Om en förälder tar livet av sig : Anonyma inlägg - Sida 5 • sjalbarn.se

Aktuellt datum och tid: lör aug 24, 2019 14:30

Om en förälder tar livet av sig

Behålla din anonymitet i "glädje som sorg" - "lätt eller tungt"

Moderatorer: krakri, Asia, God_cares, Tyche, Hell Cat

Re: Om en förälder tar livet av sig

Inläggav __Anonym » fre jun 07, 2019 03:27

Det blev sådär sent igen bara. Men när jag inte orkar alls kan barnen nog leka med en kompis eller min make komma hem. En kopp kaffe kan också hjälpa. 🙂
__Anonym
 

Re: Om en förälder tar livet av sig

Inläggav Vitsippa » fre jun 07, 2019 05:52

Idag är det vardag även om det är klämdag. Passa på att ta kontakt med vården nu innan det blir helg igen. Du kan inte, får inte, ska inte skjuta upp vårdkontakten ens tills på måndag. Vi som står bredvid och läser det du skriver ser att du måste be om hjälp nu. Det känns kanske läskigt, eller hopplöst, eller oöverstigligt. Men ring din vårdcentral eller vem du kan få tag i nu direkt. Vid åtta börjar de flestas telefontider.
Mamma till fyra pojkar födda -04, -06, -06 och -13.
Användarvisningsbild
Vitsippa
SjalGalning
SjalGalning
 
Inlägg: 3222
Blev medlem: sön sep 05, 2004 12:58
Ort: Lerum

Re: Om en förälder tar livet av sig

Inläggav __Anonym » fre jun 07, 2019 07:13

Det är lite konstigt. Idag känner jag ju att jag orkar städa och att det blir bra med barnets kompis hemma om en stund. Så nu tänker jag inte ta livet av mig, liksom... Det var en stund, när jag skrev först... Men just nu skulle nog ingen säga att mår anmärkningsvärt dåligt.
__Anonym
 

Re: Om en förälder tar livet av sig

Inläggav __Anonym » fre jun 07, 2019 07:17

Det finns väl ingen mening med att prata med VC nu, före helgen... När jag har en bokad tid med en psykolog inom psykiatrin på måndag morgon.
__Anonym
 

Re: Om en förälder tar livet av sig

Inläggav Nina & lilla J » fre jun 07, 2019 08:18

Du kan kontakta akut-psyk. Du behöver inte ha bestämt dig för att åka dit, du kan börja med att bara ringa.
Gör det :heart:
Stora lilla J -10 & efterlängtade S -17
Användarvisningsbild
Nina & lilla J
SjalGalning
SjalGalning
 
Inlägg: 3589
Blev medlem: fre dec 10, 2010 13:05
Ort: De blå bergen

Re: Om en förälder tar livet av sig

Inläggav __Anonym » fre jun 07, 2019 08:34

Hemma själv med barnen idag och har mycket att göra. Det får bli måndag. 🙂🌻
__Anonym
 

Re: Om en förälder tar livet av sig

Inläggav __Anonym » fre jun 07, 2019 09:32

Hemma själv med barnen idag och har mycket att göra. Det får bli måndag. 🙂🌻
__Anonym
 

Re: Om en förälder tar livet av sig

Inläggav __Anonym » fre jun 07, 2019 11:27

Utifrån vad Joffsan skrev. Jag kan inte ärligt säga att jag inte vill leva mer men jag kan säga att ibland vill jag ta livet av mig (det kan handla om hela dagar, ibland flera dagar) och jag tänker väldigt mycket på hur jag skulle göra.. Och jag kan säga att jag inte kan se någon lösning på hur jag skulle kunna förändra min situation till det bättre.
Duger det?
__Anonym
 

Re: Om en förälder tar livet av sig

Inläggav sabe » fre jun 07, 2019 17:28

:cry: jag blir illa till mods av den här tråden. Jag tycker detta att du hittar mediciner på gatan och testar dem är ett riskbeteende. Min morbror forskar i självmord och han brukar säga att det ofta handlar om tillfälligheter om man lyckas eller inte. Ligger man för nära gränsen och gör farliga destruktiva saker är det en stark varnings signal som man bör ta på allvar tycker jag och då måste man se till att få hjälp och om den hjälp man har inte räcker får man försöka se till att få mer hjälp :heart:
M 2007-04-10. :heart:
E 2013-02-15 :heart:

http://www.berlekom.se
Användarvisningsbild
sabe
SjalInventarie
SjalInventarie
 
Inlägg: 12731
Blev medlem: fre aug 17, 2007 09:38
Ort: Örebro/ Garphyttan

Re: Om en förälder tar livet av sig

Inläggav __Anonym » fre jun 07, 2019 17:44

Tack för omtanke. ❤️

Ni har ju faktiskt svara på den fråga jag hade inledningsvis i tråden här.
Vad gäller vård träffar jag en psykolog inom psykiatrin på måndag morgon och jag visar honom den här tråden. Ok? Ingen anledning till oro nu. 👌
__Anonym
 

