Jag - den andra kvinnan : Anonyma inlägg • sjalbarn.se

Aktuellt datum och tid: mån aug 19, 2019 04:54

Jag - den andra kvinnan

Behålla din anonymitet i "glädje som sorg" - "lätt eller tungt"

Moderatorer: krakri, Asia, God_cares, Tyche, Hell Cat

Jag - den andra kvinnan

Inläggav Denandrakvinnan » tor feb 21, 2019 08:37

Ja, så sitter jag här igen. Han har åkt. Mannen jag älskar med hela min själ, mitt hjärta och min kropp. Mannen som sitter fast i ett "omöjligt" äktenskap. Vi har känt varandra länge, via jobbet, vi har haft ett förhållande i två år och lite till, jag är numera skild, han är det inte. Vi har försökt göra slut så många gånger, men vi är som två magneter som inte klarar att inte vara tillsammans. Det är så fantastiskt när vi är tillsammans och så vedervärdigt när vi inte är det. Och det gör så förbannat ont varenda gång han åker. :cry:

Jag vet. Ni tänker att han är "en av dom" som är livsstilsotrogna, som bara har sitt lilla roliga och inte har några planer på att lämna sin fru. Men jag är, faktiskt, säker på att det inte är så. Men jag är också så väldigt trött på att vänta, på att det tar så lång tid, på att hans fru verkar må sämre och sämre och om hon inte jobbar har hon ännu mindre möjlighet att klara sig själv och han ännu mindre hjärta att lämna henne och "sätta henne på gatan".

Jag sitter fast i ett val mellan att ha det han just nu kan ge mig eller avstå helt. Båda alternativen är hemska. Jag vill kunna planera min framtid. Mina barn har träffat honom och tycker jättemycket om honom, dom är nyfikna på hans barn och vill träffa dom. Jag har ångest över att jag ska sitta ännu en sommar där det går 4-6 veckor utan att vi kan ses alls. När han har nåt slags hitte-på-liv med sin fru och jag får sitta i avbytarbåset och titta på.

Det bästa jag kan hoppas på just nu är att han blir avslöjad, att hon faktiskt ser det hon inte verkar vilja se. Det är obegripligt för mig att hon inte förstår vad som pågår. Det är så otroligt många "tecken" som hon verkar totalt ignorera. Dom har inte haft sex på två år, inte fysiskt kontakt alls (typ hålla handen, kramas osv) på ett år, dom sover inte i samma rum, det dyker upp bilder på FB där han gör saker med mig, typ tränar, (offentliga), han har ett armband med min bokstav på. Varför ser hon inte?

Ibland tänker jag att jag ska avslöja honom. Men det blir ju inte heller bra. Han lär inte vara superlycklig över det tilltaget om man säger så. Men jag har slutat vara försiktig. :roll:

Jag vill verkligen inte längre vara den andra kvinnan. Jag vet och förstår att när han berättar för henne så kommer det att ta lång tid innan han och jag kan ha något som liknar en normal relation. Jag sitter FAST här och jag kan inte ta mig vidare och jag vet inte längre hur jag ska hantera min situation :?

Hur väntar man? Nån som kan ge lite råd om mentala strategier för att inte helt gå under?
Denandrakvinnan
 

Re: Jag - den andra kvinnan

Inläggav MuuM » tor feb 21, 2019 08:40

Inga råd just nu. Men lite styrka och kärlek. :heart:
/MuuM

R -07 och M -10.

Surfar ofta via padda eller telefon och kan då vara väldigt kortfattad. Jag är snäll ändå.
Användarvisningsbild
MuuM
SjalVäsen
SjalVäsen
 
Inlägg: 10182
Blev medlem: tis feb 28, 2006 09:43
Ort: Långsjö

Re: Jag - den andra kvinnan

Inläggav Fryle » tor feb 21, 2019 16:10

Inte något råd, men om du inte ska förtäras inifrån måste du nog sätta ner foten.
Jobbigt, men alternativet är nog värre för dig. :heart:

https://open.spotify.com/track/1YM4yX6Ur6pDoAhXZPMLdB
Storasyster (-03), Lillebror (-06) och Änglapojkarna (-00, -01, -05)
Användarvisningsbild
Fryle
SjalInventarie
SjalInventarie
 
Inlägg: 17517
Blev medlem: sön jan 21, 2007 19:45
Ort: Skåne

Re: Jag - den andra kvinnan

Inläggav SCSI » tor feb 21, 2019 17:01

Jag tänker att det ju inte är några garantier för att det skulle hjälpa dig att han blev avslöjad heller, de kanske inte skulle bryta för det och om det dessutom var uppenbart att det kom från dig skulle det ju bli en förtroendekris er emellan.
Det låter ju onekligen som att hon inte VILL veta, och då kan man blunda rätt hårt...

