Bootstrap Framework 3.3.6

[Helena]

"Babies who get carried around a lot, tend to speak earlier. They become communicative at an early age, because its easier for them to make eye-contact with other people than it is for babies who lie in a pram. They can hear and see people talking around them, and other people tend to speak to them more then to babies who are outside the adult communication distance."

Detta står på bärsjalen Easycares hemsida. Jag är faktiskt lite tveksam till detta att barn pratar tidigare ifall de bärs i sjal. Visst blir de mer medvetna och är med mer och hör mer. Men hur tidigt barn talar är väl väldigt individuellt har jag läst. Mina båda barn har varit lika sena i talet, en är buren i sjal, den andre inte. Miles är 20 månader och kan inte säga många ord, men han förstår ju allt och gör sig förstådd ändå.
Jag har just läst i boken "Kids" av Merdith Small att man inte kan skynda på talprocessen, vid treårs-åldern har de som är sena med att prata hunnit i kapp. Barn snappar upp talet på olika vis och det ligger i människans natur att lära sig prata, i vissa kulturer pratar man inte så mycket direkt till barnen, men de hör mycket tal omkring sig ändå.

Jag tycker att Easycares uttalande är lite ogenomtänkt, jag förstår vad de menar, men jag har flera kompisar som burit i sjal, vars barn börjat prata rätt sent. Miles är ju också sen. Barnen gör ju sig förstådda på andra vis än genom talet.

[Anso]

De kan ju gärna skriva om det finns något vetenskapligt belägg för de dem skriver annars får de väl skriva "att många föräldrar som bär sina barn upplever att de pratar tidigare än andra barn....." för att ha torrt på fötterna.

Jag upplever i alla fall att Hanna får mer kontakt med andra människor i och med att hon bärs - "pratar" med folk vid övergångsställen i tunnelbanan och i affärer. Det verkar ju som att det är lättare/roligare för folk att ta kontakt med Hanna än med andra barn som sitter i barnvagn. Men jag vet ju inte om det innebär att hon kommer att tala tidigare men skoj har hon i alla fall just nu.

[maimiti]

Det gick en dokumentär om barns sprkutveckling på TV för några veckor sedan. Det framgick att det är talet TILL barnet som påverkar språkutvecklingen, inte att höra hur andra talar med varandra.

Sedan kan jag iofs tänka mig att man pratar mer med ett barn man ständigt bär omkring på än ett barn som är en bit ifrån sig. Men det är ju ren spekulation från min sida. Så, jag håller med om att man inte skriver så utan att ha det uppbackat av någon slags undersökning.

[maimiti]

barns språkutveckling ska det ju vara förstås

[jag71]

Höll på att skriva att jag genast ska sluta bära! Tösen blev buret en massa, jag pratade med henne jämt. Som liten var hon aldrig blyg utan har alltid sökt kontakt med människor runt omkring sig.
Både hon och bonuspojken pratar lika mycket som jag gör och kan jag skjuta upp skrutts prat så vore jag ju lycklig!
Missförstå mig rätt! Självklart vill jag att skrutt ska prata, men han behöver ju inte börja när han just fyllt ett!
Jag kan faktiskt tro att barn som bärs börjar tala tidigare men att det beror på själva bärandet har jag lite svårt att tro på. Tror snarare att trygga barn vågar försöka tidigare och barn som blir burna nära blir trygga. Eller är jag helt ute och cyklar?
Jag menar att det självklart har att göra med hur barnet är som person men... ja ni förstår säkert, hoppas jag!

[Petra]

Men kan det inte vara så att barn som bärs hör och känner hur vissa ljud görs?

[Helena]

Det gick en dokumentär om barns sprkutveckling på TV för några veckor sedan. Det framgick att det är talet TILL barnet som påverkar språkutvecklingen, inte att höra hur andra talar med varandra.

Sedan kan jag iofs tänka mig att man pratar mer med ett barn man ständigt bär omkring på än ett barn som är en bit ifrån sig. Men det är ju ren spekulation från min sida. Så, jag håller med om att man inte skriver så utan att ha det uppbackat av någon slags undersökning.

