Livet eller "var det så här det skulle bli?" : Anonyma inlägg • sjalbarn.se

Aktuellt datum och tid: tor aug 16, 2018 10:39

Livet eller "var det så här det skulle bli?"

Behålla din anonymitet i "glädje som sorg" - "lätt eller tungt"

Moderatorer: krakri, Asia, God_cares, Tyche, Hell Cat

Livet eller "var det så här det skulle bli?"

Inläggav Ts. » fre feb 23, 2018 15:11

Senaste året har jag kännt mig håglös och utan framtidstro. Har varit deprimerad tidigare, får behandling nu men tycker ändå att det här är en ny sorts livsleda. Jag har liksom inga drömmar, inga intressen, ingen passion eller sexuell drive. Det enda jag kan likna med dröm är att lämna familjen och fly. Vilket jag egentligen inte vill, men på något vis ändå vill. Jag har sedan länge släppt de flesta av mina måsten och borden men ändå känns livet som ett enda stort projekt som aldrig tar slut. Allt som förrut lockade, typ köpa hus på landet, någon sorts karriär eller utveckla mig själv, känns ouppnåeligt och inget som lockar. Jag drömde tidigare om barn och familj men nu när jag sitter här så finns ju inget kvar att uppnå. Bara jäkla mycket jobb (och kärlek måste jag ändå vara tydlig med att poängtera).

Men vad gör man nu? Är 30 plus, kommer nog inte orka dkaffa fler barn, en relation som står stilla och ett liv utan mål.

Hur finner man drivkraften till att bara fortsätta?
Ts.
 

Re: Livet eller "var det så här det skulle bli?"

Inläggav Ashe » fre feb 23, 2018 17:03

Jag har inga svar eller lösningar, men vill ge dig en frivillig kram och säga att jag hade kunnat skriva exakt samma text.
Är så galet pissless på livet som det ser ut nu och vet inte hur jag ska vända det.
Bild

Bild

Bild
Användarvisningsbild
Ashe
SjalGuru
SjalGuru
 
Inlägg: 6474
Blev medlem: sön nov 30, 2008 18:42
Ort: Östersund

Re: Livet eller "var det så här det skulle bli?"

Inläggav LillMysan » fre mar 02, 2018 11:13

<3
Har du något intresse (kanske från tiden innan barn och familj) som du kan börja med igen? Något du alltid velat pröva men kanske inte haft tid för/vågat?
Efter en längre tids depression och med hjälp av samtalsterapi kom jag fram till att kag inte längre ville sätta mig själv sist i alla situationer. Så jag (som är livrädd för att ha huvudet under vattnet) anmälde mig till en crawlkurs. På vägen dit kändes det som jag skulle kräkas och jag fick panikångest men kom fram och deltog. Fullföljde kursen (att bara fullfölja något var också en stor vinst) och även om jag inte blev så duktig på att crawla så gav det mig en egoboost, markerade för mig själv att jag är viktig och gav ny inspiration till saker jag vill göra bara för min egen skull.
Finns det något du vill göra?
Ta tid för dig själv och gör något bara för din egen skull. <3
Life is too short, so kiss slowly, laugh insanely, love truly and forgive quickly.
LillMysan
SjalFantast
SjalFantast
 
Inlägg: 2630
Blev medlem: fre apr 30, 2010 15:13

Re: Livet eller "var det så här det skulle bli?"

Inläggav camsch » lör mar 03, 2018 06:23

Ja, jag håller med Lill-Mysan.
Skaffa dig endorfiner...

Jag har ett antal intressen utanför familj o barn som jag brinner för. Jag syr, håller på med glasfusing, luffarslöjd och min trädgård. Jag nästan MÅSTE hålla på med något av det ett antal timmar varje vecka. Annars mår jag inte bra.
Jag har haft "mål" där också, t ex så var jag med på en marknad och sålde för ett år sen. Bara för skojs skull.
När jag börjat med olika saker har jag gått på kurs, och sedan har jag fortsatt på egen hand

Sen har jag börjat träna 3 ggr i veckan, och faktiskt börjar suget efter att träna komma också :shock:

Jag tror att det du känner är en antingen mild form eller början till depression. Oavsett så behöver du ta det på allvar :heart:
Jag är stolt mamma till 2 barn här på jorden och en liten stjärna på himlen.
Lillan född okt -07 bärs sällan numera men i så fall i batikfärgad grön Gås, ringsjal eller i hemsydd sele
Användarvisningsbild
camsch
SjalGalning
SjalGalning
 
Inlägg: 5669
Blev medlem: mån apr 23, 2007 17:12
Ort: Norrköping

Re: Livet eller "var det så här det skulle bli?"

Inläggav Ts. » fre apr 06, 2018 22:21

Livsledan kommer och går. Känns ok någon vecka eller två sen kommer känslan tillbaka. Har kommit igång med en aktivitet utanför hemmet som jag uppskattar mycket. Men jag saknar delar av livet jag hade förr. Friheten antar jag. Och ansvarsfriheten. Jag mådde inte toppen då heller men nu går det liksom inte att lägga sig ner och ge upp. Man kan inte sjukskriva sig från livet, göra slut med familjemåsten eller ta en paus från ett långt förhållande utan megastora konsekvenser. Jag sitter fast i segt klister... Mest av allt skulle jag nog behöva en semester från mig själv 🙍
Ts.
 

Re: Livet eller "var det så här det skulle bli?"

