- fre aug 12, 2005 17:46
#47985
Nu har jag bestämt mig. Barnvagnen ska säljas!
Vad sjutton ska vi med den till? Har använt sjal nu i cirka en månad och verkligen blivit sjalfrälst.
All vår början bliver svår.
Först trodde jag att jag gjort ett riktigt felköp. Hur mycket tyg som helst och att följa instruktionerna som följde med gjorde mig bara kallsvettig. Ok, lyckades till sist sno om mig alltihop. Nu i med ungen. In med ett ben där, kolla bilden, nästa ben där, kolla bilden, nehe det var fel, så ska det visst vara. Dra upp tygstycke där. Så ja, det var nog rätt. Då prövar vi att gå runt i huset lite först. Babyn stel först, sedan kommer ilvrålet.
Men om jag går lite fortare kanske? Guppar lite när jag småspringer fram mellan rummen. Fortfarande illvrål. Har kanske gjort något fel? Modet sjönk som en sten. Det här går inte. Känner mig som en barnmisshandlare. Testar en annan dag…
Testar nästa dag, samma resultat. Lika valhänt mamma, lika ilsken baby. Tar ett foto och lägger på nätet och frågar om råd. Kanske sitter han fel? Svaret kommer snabbt. Provar enligt instruktionerna jag får att sätta honom mer i grodposition. Verkar onekligen mycket mer bekvämt både för honom och mig. Allra helst för lillen. Samma resultat dock på skrikfronten. Jag är nära att ge upp! Väldigt nära!
Ger det några dagar. Låter sjalen vila. Funderar lite. Provar att ha honom i sjalen korta stunder. Han får väl gnälla lite. Han blir svettig och jag också. Vi törs oss ut en liten sväng. Går rätt bra. Håller högt tempo och hoppas att inte någon jag känner ska se mig så jag tvingas stanna och prata. Känner på mig att det inte skulle funka att stanna. Livrädd att han ska börja skrika i alla fall. Gör han inte. Kommer hem efter en liten promenad. Lite lycklig! Lite stolt. Vi gjorde det. Går lite längre promenader för var dag. En dag tar jag en rejäl promenad. Helt plötsligt börjar han vrååååla och åla sig i sjalen. Kollar ner i sjalen så att han sitter rätt. Jodå, inget verkar vara fel. Fortsätter att gå, plötsligt blir han helt lugn. Vad hände? Dog han? Kollar oroligt ner i sjalen, lyfter på brättet till hans lilla solmössa; han sover! Som en gris. Munnen lite öppen och han snarkar lite. Sover hela vägen hem.
Nu går det som en dans. Skriker fortfarande när han ska somna i sjalen, men vadå, det gör han ju hemma också när han ska sova, vare sig det är i sängen eller någon annan stans! Så det får man ta. Men vad fri man känner sig. Ingen stor klumpig vagn att dra på. Möter många mammor och ler lite i mjugg när jag ser dem dra på sina stora vagnar inne i affären. Här slinker man förbi lätt och smidigt. Slå det ni!
Så nu ska den bort. Vagnen alltså. Den känner jag inget som helst behov av längre. Vad tom bilen är nu utan vagnen. Och vi som skaffade en stor kombi. Det ville jag ju så gärna ha. Förlåt, förlåt käre make. Nej, sjalen får plats inne i kupén, men jag kan lägga den i bak om du vill…
Vad sjutton ska vi med den till? Har använt sjal nu i cirka en månad och verkligen blivit sjalfrälst.
All vår början bliver svår.
Först trodde jag att jag gjort ett riktigt felköp. Hur mycket tyg som helst och att följa instruktionerna som följde med gjorde mig bara kallsvettig. Ok, lyckades till sist sno om mig alltihop. Nu i med ungen. In med ett ben där, kolla bilden, nästa ben där, kolla bilden, nehe det var fel, så ska det visst vara. Dra upp tygstycke där. Så ja, det var nog rätt. Då prövar vi att gå runt i huset lite först. Babyn stel först, sedan kommer ilvrålet.
Men om jag går lite fortare kanske? Guppar lite när jag småspringer fram mellan rummen. Fortfarande illvrål. Har kanske gjort något fel? Modet sjönk som en sten. Det här går inte. Känner mig som en barnmisshandlare. Testar en annan dag…
Testar nästa dag, samma resultat. Lika valhänt mamma, lika ilsken baby. Tar ett foto och lägger på nätet och frågar om råd. Kanske sitter han fel? Svaret kommer snabbt. Provar enligt instruktionerna jag får att sätta honom mer i grodposition. Verkar onekligen mycket mer bekvämt både för honom och mig. Allra helst för lillen. Samma resultat dock på skrikfronten. Jag är nära att ge upp! Väldigt nära!
Ger det några dagar. Låter sjalen vila. Funderar lite. Provar att ha honom i sjalen korta stunder. Han får väl gnälla lite. Han blir svettig och jag också. Vi törs oss ut en liten sväng. Går rätt bra. Håller högt tempo och hoppas att inte någon jag känner ska se mig så jag tvingas stanna och prata. Känner på mig att det inte skulle funka att stanna. Livrädd att han ska börja skrika i alla fall. Gör han inte. Kommer hem efter en liten promenad. Lite lycklig! Lite stolt. Vi gjorde det. Går lite längre promenader för var dag. En dag tar jag en rejäl promenad. Helt plötsligt börjar han vrååååla och åla sig i sjalen. Kollar ner i sjalen så att han sitter rätt. Jodå, inget verkar vara fel. Fortsätter att gå, plötsligt blir han helt lugn. Vad hände? Dog han? Kollar oroligt ner i sjalen, lyfter på brättet till hans lilla solmössa; han sover! Som en gris. Munnen lite öppen och han snarkar lite. Sover hela vägen hem.
Nu går det som en dans. Skriker fortfarande när han ska somna i sjalen, men vadå, det gör han ju hemma också när han ska sova, vare sig det är i sängen eller någon annan stans! Så det får man ta. Men vad fri man känner sig. Ingen stor klumpig vagn att dra på. Möter många mammor och ler lite i mjugg när jag ser dem dra på sina stora vagnar inne i affären. Här slinker man förbi lätt och smidigt. Slå det ni!
Så nu ska den bort. Vagnen alltså. Den känner jag inget som helst behov av längre. Vad tom bilen är nu utan vagnen. Och vi som skaffade en stor kombi. Det ville jag ju så gärna ha. Förlåt, förlåt käre make. Nej, sjalen får plats inne i kupén, men jag kan lägga den i bak om du vill…
Mamma till bustrion:
Lukas -03, Markus -05 och Patrik -08
Minstingen i sele och MT sågs skumpa,
tygblöjor användes förut till hans lilla rumpa
Lukas -03, Markus -05 och Patrik -08
Minstingen i sele och MT sågs skumpa,
tygblöjor användes förut till hans lilla rumpa