Re: Om en förälder tar livet av sig

Inläggav __Anonym » lör jun 08, 2019 09:32

Alltså, jag inser att jag inte mår särskilt bra. Men det är liksom två skikt av mig (eller kanske flera) och att bli inlagd skulle vara att bryta sönder allt som fungerar, bryta igenom den ytan. Att dö känns, i min värld, som att sjunka ner i mörker och komma ifrån allt - som när jag tog den där enstaka tabletten jag skrev om här.
Men igår fick jag ett besked som gav mig lite hopp som gör att jag ser fram emot onsdagen nästa vecka. Så länge det finns ett sådant hopp så hoppar jag inte, det vet jag till hundra procent - något ska hända som jag trott var bortglömt och bortprioritetat. Och innan onsdagen, på måndag, kommer jag ju träffa min psykolog också. Jag var liksom nära att sluta hoppas men nu sipprar hoppet in igen.
__Anonym
 

Re: Om en förälder tar livet av sig

Inläggav en till » lör jun 08, 2019 09:41

Hoppas du får hjälp och att du får lov att må bättre snart.

Jag funderar själv på vilket sätt som skulle kännas bäst att sluta leva på. Helst av alt vill jag bara få försvinna, slippa orka ta beslut om hur man ska gå till väga också. För tillfället måste jag kämpa mot den stora väggen ett tag till. Det är jag som kan förbättra och har informationen som behövs, den delen kan jag inte överlåta till någon annan tyvärr. Många saker runt omkring som jag borde vara mer delaktig i men jag orkar inte. Mamma fick en hjärnblödning för ett tag sedan och det förvärrade hennes grundsjukdom. Jag vet att hon inte har många år kvar men jag orkar inte sörja. Jag orkar inte ta alla beslut hon tjatar på mig om. Saker hon vill göra/saker de gett oss. Jag kan inte heller säga att varje dag är en jävla kamp att hålla sig över ytan. Pappa vet lite om vår kamp, men orkar inte lyssna. Han tycker det är för jobbigt. Jag kan inte lägga mer på honom. Maken vet att jag mår dåligt och försöker hjälpa så gott det går. Ibland känns det jobbigt. Jag känner att jag inte klarar av att säga vissa saker till honom, det gör för ont. Det gör att jag håller tillbaks en del hos familjebehandlarna. Maken har tidigare fått sköta kontakten med en del myndigheter, jag har inte orkat. Han har dock haft svårt att få fram hur det som händer och att vi är ingen ansvarsområde för oss att känna. När jag skrev var det första gången som chefen för soc tyckte att de åtminstonde borde prata med oss. Vi har varit i kontakt med dem sen de tog över från polisen för över ett år sedan. De har dock konsekvent vägrat att göra något då de inte hyser farhågor för barnen och inte ser att det finns några som helst brister i vårt föräldraskap.

Jag är så förbannad på sekretressen som gör att alla bara få ha sin bit, ingen kan lotsa , ingen kan hjälpa oss. Vi mår sämre och sämre. Jag vill inte ta någon medicin, jag vill få hjälp att komma rätt och få lov att de faktiskt tar reda på saker och inte försöker hitta sätt att slippa göra något. Slutsatsen av den kamp vi fått föra är att det finns liten eller ingen hjälp att få. Att DI, Skolinspektionen, barn och elevombudsmannen inte vill ta i svåra fall och att barn är helt oskyddade i skolan när det kommer attt utsättas för saker av andra barn. Är vuxna inblandade så är skyddsnätet för barnen ett helt annat.
en till
 

Re: Om en förälder tar livet av sig

Inläggav __Anonym » lör jun 08, 2019 09:48

en till skrev:Hoppas du får hjälp och att du får lov att må bättre snart.