Enligt boken Kids av Meredith Small är detta ett rätt västerländskt fenomen, att prata mycket med spädbarn. Har inte boken framför mig just nu, men det finns folk i Afrika som inte pratar med små bebisar alls, för de tror inte att det gör någon nytta. Men barnen får ju ständigt kontakt och vad de behöver och är med ändå, så de snappar upp talet iallafall.

[Mi]

Jag brukar skoja om att jag kommer prata ihjäl mina stackars barn Jag har alltid pratat till mina barn. Min stackar son får höra mitt pladder hela tiden när han åker sjal. Jag disskuterar med honom när jag är ute och shoppar. Frågar vad han tycker om sakerna, vad vi ska göra sedan, ja prat prat prat. Jag pratar med honom på bussen, tunnelbanan om saker vi ser ute (jag strutar numera att folk tittar konstigt på mig ) När han har somnat i sjalen och jag inte har någon att prata med förrutom mig själv så brukar jag nynna till honom

Dottern var inte särskilt tidig på att prata men hon är väldigt verbal för sin ålder har "fröken" sagt..

[maimiti]

Enligt boken Kids av Meredith Small är detta ett rätt västerländskt fenomen, att prata mycket med spädbarn. Har inte boken framför mig just nu, men det finns folk i Afrika som inte pratar med små bebisar alls, för de tror inte att det gör någon nytta. Men barnen får ju ständigt kontakt och vad de behöver och är med ändå, så de snappar upp talet iallafall.

Studen som dokumentären byggde på var utförd av koreanska forskare, i Korea. Enligt vad man kom fram till så gör barn likadant i hela världen. Böjer på samma sätt, som om det fanns en universell grammatik för barn.

Att man påverkas av det man hör mellan andra inte påverkar i samma utsträckning som när man blir tilltalad hade de en hel del exempel på, jag kommer dock inte ihåg alla. Däremot har jag själv läst, för många år sedan när jag läste till undersköterska, att barn som föräldrarna aldrig eller sällan pratar med blir hämmade i sitt tal och även i övrig utveckling. Då spelar det ju inte så stor roll om man pratar med varandra om man inte pratar med barnet.

Det var ett exempel med två döva föräldrar (tror att det togs upp i programmet) som trodde att de kunde stimulera barnens tal genom att låta dem titta på TV mycket. Att höra andra prata på TV tillförde dock noll i stimulans och barnen blev talhämmade ändå.

Jag kan ju jämföra det med att växa upp i ett hem med två olika språk. Min äldsta syskon blev tilltalade på min mammas modersmål (finska) eftersom hon inte kunde svenska och de talar således finska flytande. När hon lärde sig svenska så övergick hon till att enbart tala svenska med oss barn och endast modersmålet med pappa (som är svensk men talar flytande finska). Vi som föddes efter att hon lärde sig svenska kan knappt ett ord finska trots att vi hört det dagligen mellan våra föräldrar. Det är svårt att lära sig tala något om man inte blir tilltalad själv. Det har inte bara med det talade språket i sig att göra utan även med mimik, kroppsspråk.

Tillägg: boken av Meredith Small ska jag ta och läsa, men jag tror inte att det kan vara speciellt utbrett i Afrika att föräldrar inte talar med sina spädbarn eller tror att det gör någon nytta utan det måste vara ganska lokala fenomen. Jag har aldrig hört talas om någon forskning som talar för att afrikaner är mindre medvetna om vikten att tala med sina barn än västerlänningar. Det känns mer som en fördom.

[Alven]

Det låter lite konstigt, men jag kan tänka att det är lite som Mi skriver, iaf jag pratar mycket mer MED David när han sitter i sjalen än när han sitter i vagnen. Man har ju honom så nära på något vis, det blir naturligt att prata med honom... Och jag tror definitivt att barns språkutveckling gynnas om man pratar med dem!

[Kristina]

Jag är inne på samma linje som Mi och Alven, det har nog inte så mycket med själva bärandet att göra som att barnet är MED mer naturligt i sjalen än i vagnen. Sitter Alma i sjalen är det ju oundvikligt att folk som pratar med mig också måste prata med henne, sitter hon i vagnen är det lättare att "ignorera" henne liksom.
Och vad det gäller Alma så stämmer det faktiskt bra, hon pratar extremt mycket och väl/rent, jag tror hon är ungefär som en 4-åring i sin språkutveckling, hon pratar i långa meningar, börjar förstå sig på att/hur man kan böja ord, använder komplicerade ord helt korrekt osv.
Sen har det säkert en del med arv att göra också, jag var tidig på att prata också, men inte alls som Alma, men då bars jag ju inte lika mycket som henne heller.

