Bootstrap Framework 3.3.6

[Pallas]

Hur bemöter ni människor som hävdar att ni kommer att få osjälvständiga klängrankor till ungar eller att ni bara bär för att ni själva har svårt att släppa taget?

[Suskiv]

De flesta som vi möter tycker det verkar jättebra och smidigt med sjal/sele. De ser ju att vi slipper släpa på vagnen överallt.

Mina föräldrar däremot anser att vi skämmer bort Tova eftersom vi bär på henne så mycket. Oftast brukar jag bara skratta och säga att det är i så fall vårt bekymmer om hon aldrig vill gå själv. Hon började förövrigt att gå vid 9 månaders ålder och numera älskar hon att gå massor.

[Mammeli]

Redan innan mitt barn ens är fött så har jag mött en del motstånd mot mitt val att bära.

-"Man VILL inte bära sitt barn så mycket, du lär ju märka sen..."
-"Du kommer inte att använda sjalen, du har bara slösat bort dina pengar."
-"Du och dina idéer, suck!"
-"Fattar du inte att du kommer att skämma bort ungen redan från födseln? Den kommer att skrika så fort du sätter ner den."

Det är inte så kul att få sådana saker slängda i ansiktet när tanken på att bära känns så bra och så viktig för mig men jag ska nog visa dem!!!

[tinaw]

Jag kan ju inte påstå att jag fått några direkta mothugg från min omgivning, men när Mathilda var sådär 4-5 månader och började kunna visa riktigt tydligt vad hon gillade och inte, då var det en gång som jag skulle slänga upp henne på ryggen när mormor stod bredvid, och så fort lilltjejen fick se sjalen började hon skratta och vifta med hela kroppen av glädje... sen var ju min mamma helt övertygad, om jag säger så

Så låt du bebisen visa dom, bara!

Kram

Tina m Mathilda 8 månader och Samuel 5 år

[Pallas]

-"Man VILL inte bära sitt barn så mycket, du lär ju märka sen..."
-"Du kommer inte att använda sjalen, du har bara slösat bort dina pengar."
-"Du och dina idéer, suck!"
-"Fattar du inte att du kommer att skämma bort ungen redan från födseln? Den kommer att skrika så fort du sätter ner den."

Ja, det är bra! Visa dem! Du kan ju lite fint påpeka att barn som bärs mycker skriker mindre och utvecklas bra neurologiskt jämfört med andra barn.

Själv är jag övertygad om att man inte kan skämma bort spädbarn med närhet. Vad är alternativet? Att låta dem ligga och skrika bara för att visa att de minsann inte kan bestämma?

Jag har också hört det där "Han kommer aaaaaaldrig somna själv om du bär honom till sömns!" (Detta påstående kan du också applicera på långtidsamning, samsovning och annat) Jag brukar svara att jag inte behöver bära min fjortonåring till sömns längre, och att jag heller aldrig sett eller hört om någon som måste det För oss har det inget egetvärde att han ska somna själv, han får gärna vara med oss på kvällarna i sjalen eller famnen.

Ett tecken på att vi gjort rätt som låtit honom bestämma hur mycket närhet han vill ha är att han de senaste kvällarna somnat själv, knäpptyst på madrasserna i vardagsrummet efter några minuter när jag lagt honom. Han är lugn och trygg och ligger och tittar bara. Likaså när han vaknar, så är han trygg, för han ser alltid mig eller pappa. Tycker det känns väldigt skönt att jag har ett hjälpmedel som låter mig orka erbjuda detta...