Jag tycker inte alls att det låter som att han är notoriskt otrogen. Han låter snarare som en man som är lite FÖR hängiven som inte klarar av att svika sin fru fullt ut och inte vill, klarar av, att välja bort dig. En fruktansvärd situation för er alla tre. Det handlar nog inte om att ha kakan och äta upp den, utan bara inte ha nåt bra ställe att göra av den där gamla kakan - att bara slänga den är ju alldeles för respektlöst...

Jag kan föreställa mig att du redan gått igenom de mentala strategier jag kan komma på. Han är märkt med din bokstav. Du vet, och han vet, att han är din. Innerst inne. Men det räcker ju bara så långt. Sen då? Jag vet inte. Det är väl det där vanliga. Bygga upp saker - aktiviteter, interna skämt, platser, plagg - som bara är era. Som finns med er när ni inte är med varandra.
Håll dig sysselsatt. Skaffa en hobby, nya vänner, nånting som gör att du är igång när han inte är hos dig, och håller tankarna på annat.

Jag antar att ni pratat om vad som krävs för att han ska lämna? En målbild? Strategi? Att invänta det perfekta tillfället är egentligen värdelöst för att det är vidrigt och fruktansvärt att göra slut så det kommer liksom aldrig nån bra dag för det.

Kram - jag känner med dig!
J 2011 | bonus 2005
instagram
Användarvisningsbild
SCSI
SjalGuru
SjalGuru
 
Inlägg: 6512
Blev medlem: tor jul 15, 2010 23:23
Ort: Norrköping

Re: Jag - den andra kvinnan

Inläggav Denandrakvinnan » tor feb 21, 2019 19:12

MuuM skrev:Inga råd just nu. Men lite styrka och kärlek. :heart:


Tack :heart:

Fryle skrev:Inte något råd, men om du inte ska förtäras inifrån måste du nog sätta ner foten.
Jobbigt, men alternativet är nog värre för dig. :heart:

https://open.spotify.com/track/1YM4yX6Ur6pDoAhXZPMLdB


Det är ju det. Jag har försökt "sätta ner foten" så många gånger. Men jag kan inte. Det är som att han dör då. Det är omöjligt att frivilligt lämna honom, fastän jag ju vet att det är det "smarta" att göra.
Denandrakvinnan
 

Re: Jag - den andra kvinnan

Inläggav Denandrakvinnan » tor feb 21, 2019 19:25

SCSI :heart: :heart: :heart: Om du visste hur mycket ditt svar betyder. Jag är så van att möta misstro, ifrågasättande, så van att behöva försvara min oförmåga att "ställa krav" eller lämna och jag tror att du har helt rätt. Han klarar inte att berätta för henne. Och för varje dag som går blir ju hans svek mot henne större och svårare att erkänna :cry:

Hon är ekonomiskt beroende av honom i vanliga fall och nu dessutom då sjukskriven, vilket delvis beror på att hon har ett äldre barn som mår psykiskt väldigt dåligt. Jag förstår ju att det inte är läge att komma hem och säga att man träffat en ny kvinna som man träffat i två år då...

Vi har pratat mycket om hur vi ska kunna få en framtid tillsammans. Det är 4 steg fram och 3 tillbaka. Han säger att han vill det och att han vill jobba för det. Jag har argumenterat för att det kanske inte är rimligt att tänka att hon (frun) först ska bli "frisk" för att han sedan ska sparka undan benen på henne igen :? :| nu funderar han en del på hur han kan "förbereda" henne på vad som ska komma men som du säger, hon verkar ju inte vilja se, alls, så frågan är hur mottaglig hon är.

Och nej, det finns ingen bra dag, jag tror han förstår det också, men just nu förmår han inte att krossa hennes illusion av deras äktenskap.

