Bootstrap Framework 3.3.6

[Mårbacka]

Jag har precis börjat läsa. Redan kapitel två är jag tacksam att jag läst ett antal poäng neurologi - lättillgänglig är den inte, nej. Men insatt och korrekt och intressant.

Än har jag mest fastnat för beskrivningen av hur undvikande respektive ambivalent anknytning yttrar sig hos större barn, för jag känner igen mig själv och min partner något oerhört. Det var en ögonöppnare, att aha, det är _därför_ det skiter sig för oss när någon av oss börjar må dåligt. Vi är jättebra på att vara varma och kärleksfulla och tröstande båda två - men vi är rätt värdelösa på att bete oss så att den andre fattar att det är det vi vill ha. Det är lite sorgligt.

Jag läste tråden Sanna81 hänvisade till, och där diskuterades bland annat huruvida det bara är de två första åren som gäller, och om det är "kört" sen. Och då tänker jag att både jag och min fru är rätt bra exempel på hur det blir när det inte funkade så bra. Och det går att leva så också. Det går att reparera, ingenting är för sent. Hjärnan är plastisk även i vuxen ålder, och anpassar sig till nya situationer. Terapi och fungerande nära relationer kan reparera väldigt mycket, även tidiga brister. De fall där det gått sämre att reparera (men fortfarande blivit bättre!) är ju grava försummelsefall, som rumänska barnhemsbarn.

ABsC, har du läst "Lev som du vill och inte som du lärt dig" (eller någon annan bok på originalspråket) av Jeffrey E Young. Jag har inte läst klart den än men är redan klart imponerad. Den har kognitiv beteendeterapi som grund, men har även influenser från anknytningsteori som en förklaring till varför vi är som vi är, men helt klart md budskapet att "det går att ändra sig".

[ABs C]

Jag har precis börjat läsa. Redan kapitel två är jag tacksam att jag läst ett antal poäng neurologi - lättillgänglig är den inte, nej. Men insatt och korrekt och intressant.

Än har jag mest fastnat för beskrivningen av hur undvikande respektive ambivalent anknytning yttrar sig hos större barn, för jag känner igen mig själv och min partner något oerhört. Det var en ögonöppnare, att aha, det är _därför_ det skiter sig för oss när någon av oss börjar må dåligt. Vi är jättebra på att vara varma och kärleksfulla och tröstande båda två - men vi är rätt värdelösa på att bete oss så att den andre fattar att det är det vi vill ha. Det är lite sorgligt.

Jag läste tråden Sanna81 hänvisade till, och där diskuterades bland annat huruvida det bara är de två första åren som gäller, och om det är "kört" sen. Och då tänker jag att både jag och min fru är rätt bra exempel på hur det blir när det inte funkade så bra. Och det går att leva så också. Det går att reparera, ingenting är för sent. Hjärnan är plastisk även i vuxen ålder, och anpassar sig till nya situationer. Terapi och fungerande nära relationer kan reparera väldigt mycket, även tidiga brister. De fall där det gått sämre att reparera (men fortfarande blivit bättre!) är ju grava försummelsefall, som rumänska barnhemsbarn.

ABsC, har du läst "Lev som du vill och inte som du lärt dig" (eller någon annan bok på originalspråket) av Jeffrey E Young. Jag har inte läst klart den än men är redan klart imponerad. Den har kognitiv beteendeterapi som grund, men har även influenser från anknytningsteori som en förklaring till varför vi är som vi är, men helt klart md budskapet att "det går att ändra sig".

Vad spännande, den ska jag leta upp!

Jag har praktikperiod nu under våren, och ganska stora möjligheter att läsa relevant litteratur på dagarna. Så jag kanske lyckas klämma in den!

[Enid]

Jag har mött så många människor som varit med om allting "fel" och ändå blivit bra människor som vuxna att jag absolut inte tror att det är kört bara för att det skiter sig i barndomen!! Men mycket blir svårare! Man behöver anstränga sig mer, hämta mer kunskap innan man kan göra rätt, vara i mer stödjande och förlåtande omgivningar/sammanhang.

Och självklart vill vi göra det så lätt som möjligt för våra barn och då vill vi göra rätt varje gång och hela tiden. Det är väll därför vi gör allt vi gör som föräldrar? För att göra det så lätt och så bra som möjligt för våra älskade barn .

Man måste nog ta boken för vad den är, precis som vi måste ta statistik om all psykosocial påverkan för vad den är. Oddsen påverkas men det betyder inte att det är kört!

[Empatikan]

En av mina favoriter...och för den som ännu inte äger denna skatt så är den med i adlibris rea i år för 99:-!

[Mårbacka]

En av mina favoriter...och för den som ännu inte äger denna skatt så är den med i adlibris rea i år för 99:-!

Tack för tipset!