- mån sep 17, 2007 21:16
#826297
Nu tänkte jag starta en diskussionstråd som jag hoppas att många vill vara med i. Boken är ju tjock och tar upp mycket, men för att börja någonstans tar jag upp några av mina reflektioner först.
Jag tycker boken sätter ord på det åtminstone jag sedan länge känner på mig, d v s att vi är hjärntvättade att tro att det samhälle vi har är bra för oss, men egentligen leder det till vår undergång. Det är svårt att inte tro på. Men jag såg ett metodproblem i boken: Ljungberg har som syfte att argumentera på just den medvetna logisk-vetenskapliga nivå som han samtidigt argumenterar emot nyttan av att uteslutande använda. Han använder också myter som bevis, men förutsättningen för att myterna skall ha bevisvärde är att teorin stämmer. Det blir ett cirkelresonemang. Tomas Ljungberg menar att vi är kapitulerade, och om vi inte tror på det, så beror det på att vi är så starkt kapitulerade att vi inte ser det, vilket i sin tur bevisar att det han säger är sant. Det här tror jag tyvärr gör att han inte kommer kunna överbevisa dem som jag tycker att han borde komma åt: De som inte tror på hans teori.
Jag håller inte riktigt med om hans värderingar om det och hans tillämpning av det heller. Att tro att vi kunde ha gjort annorlunda tycker jag är att sätta oss över de andra djuren, och det förutsätter en mycket friare vilja än den jag tror att vi egentligen har.
Jag är inte jätteinsatt, men jag har sett naturprogram på TV som argumenterar för att våra stora hjärnor inte utvecklades för någon praktisk nytta, utan bara är resultatet av konkurrensen om partner, som har gått till överdrift så pass att det numera är ett hinder för oss. Om Tomas Ljungberg tycker att det är ”fel”, ”onaturligt” och förfärligt att det händer människan, så har han precis gjort misstaget att tro att vi är just mer värda, bättre och mindre naturliga än de andra djuren.
Jag är också litet undrande över hans ”universaltolkning” av jägare-samlare. Det han beskriver i boken är en högst trovärdig teori om hur människan borde fungera om vi skulle fungera idealiskt. Men det är ingen riktigt trovärdig beskrivning av hur jägare-samlare verkligen lever/har levt. De har/har haft väldigt olika tankemönster och social struktur på olika platser på jorden. Det är fullt möjligt och t.o.m. troligt att de har/har haft mer kontakt med sina emotioner än vi industrialiserade människor, men de är/var inte opåverkade av kulturen de heller.
Hans beskrivning av de religiösa myterna om en paradisisk, drömlik värld, följt av ett ”fall” som ställde människorna utanför direktkontakten med gudarna går lika bra att använda på hans uppdelning i jägare-samlare å ena sidan och jordbruks- och industrisamhällesbefolkning å andra sidan. Det borde vara väldigt klart för honom också, men jag har inte hittat något ställe där han kommenterar det.
Om jag får ge mig på en egen tolkning så tror jag att människans väg till självförstörelse inte alls började med den neolitiska revolutionen, utan långt tidigare, redan när de kognitiva delarna av hjärnan blev så stora så vi hade utvecklat förutsättningarna till det psykiska fungerande vi har i dag. Det gick bra utan alldeles för stora missöden tills den dag vi stod inför valet att svälta eller utveckla tekniken, och då valde vi helt följdriktigt att utveckla tekniken. Det var inget stort brott som skedde just då.
Det är inte heller säkert att det här brottet är specifikt för människan. Det finns kanske andra djur som också har hjärnkapacitet nog till att utveckla kulturella normer som inte är ursprungliga/naturliga. Ljungberg nämner t ex porrindustrin som ett sätt att förhålla sig stört till ett dåligt förhållande till sin egen sexualitet. Dvärgchimpanserna gör inget annat än att ha sex med varandra. De har orgier, honor, hanar, alla med varandra. Är det ett naturligt beteende eller är de på väg åt samma håll som vi?
Jag tycker boken sätter ord på det åtminstone jag sedan länge känner på mig, d v s att vi är hjärntvättade att tro att det samhälle vi har är bra för oss, men egentligen leder det till vår undergång. Det är svårt att inte tro på. Men jag såg ett metodproblem i boken: Ljungberg har som syfte att argumentera på just den medvetna logisk-vetenskapliga nivå som han samtidigt argumenterar emot nyttan av att uteslutande använda. Han använder också myter som bevis, men förutsättningen för att myterna skall ha bevisvärde är att teorin stämmer. Det blir ett cirkelresonemang. Tomas Ljungberg menar att vi är kapitulerade, och om vi inte tror på det, så beror det på att vi är så starkt kapitulerade att vi inte ser det, vilket i sin tur bevisar att det han säger är sant. Det här tror jag tyvärr gör att han inte kommer kunna överbevisa dem som jag tycker att han borde komma åt: De som inte tror på hans teori.
Jag håller inte riktigt med om hans värderingar om det och hans tillämpning av det heller. Att tro att vi kunde ha gjort annorlunda tycker jag är att sätta oss över de andra djuren, och det förutsätter en mycket friare vilja än den jag tror att vi egentligen har.
Jag är inte jätteinsatt, men jag har sett naturprogram på TV som argumenterar för att våra stora hjärnor inte utvecklades för någon praktisk nytta, utan bara är resultatet av konkurrensen om partner, som har gått till överdrift så pass att det numera är ett hinder för oss. Om Tomas Ljungberg tycker att det är ”fel”, ”onaturligt” och förfärligt att det händer människan, så har han precis gjort misstaget att tro att vi är just mer värda, bättre och mindre naturliga än de andra djuren.
Jag är också litet undrande över hans ”universaltolkning” av jägare-samlare. Det han beskriver i boken är en högst trovärdig teori om hur människan borde fungera om vi skulle fungera idealiskt. Men det är ingen riktigt trovärdig beskrivning av hur jägare-samlare verkligen lever/har levt. De har/har haft väldigt olika tankemönster och social struktur på olika platser på jorden. Det är fullt möjligt och t.o.m. troligt att de har/har haft mer kontakt med sina emotioner än vi industrialiserade människor, men de är/var inte opåverkade av kulturen de heller.
Hans beskrivning av de religiösa myterna om en paradisisk, drömlik värld, följt av ett ”fall” som ställde människorna utanför direktkontakten med gudarna går lika bra att använda på hans uppdelning i jägare-samlare å ena sidan och jordbruks- och industrisamhällesbefolkning å andra sidan. Det borde vara väldigt klart för honom också, men jag har inte hittat något ställe där han kommenterar det.
Om jag får ge mig på en egen tolkning så tror jag att människans väg till självförstörelse inte alls började med den neolitiska revolutionen, utan långt tidigare, redan när de kognitiva delarna av hjärnan blev så stora så vi hade utvecklat förutsättningarna till det psykiska fungerande vi har i dag. Det gick bra utan alldeles för stora missöden tills den dag vi stod inför valet att svälta eller utveckla tekniken, och då valde vi helt följdriktigt att utveckla tekniken. Det var inget stort brott som skedde just då.
Det är inte heller säkert att det här brottet är specifikt för människan. Det finns kanske andra djur som också har hjärnkapacitet nog till att utveckla kulturella normer som inte är ursprungliga/naturliga. Ljungberg nämner t ex porrindustrin som ett sätt att förhålla sig stört till ett dåligt förhållande till sin egen sexualitet. Dvärgchimpanserna gör inget annat än att ha sex med varandra. De har orgier, honor, hanar, alla med varandra. Är det ett naturligt beteende eller är de på väg åt samma håll som vi?