Jag har ställt några krav för att jag ska gå med på att vänta ytterligare månader och dom har han gått med på (t.ex. delade sovrum)

Vi pratar minst en gång om dagen, textar massor, han delar saker med mig som han inte delar med sin fru. Jag är hans partner i princip i allt, utom i vardagssysslorna. Han är mig känslomässigt och fysiskt trogen. Jag vet att han vänder ut och in på sig själv och sitt schema för att vi ska kunna ses men det blir ändå för lite, för sällan, för kort. Vi får liksom aldrig chansen att lära känna varandra på djupet när vi har nåt slags långdistansförhållande år ut och år in.

och nej, jag fattar ju att det blir värdelöst om jag avslöjar honom, men jag hoppas han avslöjar sig själv :oops:
Denandrakvinnan
 

Re: Jag - den andra kvinnan

Inläggav Grodfen » tor feb 21, 2019 22:22

Tuff situation! :heart: Nej det där riktigt bra läget att lämna kommer kanske aldrig... Jag tänker att personer som inte vågar lämna av hänsyn till andra ibland helt enkelt aldrig kommer till skott. Även om deras känslor är genuina! De väntar kanske omedvetet ut att bli lämnade istället. Har stött på flera fall i min omgivning. Som du säger blir det svårare, inte lättare för varje dag sveket pågår. Därför tänker jag som Fryle att om du inte sätter ner foten kanske det aldrig händer något?
Kanske gör han dessutom henne en otjänst genom att stanna samtidigt som han lämnat henne både mentalt och fysiskt. Även om hon förtränger det tror jag att de flesta människor känner av något sådant. Och det bidrar inte till att man mår bättre.

Bra förslag med en målbild. Hur ser han framför sig att situationen är där han känner att han kan lämna? Kanske är den inte realistisk?
Och kanske finns det inte bara hänsyn bakom hans tvekan, utan också feghet. För han är ju inte hänsynsfull mot dig. :heart:

Mental strategi; tacksamhet funkar bäst för mig i alla lägen! Att lista högt för mig själv eller i skrift allt jag är tacksam över, helst varje dag som en rutin.
Mamma till D, född 110826, och A, född 140227.
Användarvisningsbild
Grodfen
SjalFantast
SjalFantast
 
Inlägg: 2535
Blev medlem: ons dec 14, 2011 18:44
Ort: Stockholm, Sweden

Re: Jag - den andra kvinnan

Inläggav Marina » tor feb 21, 2019 22:43

Ja, vad ska man göra?

Kärleken är vad den är, bara du vet om han är värd insatsen. :heart:
/Marina med älskade V f.05 och underbara A f.10 http://mindrefett.blogspot.se
Användarvisningsbild
Marina
SjalVäsen
SjalVäsen
 
Inlägg: 9685
Blev medlem: fre okt 21, 2005 10:04
Ort: Falkenberg

Re: Jag - den andra kvinnan

Inläggav __Anonym » fre feb 22, 2019 01:02

Jag tänker mig lätt in i hans hustrus situation: När hon är helt beroende av honom, vad är det som säger att hon tror på deras förhållande? Tänk om hon också skulle kunna det som en lättnad att bli lämnad, hon kan ju knappast själv lämna honom. Han kan inte veta vad som är bäst för henne och vad hon innerst känner, jag tycker han beter sig hemskt mot henne och tror faktiskt inte att han hjälper henne heller, hon känner säkert av att det inte är bra.
__Anonym
 

Re: Jag - den andra kvinnan

Inläggav linamh » fre feb 22, 2019 19:52

__Anonym skrev:Jag tänker mig lätt in i hans hustrus situation: När hon är helt beroende av honom, vad är det som säger att hon tror på deras förhållande? Tänk om hon också skulle kunna det som en lättnad att bli lämnad, hon kan ju knappast själv lämna honom. Han kan inte veta vad som är bäst för henne och vad hon innerst känner, jag tycker han beter sig hemskt mot henne och tror faktiskt inte att han hjälper henne heller, hon känner säkert av att det inte är bra.


Nä, i längden hjälper han ju inte henne om han inte vill vara kvar och inte är ärlig med det. Jag tycker att han både kan skilja sig OCH ställa upp för henne på olika sätt efter det om han bryr sig om henne. Bara inte genom en låtsasrelation.
linamh
SjalFantast
SjalFantast
 
Inlägg: 2960
Blev medlem: tor jan 15, 2009 10:08
Ort: Lund

Re: Jag - den andra kvinnan

Inläggav Denandrakvinnan » fre feb 22, 2019 20:45

Jag är helt säker på att han INTE gör henne en tjänst genom att fortsätta den här charaden :| Det finns ju egentligen inget som hindrar honom från att fortsätta försörja henne om han vill... Han ser det inte så. :roll:

Dom har haft samtal kring sin relation och då har hon uttryckt att hon inte vill avsluta den, att hon är rädd att han vill det. Så att hon skulle avsluta den från sin sida tror jag är högst osannolikt. Jag vet inte riktigt hur "solklara" bevis hon behöver för att inse vad som pågår... (det har t.ex. också förekommit en diskussion kring hans onlinestatus på nätter och då ville hon se hans konversationer, han hade raderat vår men jag var ju där som en tom konversation... ) .