[mallinpallin]

Jag måste lägga mig i lite här.
Ofelia är ungefär lika gammal som Alma och det låter ungefär som om det är henne du beskriver.
Hon är jättetidig och jag var visst också det.
Ofelia har dockm aldrig blivit buren i sjal däremot så har man ju alltid kånkat på henne och vi pratar alltid mycket med henne.
Dessutom har jag alltid haft sittvagnen vänd mot mig eftersom jag har velat prata med henne om saker vi ser etc.

Jag tror att arv spelar in men också hur mycket man pratar med barnet som ni skrivit tidigare.
Jag kan få rysningar när jag ser en del 6 månaders som åker vagn vända ifrån föräldrarna.

[Helena]

Själv pratar jag inte hela tiden med Miles när han sitter i sjalen, jag tycker att det är skönt att bara vara tillsammans, utan att prata hela tiden. Med Marek som satt i vagn pratade jag däremot mycket, frågade hela tiden om han hade det bra, och jag gör samma sak ifall jag har Miles i vagnen. Jag kan ju inte riktigt känna hur de har det i vagnen, så jag måste fråga hela tiden.

[Helena]

Jag har också hört det där om vikten att tala till sitt barn mycket och tycker ju att det låter förnuftigt. Men så läste jag det där av Meredith Small och blev lite förvirrad. Men jag tycker nog också som Kristina att man inte kan koppla ihop sjal och tal riktigt.
Men sen beror det nog också på barnets intressen, vissa barn är ju mer fysiska och går tidigt och pratar senare.
Jag är lite kritisk till de här uttycken "barnet kommer tala tidigare, bli motoriskt tidigt utvecklat" osv, som om det är någon vinst i sig att allt sker så tidigt som möjligt.

Men jag tror det är sant som Meredith Small skriver att i en del delar av världen är det nog inte den här relationen mamma-barn där mamman eller pappan konverserar med barnet väldigt mycket som är verkligheten. Man kanske jobbar mycket ute på åkern, har barnet på ryggen, har en massa andra barn som man håller reda på också. Jag tror inte att det blir lika mycket prat som i en kärnfamilj där det finns mamma-pappa-barn och mer fokusering bara på bebisen. Och där är det väl också nödvändigt att man talar mycket till bebisen, annars hör ju bebisen inget tal alls.

Ni som har läst Liedloff har väl också läst det där med att man liksom bara kommenderade barnen, hämta en banan, gör det. Jag tycker inte heller att det verkar så bra. Vi lever ju i ett annat samhälle. Och jag tyckte inte riktigt att Liedloff förklarade varför det var så bra med ett sådant samhälle, där man inte pratade med barnen.

[Suskiv]

Tova har varit ganska sen med talet och det är först nu som det har kommit igång. Men när språket väl kom igång så kom allt på en gång. Från att i princip bara sagt mamma, pappa, lampa så kommer nu flerordsmeningar och hon snappar upp ord direkt. Man får intrycket av att hon lyssnat och sammlat på sig ett stort ordförråd innan hon själv började använda orden.

Jag tror att hon helt enkelt väntat med talet och istället satsat på den fysiska biten. Både Tova och Torkel är väldigt tidiga. Torkel står utan stöd och lär troligtvis ta sina första steg utan stöd inom några veckor. Tova gick vid 9½ månad ålder. Det är nu hennes fysiska utveckling börjat sakta ner och jag antar att hon då känner att hon har tid att satsa på språket.

Jag skulle tror att sjalen snarare gör att barn "kommunicerar" tidigare. Barn i sjal är ju vana att nån lyssnar på vad de vill och med barnen nära så lär vi oss snabbt att tyda vad olika "ord" osv betyder. Kroppspråket kommer igång snabbt. Det tror jag bygger en bra grund för ett rikt och snabbutvecklande språk sen.