Utmattad och uppgiven - hur gick det för dig? : Anonyma inlägg • sjalbarn.se

Aktuellt datum och tid: mån sep 16, 2019 00:12

Utmattad och uppgiven - hur gick det för dig?

Behålla din anonymitet i "glädje som sorg" - "lätt eller tungt"

Moderatorer: krakri, Asia, God_cares, Tyche, Hell Cat

Utmattad och uppgiven - hur gick det för dig?

Inläggav Ts. » fre maj 03, 2019 07:35

Blev sjukskriven efter att ha brutit ihop på jobbet. Har varit stressad av och till i flera år och har haft dåliga dagar förrut. Den här gången orkade jag inte hålla ihop längre och det slutade med att en kollega fick ta över mina arbetsuppgifter så jag kunde gå hem. Efter några försök att jobba efter det så blev jag till slut sjukskriven en längre tid och ska just påbörja rehabilitering.
Mitt humör har pendlat mellan "så illa är det väl inte, det har blivit en höna av en fjäder" till "jag kommer aldrig mer kunna jobba eller fungera som människa". Egentligen fungerar jag nog bäst när jag jobbar men just nu funkar det inte. Efter att ha fått välbehövlig sömn de första veckorna så har min sjukskrivning övergått i en tillvaro som bara leder mig längre ner i den pyrande depression jag alltid bär inom mig. Utan rutiner och människor omkring mig så struntar jag i att äta ordentligt, blir folkskygg och får extremt dåligt självförtroende. Ältar negtiva tankar och bygger bevis för att jag är värdelös...


Finns det fler här som tagit sig igenom en utmattningsepisod som orkar dela med sig?
Ts.
 

Re: Utmattad och uppgiven - hur gick det för dig?

Inläggav Annamamman » fre maj 03, 2019 19:38

Jag har tagit mig igenom. Tre gånger. Nu den tredje gången, för tre år sen, försökte jag kliva upp ur sängen och klä mig lite, och sen fick kökssoffan vara viloplats på dagen. I början orkade jag inte mycket mer än så. Jag mår också bra av att jobba och fick mycket stöd av chefen, så jag var tillbaka på 25% efter några månader. Jag är ännu inte uppe i heltid, men det beror egentligen inte på jobbet utan på min familjesituation och mina (nydiagnosticerade) funktionshinder.
Har stora barn nu, men trivs på Sjalbarn.

Bär sällan med bärverktyg numer. Har kvar en sjalgarderod och dockan Alice, och jobbar på att få dem runt mig att förstå hur härligt det är att sjala.
Annamamman
SjalBeroende
SjalBeroende
 
Inlägg: 1423
Blev medlem: lör aug 27, 2005 18:04

Re: Utmattad och uppgiven - hur gick det för dig?

Inläggav Fryle » fre maj 03, 2019 20:13

Jag var sjukskriven två episoder för några år sedan. Detta berodde nästan helt och hållet på en arbetsplats som blev dysfunktionell i samband med en omorganisation. Åtta av tolv medarbetare blev sjukskrivna inom loppet av två år. (Ändå ansåg chefen att det var oss det var fel på och inte organisationen...)

Jag hade turen att få en förnuftig handläggare på försäkringskassan, arbetstränade två veckor på halvtid, en vecka på 75%, sedan dess har jag jobbat 75-90%.

För mig var det tydligt att det skulle ha varit arbetsplatsen som sjukskrevs och inte jag. För mig var sömn och vardagsmotion viktiga i tillfrisknandet. Jag stavgick en timme om dagen, simmade en timme i veckan och ett friskispass. Dessutom fick jag psykodynamiskt samtalsstöd, jag har aldrig varit hjälpt av KBT.
Storasyster (-03), Lillebror (-06) och Änglapojkarna (-00, -01, -05)
Användarvisningsbild
Fryle
SjalInventarie
SjalInventarie
 
Inlägg: 17561
Blev medlem: sön jan 21, 2007 19:45
Ort: Skåne

Re: Utmattad och uppgiven - hur gick det för dig?

Inläggav Ts. » lör maj 04, 2019 07:55

Är det någon av er som deltagit i någon sorts regelbunden rehabilitering? Jag har precis börjat...