Han har till mig sagt att "det måste bli slut på kaoset hemma" först. Men jag tror inte det kommer hända, det kommer inte bli slut på kaoset innan det antingen är slut mellan oss eller mellan dom. För vår relation är ju en del av deras kaos. Men igen. Han ser det inte så. :roll:

Helgerna är värst. Han "leker familj" och jag är ensam här. Önskar att jag hade mer av ett "eget" liv att sysselsätta mig med, jag fastnar liksom i väntan på honom. :roll:
Denandrakvinnan
 

Re: Jag - den andra kvinnan

Inläggav berit » fre feb 22, 2019 21:13

Ett boktips om du vill: skrivliv av Gun-britt Sundström. Typ en dagbok som sträcker sig över tio år och där huvudpersonen har en relation med en gift mat under senare delen. Beskriver exakt det du skriver om semestrar och helger osv. Om du får hjälp av att läsa :heart:
Barnen: april -11, januari -16
Användarvisningsbild
berit
SjalGalning
SjalGalning
 
Inlägg: 4553
Blev medlem: ons jun 22, 2011 09:00

Re: Jag - den andra kvinnan

Inläggav __Anonym » fre feb 22, 2019 22:58

Denandrakvinnan skrev:Jag är helt säker på att han INTE gör henne en tjänst genom att fortsätta den här charaden :| Det finns ju egentligen inget som hindrar honom från att fortsätta försörja henne om han vill... Han ser det inte så. :roll:

Dom har haft samtal kring sin relation och då har hon uttryckt att hon inte vill avsluta den, att hon är rädd att han vill det. Så att hon skulle avsluta den från sin sida tror jag är högst osannolikt. Jag vet inte riktigt hur "solklara" bevis hon behöver för att inse vad som pågår... (det har t.ex. också förekommit en diskussion kring hans onlinestatus på nätter och då ville hon se hans konversationer, han hade raderat vår men jag var ju där som en tom konversation... ) .

Han har till mig sagt att "det måste bli slut på kaoset hemma" först. Men jag tror inte det kommer hända, det kommer inte bli slut på kaoset innan det antingen är slut mellan oss eller mellan dom. För vår relation är ju en del av deras kaos. Men igen. Han ser det inte så. :roll:

Helgerna är värst. Han "leker familj" och jag är ensam här. Önskar att jag hade mer av ett "eget" liv att sysselsätta mig med, jag fastnar liksom i väntan på honom. :roll:


Det kan väl aldrig bli bra för någon med så mycket oärlighet och falskhet. Det låter som att han är bekväm av sig och förmodligen har hans hustru en massa olika känslor, varav rädsla och sorg är några
Jag tycker att han beter sig henskt illa mot er båda, faktiskt. Det kan inte vara lätt för någon av er med all osäkerhet och lögn. ❤️
__Anonym
 

Re: Jag - den andra kvinnan

Inläggav SCSI » fre feb 22, 2019 23:25

Så bekvämt tror jag inte att det är för honom heller.
Det är inte så mycket av "best of both worlds" (jag har en vän som lever det livet oxå. En eller två älskarinnor, och frun. Det har han hållit på med i minst femton år och nog fan måste frun fatta nåt. Han är dock alltid tydlig med var hans främsta prioritering ligger, vilket sårat en del älskarinnor som trott att det skulle bli en annan sak med just henne... Där känns det mer "russinen i kakan")
Men om de haft ett samtal - skulle de inte kunna fortsätta där. Vad är det värsta som kan hända om vi... Skiljs?... Fortsätter ihop? Hur skulle det kunna mildras..? (tex att han fortsätter hjälpa henne, praktiskt eller ekonomiskt)
Det är ju inget du kan göra, men hjälp honom att tänka tanken?

Jag kan inte föreställa mig din frustration - JAG känner att jag vill ringa frun liksom...
J 2011 | bonus 2005
instagram
Användarvisningsbild
SCSI
SjalGuru
SjalGuru
 
Inlägg: 6512
Blev medlem: tor jul 15, 2010 23:23
Ort: Norrköping

Re: Jag - den andra kvinnan

Inläggav Denandrakvinnan » sön feb 24, 2019 12:49

berit skrev:Ett boktips om du vill: skrivliv av Gun-britt Sundström. Typ en dagbok som sträcker sig över tio år och där huvudpersonen har en relation med en gift mat under senare delen. Beskriver exakt det du skriver om semestrar och helger osv. Om du får hjälp av att läsa :heart:


Det kan kanske vara en idé! TACK :heart:
Denandrakvinnan
 

Nästa

Återgå till Anonyma inlägg

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 3 gäster