Jag funderar själv på vilket sätt som skulle kännas bäst att sluta leva på. Helst av alt vill jag bara få försvinna, slippa orka ta beslut om hur man ska gå till väga också. För tillfället måste jag kämpa mot den stora väggen ett tag till. Det är jag som kan förbättra och har informationen som behövs, den delen kan jag inte överlåta till någon annan tyvärr. Många saker runt omkring som jag borde vara mer delaktig i men jag orkar inte. Mamma fick en hjärnblödning för ett tag sedan och det förvärrade hennes grundsjukdom. Jag vet att hon inte har många år kvar men jag orkar inte sörja. Jag orkar inte ta alla beslut hon tjatar på mig om. Saker hon vill göra/saker de gett oss. Jag kan inte heller säga att varje dag är en jävla kamp att hålla sig över ytan. Pappa vet lite om vår kamp, men orkar inte lyssna. Han tycker det är för jobbigt. Jag kan inte lägga mer på honom. Maken vet att jag mår dåligt och försöker hjälpa så gott det går. Ibland känns det jobbigt. Jag känner att jag inte klarar av att säga vissa saker till honom, det gör för ont. Det gör att jag håller tillbaks en del hos familjebehandlarna. Maken har tidigare fått sköta kontakten med en del myndigheter, jag har inte orkat. Han har dock haft svårt att få fram hur det som händer och att vi är ingen ansvarsområde för oss att känna. När jag skrev var det första gången som chefen för soc tyckte att de åtminstonde borde prata med oss. Vi har varit i kontakt med dem sen de tog över från polisen för över ett år sedan. De har dock konsekvent vägrat att göra något då de inte hyser farhågor för barnen och inte ser att det finns några som helst brister i vårt föräldraskap.

Jag är så förbannad på sekretressen som gör att alla bara få ha sin bit, ingen kan lotsa , ingen kan hjälpa oss. Vi mår sämre och sämre. Jag vill inte ta någon medicin, jag vill få hjälp att komma rätt och få lov att de faktiskt tar reda på saker och inte försöker hitta sätt att slippa göra något. Slutsatsen av den kamp vi fått föra är att det finns liten eller ingen hjälp att få. Att DI, Skolinspektionen, barn och elevombudsmannen inte vill ta i svåra fall och att barn är helt oskyddade i skolan när det kommer attt utsättas för saker av andra barn. Är vuxna inblandade så är skyddsnätet för barnen ett helt annat.


Ledsen men jag orkar inte läsa. Kan du inte starta en egen tråd?
Det är min erfarenhet att gemenskap i dödstankar bara kan leda utför och även om det kanske inte sett ut så här försöker jag söka mig mot tryggare punkter.
__Anonym
 

Re: Om en förälder tar livet av sig

Inläggav Nina & lilla J » lör jun 08, 2019 11:11

__Anonym skrev:Alltså, jag inser att jag inte mår särskilt bra. Men det är liksom två skikt av mig (eller kanske flera) och att bli inlagd skulle vara att bryta sönder allt som fungerar, bryta igenom den ytan. Att dö känns, i min värld, som att sjunka ner i mörker och komma ifrån allt - som när jag tog den där enstaka tabletten jag skrev om här.
Men igår fick jag ett besked som gav mig lite hopp som gör att jag ser fram emot onsdagen nästa vecka. Så länge det finns ett sådant hopp så hoppar jag inte, det vet jag till hundra procent - något ska hända som jag trott var bortglömt och bortprioritetat. Och innan onsdagen, på måndag, kommer jag ju träffa min psykolog också. Jag var liksom nära att sluta hoppas men nu sipprar hoppet in igen.

Jag blir glad för din skull för den känslan :heart:
Stora lilla J -10 & efterlängtade S -17
Användarvisningsbild
Nina & lilla J
SjalGalning
SjalGalning
 
Inlägg: 3589
Blev medlem: fre dec 10, 2010 13:05
Ort: De blå bergen

Re: Om en förälder tar livet av sig

Inläggav __Anonym » lör jun 08, 2019 11:42

Nina & lilla J skrev:
__Anonym skrev:Alltså, jag inser att jag inte mår särskilt bra. Men det är liksom två skikt av mig (eller kanske flera) och att bli inlagd skulle vara att bryta sönder allt som fungerar, bryta igenom den ytan. Att dö känns, i min värld, som att sjunka ner i mörker och komma ifrån allt - som när jag tog den där enstaka tabletten jag skrev om här.
Men igår fick jag ett besked som gav mig lite hopp som gör att jag ser fram emot onsdagen nästa vecka. Så länge det finns ett sådant hopp så hoppar jag inte, det vet jag till hundra procent - något ska hända som jag trott var bortglömt och bortprioritetat. Och innan onsdagen, på måndag, kommer jag ju träffa min psykolog också. Jag var liksom nära att sluta hoppas men nu sipprar hoppet in igen.

Jag blir glad för din skull för den känslan :heart:


Tack för det. Och tack för att du reagerade på mitt suddiga meddelande tidigare.
__Anonym
 

FöregåendeNästa

Återgå till Anonyma inlägg

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 3 gäster