Visst vill man inte bära alltid! Ibland vill man inte ha bebisen på sig eller hos sig alls. Hur man känner är väldigt individuellt, tror jag. Alla har olika behov av egen tid. Jag passar på när pappa är hemma, då badar jag, tar en lång dusch, åker och handlar själv osv, det brukar vara precis lagom för att jag ska ha laddat egen-batterierna igen. Kom bara ihåg: Det är OK att inte vilja bära hela tiden! Man bär så mycket som man själv och barnet vill, varken mer eller mindre. Ja, ok, ibland blir det lite mer än man vill, men eftersom alternativet är ett kinkande, gnälligt barn är valet ändå lätt för det mesta

[Suskiv]

Jag har också hört det där "Han kommer aaaaaaldrig somna själv om du bär honom till sömns!" (Detta påstående kan du också applicera på långtidsamning, samsovning och annat) Jag brukar svara att jag inte behöver bära min fjortonåring till sömns längre, och att jag heller aldrig sett eller hört om någon som måste det För oss har det inget egetvärde att han ska somna själv, han får gärna vara med oss på kvällarna i sjalen eller famnen.

Det där känner jag igen. Det var ett himmla klagande på att vi bar Tova till sömns. "Tova kommer aldrig att somna själv. Ni kommer få bära alltid" Nu blev det ju inte riktigt så, Hon somnar oftast själv i sin egen säng och hon är inte ens ett år. Jag tror att en av anledningarna till att hon sover bra och somnar bra är att hon alltid vet att vi finns där. Hon vet att hon aldrig behöver ligga i sängen och skrika. Hon vet att vill man tanka närhet så finns både mammas och pappas famn att vara i. Att bära till sömns är en väldigt bra metod IMM. Bärandet ger närhet och trygghet. Det är lätt att komma till ro då.

[Cina]

ska du bara gå och bära och bära i den hela tiden nu då?? Vi andra ska vi inte få hålla i henne då??
Men när min lilla Tindra har haft kolik och omgivningen såg med egna ögon att med hjälp av sjalen så överlevde vi resten av familjen, så blev det ganska tyst och ingen tjatar längre.
Får bara dumma kommentarer som "Vart har du kastmärket då?" hmmm så urbota dumt!!

[Pallas]

när min lilla Tindra har haft kolik och omgivningen såg med egna ögon att med hjälp av sjalen så överlevde vi resten av familjen, så blev det ganska tyst och ingen tjatar längre.

Vad härligt att höra! Har precis tipsat om sjal till gubbens kusin med sambo som fick barn i juni. Lilla tösen har visst lite magtrubbel och vill bli buren hela dagarna och kvällarna. Hoppas de nappar!

[Anna]

Jag tycker det hela är ganska självklart. Att bära sina barn ger trygga barn och trygga barn är självständiga barn. Hur mycket lättare kan det bli? Tur att det finns människor som förstår någongång. Jag har då aldrig hört någon kritisera babybjörnen så hårt som sjalarna den är tydligen praktisk mm.
en som tur är så är nog de flesta jag möter positiva.

[maria]

Jag mötte en man på stan för ett tag sedan som kom med en ganska intressant rektion. Edvin satt som vanligt i sjalen och jag hade stannat till vid en bankomat. En förbipasserande man formligen studsade till och sa att han aldrig sett en känguru på Götgatan förut. Jaja, lite småtaffligt skämt kanske, men det som hände därefter var riktigt upplysande!

Jag log lite åt skämtet och sa något om att jag tror att alla barn mår bra av att få vara riktigt nära, speciellt när de är så här små. Han tappade garden helt och blev först nästan arg, sen såg han lite förvirrad och lite ledsen ut. Jag undrar om det inte kan vara så att åsynen av en tryggt sovande bebis på sin mammas bröst rörde upp en massa smärtsamma minnen av hans egen barndom eller för all del hans eget eventuella föräldraskap. Men det kan jag ju inte veta, det bara kändes som att vi råkat träffa rakt i en smärtpunkt.

Mer än en kvinna i min mammas ålder har kommit fram och sagt att det ser underbart ut och att hon är ledsen (!) att det inte fanns sjalar när hennes barn var små och att hennes barn inte alls trivdes i vagn.

Jag hade inte tänkt på det så, att människor på stan kunde bli så berörda och påverkade av den uppenbara närheten till barnet. Lite har jag funderat på om det är närheten i sig eller det faktum att det syns att jag/vi gjort ett medvetet val att prioritera den framför att göra det de flesta andra gör - köra vagnen? Och att det i sig kan vara provocerande?

