Dålig relation far-son : Anonyma inlägg • sjalbarn.se

Aktuellt datum och tid: tis sep 17, 2019 15:56

Dålig relation far-son

Behålla din anonymitet i "glädje som sorg" - "lätt eller tungt"

Moderatorer: krakri, Asia, God_cares, Tyche, Hell Cat

Dålig relation far-son

Inläggav Sådan får, sådan son » tis apr 16, 2019 17:28

Min man har en dålig relation till vår son.
De kan inte prata med varandra utan skrik, gap o skällsord..
Sonen är i tidiga tonåren med allt vad det innebär.
Jag har en bra relation till vår son och det är till mig han vänder sig när han känner att han blir utskälld av sin far (för i mina ögon småsaker som inte är något att bli upprörd över).
Det har gått så långt att sonen inte vill vara i samma rum som sin far.
Min man hade så vitt jag förstått en dålig relation till sin far (innan han gick bort när min man var i tonåren). Min man pratar aldrig om sin egen far. Vet att min man inte hade någon kontakt med sin far innan han gick bort och jag vet att min man sörjer detta om än i tystnad.

Jag har försökt få min man att jobba på relationen till vår son men det slutar alltid med att min man inte har tid eller så tjafsar de och allt slutar med sura miner.

Har föreslagit att de ska gå och prata med en medlare men det vill min man inte.

Vad ska vi göra?
Sådan får, sådan son
 

Re: Dålig relation far-son

Inläggav __Anonym » ons apr 17, 2019 06:47

Det låter som att du har gjort precis allt som ligger i din förmåga redan. Att far och son pratar med en "medlare" eller att bara fadern gör det låter som en väldigt bra idé eftersom det verkar handla om hårda knutar. Men om fadern inte vill kan du ju inte tvinga honom och det blir inte bättre av att nu två bråkar.
Du skulle kunna ge honom telefonnumret till någon att rådgöra med, BRIS har en föräldratelefon tror jag, kanske det kan vara ett första steg att ringa dit för att få lite stöd och idéer?
__Anonym
 

Re: Dålig relation far-son

Inläggav Marina » ons apr 17, 2019 06:51

Jag lider mer dig och er :(

Vi har haft en liknande situation men där lyckades jag få pappan att gå med på att barnet fick enskilda samtal med en psykolog. Hen var specifict inriktad på den sortens problematik och ungdomar. Jag tänkte att han kan aldrig ändra på sin pappa men kanske kan hen ge honom verktyg och tankesätt att möta sin pappa så att "skadan" för sonen blir så liten som möjligt.

Han tyckte det var jättebra och när psykologen sedan bjöd in pappan hade han ju svårt att neka så det slutade med att dom hade några samtal tillsammans. Jag vet inte om det leder till nån förändring i pappans beteende men det verkar som om sonen fått lite mer råg i ryggen och känns tryggare och inte tar på sig skulden i lika stor utsträckning längre.
/Marina med älskade V f.05 och underbara A f.10 http://mindrefett.blogspot.se
Användarvisningsbild
Marina
SjalVäsen
SjalVäsen
 
Inlägg: 9710
Blev medlem: fre okt 21, 2005 10:04
Ort: Falkenberg


Återgå till Anonyma inlägg

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: sabe och 2 gäster