jag har precis läst den, jag känner igen mig i litegrann sådär, jag tycker att det är bra att hon skriver litegrann om samhällsstrukturer också och inte bara vem som diskar eller lagar maten
däremot blir jag irriterad över att hon också lägger en del av jämställdhetsfrågan på barnen, på så sätt att med flaskan kan pappa också mata (dessutom luddrar hon in hela amningsgrejen i en tragisk amningshistoria med typ allvarlig infektion osv osv) vi har så bra barnomsorg i Sverige, pappan förtrycker genom tystnad (dåligt morgonhumör) då sätter hon sig vid frukosten med öronproppar för hon måste ju inte reagera på barnets gnäll så jävla omedelbart....
alltså om vi ska bli jämställda ska väl MÄNNEN/PAPPORNA ta över en del av ansvaret, inte staten och barnen... så har det ju redan varit iom att kvinnorna vill börja förvärvsarbeta och för att kunna göra det så fixade staten (efter att staten behövde kvinnorna som arbetskraft såklart) daghemsutbyggnaden på 70-talet, så fick staten sköta barnen medna kvinnorna arbetade och fortsatte sköta hemmen som innan
idag är det tjänstekvinnornas barn som gå längst dagar på dagis, för dessa kvinnor måste ta staten till hjälp med barnen och helst en piga till hjälp med hemmet! och var fan är mannen då???
det är dags att männen erkänner att kvinnor är förtryckta, även på micronivå, och göra sitt bästa för att jämna ut förhållandena hemma!
tja boken väckte iaf ett engagemang men vissa delar blev som sagt lite bleka, vilket kanske beror på att jag läser lite genus i en sociologikurs för tillfället
M -0709 
- By Denni Lanos