Josefin skrev:Agneta H skrev:Intressanta artiklar! Problemet är som jag ser det hela att ADHD och liknande diagnostiseras via symtom. Symtom av denna slag tror jag kan ha helt skilda orsaker hos olika människor: biologiskt, anknytning, skolan etc. Sen undrar jag om man inte sjukliggör en del symtom som i en annan typ av samhälle inte hade varit några problem.
'
Jag tycker också att diagnostiseringen känns jätteskum. Fast just den här artikelförfattaren verkar ju ta in det problemet i resonemanget, till skillnad från en del andra forskare, som buntar ihop barn med olika problem precis hur som helst. Man får en obehaglig känsla av att det är för att mentalt "göra sig av" med dom. Skulle mitt barn uppvisa de här symptomen skulle jag nog vara rätt mycket på min vakt, just vad gäller diagnosiseringen (och därmed behandlingen).
Tycker att dessa barns föräldrar verkar ha ett helvete med att få rätt hjälp till barnen.
Har nu läst en del om detta eftersom vår familj helt klart har sådana här öh karaktärsdrag, impulsivitet, oförmåga att planera, koncentrationssvårigheter, utbrott, etc. Tror att om jag själv inte blev "klassad" som barn så beror det dels på att man inte klassade lika gärna som idag, dels på att jag trots allt klarade skolan. Och då är ju allt bra...
Nu lägger jag näsan i lite fast jag vet bättre...
Men det där med diagnostisering är ju verkligen inte ensidigt. Många gånger är ju diagnosen ett sätt att definera och sätta ord på den problematik (ja, symptom) som ju redan finns kring det barnet/individen. För några decennier sen var det fult med dyslexi-diagnoser, men det är det ju knappast idag. Nog håller de flesta med om att dyslexi är något reellt?
De flesta diagnoser ställs väl utifrån symptom, dessutom. Även vanliga sjukdomar. Man ska alltid vara kritisk och ifrågasätta hur detta görs. Det är viktigt. Men det är knappast bara ett test som avgör. För att få en diagnos är det flera tester av olika karaktär som barnet får gå igenom. Dessutom studerar man ofta barnet i grupp. Man samtalar med barnet och föräldrarna och även med personal som arbetar med barnet. Alltså det är ingen checklista utan en helheltbedömning som utförs noggrannt av utbildade psykologer.
En diagnos är ju inte negativ i sig, det är ju snarare fördomar och föreställningar kring diagnostiserade personer som är negativt för individen. Jag tror att väldigt många har stor hjälp av dessa diagnoser som inte är till för att stämpla barn utan för att kunna samordna familj och skola mfl för att på bästa sätt möta barnet utifrån dess förutsättningar.
Dessutom så görs inga utredningar eller ställs inga diagnoser utan förälders medgivande. Så att enbart mena att det är skolan och samhället som driver på detta är inte helt riktigt. Ofta föregås ju en utredning av lång tid av svårigheter och många jobbiga år för föräldrar och barn. Inget som bara sker så där lite godtyckligt. Och där måste man väl ändå lita på att föräldrarna inte bara hittar på och letar fel på sina barn så där överlag för att de så gärna vill ha en diagnos på dem?
Sen kan man alltid diskutera vad man tror är bakomliggande orsaker till olika typer av personlighetstyper (som man ju kan kalla det) och hur man bäst hanterar det. Men jag tycker att det tyvärr ofta blir en ganska bitter eller ensidig debatt eftersom området är så infekterat och stort och omfattar så många olika typer av problematik...
Ojojoj, nu gick jag igång.
Förlåt, bara kan inte låta bli
Sara med alla barnen
- Selma -98 + Edith -02 + Gabriel -05 + David 080125
Bär i:
Minimundus trikå
EasyCare Lava 4,7
Storchenwiege Leo Türkis 4,1
Patapum
Div hemgjorda bärmojänger
Famnen