I mitt fall så är det en kombination av flera stressorer, jobb, studier, familjeliv och egen sårbarhet, som toppades med en omorganisation på jobbet som verkligen inte gick så smidigt som ledningen ville få det att framstå som. Jobbet var den plats som var pålitligt förutsägbar där jag kände att jag hade "koll på läget". Och så har jag antagligen använt mina jobbprestationer som plåster på såren för alla mina andra inbillade eller reella tillkortakommanden. Känner mig som en missbrukare på avgiftning...
Ts.
 

Re: Utmattad och uppgiven - hur gick det för dig?

Inläggav Fryle » lör maj 04, 2019 08:54

Jag har ett diskbråck i nacken och fick när jag mådde dåligt ont på flera ställen, bland annat i händer och fötter. Dessa olika smärtor har nog inget samband men jag gick en smärtrehabiliteringskurs under min sjukskrivning. Jag kan inte säga att jag lärde mig något nytt där, jag har en del kunskaper innan. Den största vinsten för mig var ett tremånaders kort på Ystad Saltsjöbad :D .

Så jag har gått på rehab, men den var inriktad på smärta och inte utmattning.

Men jag vill igen påpeka vilken god effekt motion hade på mitt mående. :tumup:
Storasyster (-03), Lillebror (-06) och Änglapojkarna (-00, -01, -05)
Användarvisningsbild
Fryle
SjalInventarie
SjalInventarie
 
Inlägg: 17561
Blev medlem: sön jan 21, 2007 19:45
Ort: Skåne

Re: Utmattad och uppgiven - hur gick det för dig?

Inläggav Fryle » lör maj 04, 2019 09:01

Fryle skrev: Jag hade turen att få en förnuftig handläggare på försäkringskassan, arbetstränade två veckor på halvtid, en vecka på 75%, sedan dess har jag jobbat 75-90%.

Jag vill förtydliga att jag bytte arbetsplats, annars hade jag nog aldrig kommit tillbaka i arbete. Åtminstone inte välmående. Mitt byte av arbetsplats möjliggjordes av en handläggare på försäkringskassan som såg min kapacitet och tolkade kassans regler till min fördel. (Egentligen får man inte prova en annan arbetsplats förrän alla möjligheter på den egna är uttömda. Handläggaren ansåg att eftersom jag fortsatte i mitt yrke i samma landsting = samma arbetsgivare kunde det betraktas som min ordinarie arbetsplats. Detta var min lycka, efter fem år fungerar det fortfarande lika bra. )
Storasyster (-03), Lillebror (-06) och Änglapojkarna (-00, -01, -05)
Användarvisningsbild
Fryle
SjalInventarie
SjalInventarie
 
Inlägg: 17561
Blev medlem: sön jan 21, 2007 19:45
Ort: Skåne

Re: Utmattad och uppgiven - hur gick det för dig?

Inläggav linamh » lör maj 04, 2019 09:13

Fryle skrev:
Fryle skrev: Jag hade turen att få en förnuftig handläggare på försäkringskassan, arbetstränade två veckor på halvtid, en vecka på 75%, sedan dess har jag jobbat 75-90%.

Jag vill förtydliga att jag bytte arbetsplats, annars hade jag nog aldrig kommit tillbaka i arbete. Åtminstone inte välmående. Mitt byte av arbetsplats möjliggjordes av en handläggare på försäkringskassan som såg min kapacitet och tolkade kassans regler till min fördel. (Egentligen får man inte prova en annan arbetsplats förrän alla möjligheter på den egna är uttömda. Handläggaren ansåg att eftersom jag fortsatte i mitt yrke i samma landsting = samma arbetsgivare kunde det betraktas som min ordinarie arbetsplats. Detta var min lycka, efter fem år fungerar det fortfarande lika bra. )


Förlåt, OT, men :siishah: Så dumt. Ska reglerna finnas för reglernas skull eller vill man hjälpa folk?
Drar mig tillbaka nu och läser. Är på väg att bli utmattad och har varit länge. Vill helst vända det innan jag kraschar helt och kan diskutera hur man tar sig tillbaka. (Jobbar inte heltid, det kan jag inte)
linamh
SjalFantast
SjalFantast
 
Inlägg: 2975
Blev medlem: tor jan 15, 2009 10:08
Ort: Lund

Re: Utmattad och uppgiven - hur gick det för dig?

