Vart lite besatt av sjalar när hon var liten men hade inte pengar att köpa många. När sonen kom flera år senare bar jag honom redan på bb men besattheten hade avtagit . Jag älskar att bära små spädbarn i sjal. Gav bort trikåsjalar till två av mina närmaste vänner när de fick barn så de också skulle få uppleva det .

[kronärtskocka]

Jag var kolikbarn under mina första nio månader i livet och bars i kangaroo-sele på både mage och rygg. 2005 träffade jag en vän vars nyfödda bars i en röd trikåsjal och hon pratade gott om sjalande. Under åren därpå läste jag mer om föräldraskap och anknytningspsykologi och när vi väl väntade första barnet köpte vi en trikåsjal och en manduca. Sedan blev jag fast. Så praktiskt och mysigt . Många olika sjalar och selar har det blivit genom åren, men nu springer barnen själva.

[Sarah79]

När jag fick första 05 har jag inte en aning om att det fanns men köpte såklart en bb som vi bar mycket i de första månaderna. 07 (08 kanske tom)träffade jag min namne som tipsade och hängde mkt här på sb, men då var det försent men när jag blev gravid med 11an var jag redo och hade köpt på mig. För det var ju detta jag ville. Likaså 11:an:)
Det grämer mig lite att jag inte fick gjort det med 05:an men så kan det ju bli.

[Sanna81]

Jag läste mycket om barn och föräldraskap på familjeliv när jag började fundera och drömma om barn. Efter ett tag insåg jag att de jag tyckte hade mest inspirerande åsikter hade det gemensamt att de kallade sig AP-föräldrar. Då började jag läsa på mer om det, och där ingick ju det här med bärande. Efter ett tag startades sjalbarn, och då följde jag efter de jag läst av på familjeliv som flyttade hit då det här startade.

När barnet väl var fött provbar vi första gången någon dag efter att ha kommit hem från bb. Tyvärr blev hon aldrig sådär lugn och nöjd i sjalen som många andra berättade om, utan det tog flera månader innan hon kunde sitta där vaken utan att bli hysterisk. Dock fungerade den tidigt att söva i, hon skrek nog i och för sig när man stoppade ned henne (men hon skrek oavsett hur man försökte söva, så det var inte specifik för sjalen). Sen bar vi i perioder ganska mycket, särskilt sen vi kom på hur man ammade samtidigt som man gick, både för transport och tröst/mys. I andra perioder använde vi dock mest vagn, och det var väl inte vad jag trott på förhand.

[Supernova]

Har längtat efter att få bära sen jag såg storasyster göra det med sin Storskrutt

[petwol]

Jag letade efter tygblöjor till första barnet (då jag var gravid) och hamnade här och blev fast... på den tiden så var tygblöjeforumet väldigt aktivt.

När BB i Borås gratis lånade ut trikåsjalar och instruktionsmanualer under tiden på BB så blev vi fast. Så på vägen hem från BB så stannade vi till vid en affär och maken sprang in och köpte en blå tricotslen. Vi har använt både den och butterfly beco när de varit lite större men vi växlar med vagnen också.

[Grodfen]

Jag fick ett barn som ville bli buret! Vi hade fått låna en Babybjörn av en kompis och där satt han de första månaderna. Men han blev tung snabbt och jag fick ont i axlarna. Så jag googlade, hittade till Sjalbarn och till Knyt-an, testade massor av bärdon och läste artiklar, böcker och kloka ord här.

Lillebror sjalades på BB och har burits så mycket att Manducan faller sönder.

[Naoli]

Har haft skräck för barnvagnar - så mycket att sambon fick fixa det innan första barnet!

Men jag hade också sett en granne ute och gå med hunden med barnen i sele, troligen en babybjörn, men då såg jag i alla fall att det var möjligt att slippa de hemska barnvagnen. Och så en kompispar som sjalade och var helt frälsta - det hjälpte ju också.

Min syster var fantastisk och fixade 2 fina sjalar åt oss, nu har de sällskap av några till! Vi provade redan på bb och fortsatte hemma då det gick bra, mycket promenader med en del hemma också.

Barnvagnen har används flitigt som sovplats, och ibland för promenader nu när ettan vill ute och gå fast tvåan behöver sova. Och så tackade jag så innerligt för sjalarna när tvåan inte kunde sova någonannanstans än på mig under några månader