Bootstrap Framework 3.3.6

[Marie]

Jag tycker det känns obehagligt att prata berömmande om tidig utveckling överhuvudtaget. Det blir det här jämförandet och duktighetstänkandet. Jag tar helt avstånd från det.
Jag pratar med min dotter när jag känner att jag har lust. Ofta är det skönt att bara vara tyst. Att kommunicera utan ord är något av det viktigaste jag kan tänka mig.
Själv var jag tydligen tidig på att prata, medan syrran var extremt sen. Tror hon var tre. Men sen lärde jag henne läsa när hon var fyra, och hon var bäst i hela skolan på svenska. Ett litet exempel bara på hur det kan vara. Skulle önska att våra små barn slapp jämförelser - och vi vuxna också för den delen!!!

[Josefin]

Vad lustigt... Jag pratar mycket mer med Ivan när han ligger i vagnen än i sjalen. Pratet är för mig faktiskt en kompensation för närheten. Jag pratar inte mycket med honom i sjalen, det känns onödigt, han känner ju vad jag gör liksom. Däremot sjunger jag en del.
Jag brukar faktiskt ofta tänka så, att talet är kompensation för ett mer självklart samförstånd. Jag skulle inte som sjalförsäljare göra en grej av TALET, om jag inte hade starka belägg för detta. Sjalbärande är en kroppslig grej.
Tycker inte heller det är så viktigt att småbarn är verbala, tror inte alls att det behöver vara ett tecken på välbefinnande, eller ens språklig begåvning. De är som de är, bejbisarna.