Inläggav camsch » lör maj 04, 2019 16:57

Ja, jag är nu tillbaka och jobbar 100 % och ser inte mig själv som sjuk längre. Men nu är det också 5 år sen jag blev sjuk sista gången (Har krisat förut i livet då kombinationen överarbetad gravid och sen att min förstfödda dog).
Den här gången var det "bara" jobb. Ett stort IT-projekt som slutade med att alla i projektgruppen gick in i väggen. En dag kom jag helt enkelt inte ur sängen. Och det var lååååååång väg tillbaka med rehabilitering. Jag hade inget annat val än samma företag, men det gick till slut, jobbade hårt med att komma tillbakna för att ta mig därifrån.
Gick hos terapeut i 2 omgångar, både KBT och vanlig psykoterapi (hade en försäkring som betalade den sista när jobbet vägrade bekosta mer).

När jag sen "på pappret" jobbade 100% (hade massor av komp så i praktiken jobbade jag 80%) började jag söka nytt jobb.

Fick jobb som konsult, och jobbar numera BARA i liknande projekt sen 2 år - och älskar jobbet! Dels har jag varit väldigt öppen med min nya arbetsgivare, dels jobbar jag stenhårt med stresshantering (träning och mer terapi).

Har insett att samma kraft som får mig att envist hänga kvar och jobba på trots motgång både är det som gör mig till en bra konsult men också är min största fiende.
Och jag måste alltid jobba på att göra "lagom".

Men nu kan jag ärligt säga att jag mår bra igen. :vågen:
Jag är stolt mamma till 2 barn här på jorden och en liten stjärna på himlen.
Lillan född okt -07 bärs sällan numera men i så fall i batikfärgad grön Gås, ringsjal eller i hemsydd sele
Användarvisningsbild
camsch
SjalGalning
SjalGalning
 
Inlägg: 5971
Blev medlem: mån apr 23, 2007 17:12
Ort: Norrköping

Re: Utmattad och uppgiven - hur gick det för dig?

Inläggav Jennelii » lör maj 04, 2019 17:40

Jag har sökt hjälp i över 5 år, blir vansinnig över sjukvårdens icke hjälp :evil: Nu har jag sen innan jul gått till en sjukgymnast på psyk en gång i veckan ungefär där jag får stå på ett ben på en kudde o blunda, rulla en boll under foten, det är ungefär det enda och jag kan för mitt liv inte förstå HUR det ska hjälpa. Men eftersom det är det enda jag blir erbjuden så har jag ju varit där varenda gång men jag blir bara irriterad.
Mamma till fyra stora barn -91, -93, -96, -04 och en liten sladdis född 25 dec 2013
Användarvisningsbild
Jennelii
SjalInventarie
SjalInventarie
 
Inlägg: 16735
Blev medlem: sön jan 30, 2005 22:55
Ort: Umeå

Re: Utmattad och uppgiven - hur gick det för dig?

Inläggav MuuM » ons maj 08, 2019 06:20

Ts. skrev:Är det någon av er som deltagit i någon sorts regelbunden rehabilitering? Jag har precis börjat...

I mitt fall så är det en kombination av flera stressorer, jobb, studier, familjeliv och egen sårbarhet, som toppades med en omorganisation på jobbet som verkligen inte gick så smidigt som ledningen ville få det att framstå som. Jobbet var den plats som var pålitligt förutsägbar där jag kände att jag hade "koll på läget". Och så har jag antagligen använt mina jobbprestationer som plåster på såren för alla mina andra inbillade eller reella tillkortakommanden. Känner mig som en missbrukare på avgiftning...


Ja, jag går just nu en tioveckors rehab på Bragee i Stockholm. Det är bra!
/MuuM

R -07 och M -10.