/Maria

[Ia]

Blev så glad idag när jag var och handlade med Elias (2 mån) i en bärpåse. Inom loppet av mindre än 10 minuter kom 3 damer och en farbror, alla säkert bortåt 80 år eller mer, fram och pratade och berömde och sa att det såg så rart ut.

Jag har nog aldrig fått någon negativ kommentar faktiskt, utom av svärmor som undrade om han verkligen låg bra. Sedan vet man ju förstås inte vad folk säger bakom ryggen.

Jag tänkte på det som Maria skrev, varför är det så mycket konstigare och, för en del provocerande, med sjal jämfört med tex Baby Björn. En Baby Björn och en sjal borde ju ungefär vara samma sak ur "åskådarsynpunkt". Eller är det just att man kommer närmare på något sätt med sjal och att det är närheten som isåfall provocerar, och inte bärandet i sig.

[Pallas]

varför är det så mycket konstigare och, för en del provocerande, med sjal jämfört med tex Baby Björn. En Baby Björn och en sjal borde ju ungefär vara samma sak ur "åskådarsynpunkt". Eller är det just att man kommer närmare på något sätt med sjal och att det är närheten som isåfall provocerar, och inte bärandet i sig.

Kanske det kan ha att göra med att vi lever i en högteknologisk tidsanda? Baby Björn är ju lite spejsig med spännen och teknologi sådär, medan sjalen "bara" är ett stycke tyg. Kanske folk blir provocerade av att man liksom vänder teknologin ryggen och tar, som de ser det, ett steg bakåt?

[Petra]

Håller med Pallas där. Att många ser det som ett steg tillbaka i utvecklingen med sjal. Det är något dom flesta bara sett på teve från U-länderna. I detta moderna samhälle ska vi köra runt med en vagn så att "ungen" bara ser en massa rumpor.

Baby-Björnen är mer accepterad för att det är en "modern" tingest. Men usch vad dyr för den tiden man använder den.

Jag har ännu inte använt min sjal ute. Tränar på min 17 månaders son inför syskonet i september. Men ser redan flera användningsområden för min baby bundler. Lillemannen älskar ett kela med tyget. Så det funkar jättebra som filt till honom.

[johanna]

Håller med Pallas där. Att många ser det som ett steg tillbaka i utvecklingen med sjal. Det är något dom flesta bara sett på teve från U-länderna. I detta moderna samhälle ska vi köra runt med en vagn så att "ungen" bara ser en massa rumpor.

Ja jag håller med också...det verkar som om folk i gemen anser att ens bärhjälpmedel måste vara CE-märkta Man kan inte lita på mammor att själva avgöra om de bär säkert, det ska finnas en stämpel. För det är den kommentar jag fått flest gånger: "Han ramlar väl inte ur?" Vad svarar man på det? "Nej, inte så värst ofta i alla fall."

Annars är det bara från mammor med jämnåriga barn jag hör att jag bär honom för mycket. Fast jag har alltid bara sagt att det är enda sättet Malte är nöjd på, punkt slut. (Jag antar att det tycks en del bakom ryggen på mig.) Apropå ålder förresten: min farmor, som fyllde 75 nyligen och som jag trodde skulle avfärda EllaRoon som trams (hon är rätt konservativ...) tyckte att det var århundradets grej och beundrade mig och Malte enormt. Så fel kan man ha

[Pallas]

"Han ramlar väl inte ur?" Vad svarar man på det? "Nej, inte så värst ofta i alla fall."

HAHAHAHAHAaaaa jag garvar läppen av mig! Vilket underbart svar, det måste jag absolut svara nästa gång! (Eller kanske inte, då får man väl aldrig värvat några fler till sjalarnas underbara värld och det vore ju synd...)

Lillemannen älskar ett kela med tyget. Så det funkar jättebra som filt till honom.

Här med! Har ofta sjalen som filt, både till Viktor och till mig, den är ju sååååå mjuk och skön!