Jag har precis skrivit lite om den här:
http://hostlycka.blogspot.com/2010/08/g ... erapi.html
Alltså - jag gillade boken på ett sätt. Den har många intressanta tankar, inte så mycket nytt om man har läst andra AP-böcker, eller typ Jesper Juul, eller Kontinuumbegreppet, men den samlar allt i en bok, lite kortfattat. Respekt för barnet, icke-auktoritärt föräldraskap, anti-sexism etc, men, ett stort MEN är att största fokus är på gråt, på hur viktigt det är för barn att gråta
(in loving arms), varje dag. T.ex. - är ditt barn missnöjt vid matbordet? Antagligen behövder det gråta. Har ditt barn svårt att somna? Det har inte gråtit tillräckligt. Är barnet aggressivt mot andra barn? Då behöver det få gråta ut ordentligt. Allt, verkligen allt, ska lösas genom gråt enligt författaren. Visst kan jag förstå tanken med att barn behöver veta att deras gråt accepteras och att de är älskade oavsett om de är glada eller arga, frustrerade och ledsna, men sedan dyker det upp idéer som för mig låter märkliga, som att föräldrarna kan bli control patterns t.ex. (läs inlägget på min hemsida) och därmed kan hämma barnets gråt. Lösningen blir då alltså att föräldern kan lämna barnet hos någon annan kärleksfull person som det kan gråta ut hos i några timmar.
Hon är även emot fri amning - amning ska
bara vara mat och det ska ges varannan timme, vill barnet ha det oftare så ska det istället få gråta (i armarna).