Surfar ofta via padda eller telefon och kan då vara väldigt kortfattad. Jag är snäll ändå.
Användarvisningsbild
MuuM
SjalVäsen
SjalVäsen
 
Inlägg: 10201
Blev medlem: tis feb 28, 2006 09:43
Ort: Långsjö

Re: Utmattad och uppgiven - hur gick det för dig?

Inläggav Ts. » fre maj 10, 2019 20:49

Trots att jag nu påbörjat rehab så känns det som att jag står och stampar. Ibland tvivlar jag på att de kan hjälpa mig, ibland tvivlar jag på att jag behöver deras typ av hjälp. De andra verkar ha väldigt mycket mer påtagliga kognitiva besvär. Jag känner mig mest olycklig och skör. Mycket fokus på jobbsituationen förstås men ibland känns det som att hemmasituationen är det som verkligen binder mig fast i ekorrhjulet. Kan man ha rehabmöte med make och barn? Vilka hjälpmedel kan man få för att orka vara småbarnsförälder liksom? Min chef är mer förstående än min make ska jag säga...
Ts.
 

Re: Utmattad och uppgiven - hur gick det för dig?

Inläggav camsch » tis maj 28, 2019 04:44

Vill inte citera, men att maken inte fattar alls kan jag ha viss igenkänning av.
För "hemmajobb" är faktiskt också jobb och kräver energi.
Och ja, man kan visst ha rehabsamtal med make och barn.

I ett visst läge när jag bara kände att jag stod och dunkade huvudet i väggen för att jag gjorde alldeles för stor andel av jobbet här hemma så listade jag på papper allt jag gjorde och allt han gjorde på hemmaplan. Stort och smått, allt från däckbyte till disk, tvätt, plock till inköp av kläder till barnen och läxhjälp. Det var så överväldigande skillnad att maken faktiskt blev alldeles tyst.
Säger inte att det löste allt, men när han inte ens hade uppfattat att hälften av jobbet fanns överhuvudtaget så var det ju inte heller så svårt att se var för han inte förstod.

Samtidigt så är en viktig del från ditt håll att sänka kraven. Man MÅSTE faktiskt inte göra så mycket som man tror, inte om man är i energispararläge.

Jag pratade även med barnen om hur jag mådde och varför jag inte orkade saker osv.

En helt annan grej: Olycklig och skör ringer en klocka hos mig. Äter du antidepressiva? Nu utgår jag i hur det var för mig, men efter ca 8 månaders sjukskrivning så var allt bara så väldigt grått, det var som att gå och vada i gyttja och jag trodde aldrig jag skulle kunna bli bättre och minsta lilla stjälpte ner mig igen. Hade läkarbesök där läkaren i princip tvingade mig att prova antidepressiva. Och det är jag SÅ glad för idag, det vände verkligen den där spiralen. Ingen mirakellösning det heller men det finns nog inte vad jag vet i alla fall.
Och du på rehab, jämför inte med andra. Du är du.
Hoppas oavsett på vändning och uppåtspiral för dig :love:
Jag är stolt mamma till 2 barn här på jorden och en liten stjärna på himlen.
Lillan född okt -07 bärs sällan numera men i så fall i batikfärgad grön Gås, ringsjal eller i hemsydd sele
Användarvisningsbild
camsch
SjalGalning
SjalGalning
 
Inlägg: 5971
Blev medlem: mån apr 23, 2007 17:12
Ort: Norrköping

Re: Utmattad och uppgiven - hur gick det för dig?

Inläggav Ts. » mån jun 03, 2019 07:18

camsch: Jo, jag äter antidepressiva sedan flera år tillbaka. Känner igen att jag mår sämre "depressionsmässigt" men just nu är allt fokus på stressen och återhämtning. Det känns som en balansgång mellan utbrändhet och depression. Att jobba och hålla mig sysselsatt är det som håller mig borta från negativa tankar. Att prestera är mitt plåster på självkänslan. Hamnar lite i moment 22. Men det är ju också där som känslan av missbruksbehandling kommer in. Klart det är enklare att döva sina känslor med droger. I mitt fall jobb och duktighet.
Ts.
 

Re: Utmattad och uppgiven - hur gick det för dig?

Inläggav Fenomena » mån jun 03, 2019 16:39

linamh skrev:
Fryle skrev:
Fryle skrev: Jag hade turen att få en förnuftig handläggare på försäkringskassan, arbetstränade två veckor på halvtid, en vecka på 75%, sedan dess har jag jobbat 75-90%.

Jag vill förtydliga att jag bytte arbetsplats, annars hade jag nog aldrig kommit tillbaka i arbete. Åtminstone inte välmående. Mitt byte av arbetsplats möjliggjordes av en handläggare på försäkringskassan som såg min kapacitet och tolkade kassans regler till min fördel. (Egentligen får man inte prova en annan arbetsplats förrän alla möjligheter på den egna är uttömda. Handläggaren ansåg att eftersom jag fortsatte i mitt yrke i samma landsting = samma arbetsgivare kunde det betraktas som min ordinarie arbetsplats. Detta var min lycka, efter fem år fungerar det fortfarande lika bra. )


Förlåt, OT, men :siishah: Så dumt. Ska reglerna finnas för reglernas skull eller vill man hjälpa folk?
Drar mig tillbaka nu och läser. Är på väg att bli utmattad och har varit länge. Vill helst vända det innan jag kraschar helt och kan diskutera hur man tar sig tillbaka. (Jobbar inte heltid, det kan jag inte)

Jag tänker att den regeln kan vara ett skydd också? Jag har varit med om att en chef vill att man ska börja arbetsträna på en "annan arbetsplats som passar bättre" emot personens vilja. Då sa FK att de inte brukar rekommendera det, och det blev så som personen ville, och allt gick bra. Inte så lätt att orka med ny arbetsplats och göra gott intryck, när man har nedsatt arbetsförmåga, om det är emot ens vilja. Så det finns väl två sidor på myntet, som vanligt.
Bild - 06 Bild - 09
Användarvisningsbild
Fenomena
SjalGalning
SjalGalning
 
Inlägg: 3777
Blev medlem: mån sep 11, 2006 22:13

Re: Utmattad och uppgiven - hur gick det för dig?

Inläggav linamh » mån jun 03, 2019 17:03

Fenomena skrev:
linamh skrev:
Fryle skrev:
Fryle skrev: Jag hade turen att få en förnuftig handläggare på försäkringskassan, arbetstränade två veckor på halvtid, en vecka på 75%, sedan dess har jag jobbat 75-90%.

Jag vill förtydliga att jag bytte arbetsplats, annars hade jag nog aldrig kommit tillbaka i arbete. Åtminstone inte välmående. Mitt byte av arbetsplats möjliggjordes av en handläggare på försäkringskassan som såg min kapacitet och tolkade kassans regler till min fördel. (Egentligen får man inte prova en annan arbetsplats förrän alla möjligheter på den egna är uttömda. Handläggaren ansåg att eftersom jag fortsatte i mitt yrke i samma landsting = samma arbetsgivare kunde det betraktas som min ordinarie arbetsplats. Detta var min lycka, efter fem år fungerar det fortfarande lika bra. )


Förlåt, OT, men :siishah: Så dumt. Ska reglerna finnas för reglernas skull eller vill man hjälpa folk?
Drar mig tillbaka nu och läser. Är på väg att bli utmattad och har varit länge. Vill helst vända det innan jag kraschar helt och kan diskutera hur man tar sig tillbaka. (Jobbar inte heltid, det kan jag inte)

Jag tänker att den regeln kan vara ett skydd också? Jag har varit med om att en chef vill att man ska börja arbetsträna på en "annan arbetsplats som passar bättre" emot personens vilja. Då sa FK att de inte brukar rekommendera det, och det blev så som personen ville, och allt gick bra. Inte så lätt att orka med ny arbetsplats och göra gott intryck, när man har nedsatt arbetsförmåga, om det är emot ens vilja. Så det finns väl två sidor på myntet, som vanligt.


Sant. Känner till ett liknande exempel där FK har en konstig idé om att ett annat yrke skulle passa bättre.
linamh
SjalFantast
SjalFantast
 
Inlägg: 2975
Blev medlem: tor jan 15, 2009 10:08
Ort: Lund


Återgå till Anonyma inlägg

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 2 gäster