Inläggav plysan » fre apr 06, 2018 22:35

Ts. skrev:Livsledan kommer och går. Känns ok någon vecka eller två sen kommer känslan tillbaka.


Det är inte så att du har pms? Skriv upp hur du mår varje dag och se om det hänger ihop med menscykeln.
plysan
SjalBeroende
SjalBeroende
 
Inlägg: 560
Blev medlem: sön feb 15, 2009 22:44

Re: Livet eller "var det så här det skulle bli?"

Inläggav Zilver » fre apr 06, 2018 23:44

Jag hade liknande livsleda när jag använde hormonella preventivmedel. Både p-piller och p-stav. Blev lika förvånad över den nyfunna livsglädjen båda gångerna när jag slutade med dem. Det var som att dimman lättade men jag hade inte ens sett dimman när jag var mitt i den.

Utan preventivmedel vet jag att jag har 1-3 dagar i månaden med liknande symtom. Hopplöshet. Allt känns mycket mer negativt än det borde, och dagen efter kan jag bli förvånad över saker jag skrev/kände. Det blir som ett annat jag.
Barn: Lilla V (2014) som helst springcyklar.
Sjal: Blå Amazonas Carrysling (vävd, 450 cm)
Knut: FWCC på magen och Double Hammock på ryggen.
Användarvisningsbild
Zilver
SjalFantast
SjalFantast
 
Inlägg: 2637
Blev medlem: fre jul 25, 2014 20:40
Ort: Husbil

Re: Livet eller "var det så här det skulle bli?"

Inläggav zink » lör apr 07, 2018 00:10

Zilver skrev: Jag hade liknande livsleda när jag använde hormonella preventivmedel. Både p-piller och p-stav. Blev lika förvånad över den nyfunna livsglädjen båda gångerna när jag slutade med dem. Det var som att dimman lättade men jag hade inte ens sett dimman när jag var mitt i den.


Har du använt hormonspiral också? Upplevt samma sak?

Zilver skrev:Utan preventivmedel vet jag att jag har 1-3 dagar i månaden med liknande symtom. Hopplöshet. Allt känns mycket mer negativt än det borde, och dagen efter kan jag bli förvånad över saker jag skrev/kände. Det blir som ett annat jag.


Precis just så. Efts jag vet exakt när så skrev jag faktiskt in dem i Outlook i jobbkalender (på kvällstid) och det var till mkt bra nytta. Att vara beredd. Att se just när jag reagerade tungt på ngt egentligen inte så tungt.

Kanske TS kan se ett sådant mönster? :heart:
V 07. Bonusbarn 85 & 87.
Boba. Utlånat: Choklad- & olivgås, ÄgirsHus lin-ringisar, Patapum & BB-slen.
"Dit det bär dit bär det"
Användarvisningsbild
zink
SjalFossil
SjalFossil
 
Inlägg: 34347
Blev medlem: fre jul 13, 2007 01:13
Ort: Norrland

Re: Livet eller "var det så här det skulle bli?"

Inläggav mammatillE » lör apr 07, 2018 06:41

zink skrev:
Zilver skrev: Jag hade liknande livsleda när jag använde hormonella preventivmedel. Både p-piller och p-stav. Blev lika förvånad över den nyfunna livsglädjen båda gångerna när jag slutade med dem. Det var som att dimman lättade men jag hade inte ens sett dimman när jag var mitt i den.


Har du använt hormonspiral också? Upplevt samma sak?

Zilver skrev:Utan preventivmedel vet jag att jag har 1-3 dagar i månaden med liknande symtom. Hopplöshet. Allt känns mycket mer negativt än det borde, och dagen efter kan jag bli förvånad över saker jag skrev/kände. Det blir som ett annat jag.


Precis just så. Efts jag vet exakt när så skrev jag faktiskt in dem i Outlook i jobbkalender (på kvällstid) och det var till mkt bra nytta. Att vara beredd. Att se just när jag reagerade tungt på ngt egentligen inte så tungt.

Kanske TS kan se ett sådant mönster? :heart:


Smart! Men i Outlook är det väl öppet för alla på jobbet att läsa? 🤔 Eller finns nån möjlighet att justera det?
mammatillE
SjalInventarie
SjalInventarie
 
Inlägg: 13296
Blev medlem: tor feb 10, 2011 21:14

Re: Livet eller "var det så här det skulle bli?"

Inläggav kapdurk » lör apr 07, 2018 08:15

zink skrev:
Zilver skrev: Jag hade liknande livsleda när jag använde hormonella preventivmedel. Både p-piller och p-stav. Blev lika förvånad över den nyfunna livsglädjen båda gångerna när jag slutade med dem. Det var som att dimman lättade men jag hade inte ens sett dimman när jag var mitt i den.


Har du använt hormonspiral också? Upplevt samma sak?

Kanske TS kan se ett sådant mönster? :heart:


På tal om spiral så påminde ni mej om att jag ska testa att byta spiral till en med lägre dos. För jag har börjat misstänka att min spiral sänker mej trots att dosen är så liten att det motsvarar ett piller i veckan. :whut:
Bästa :heart: 07 & 10
"We'll shine like stars in the summer light"
Bild
Användarvisningsbild
kapdurk
SjalFantast
SjalFantast
 
Inlägg: 1592
Blev medlem: mån feb 11, 2008 11:59
Ort: Uppströms Vindelälven!

Re: Livet eller "var det så här det skulle bli?"

Inläggav Jos » lör apr 07, 2018 08:19

mammatillE skrev:
zink skrev:
Zilver skrev: Jag hade liknande livsleda när jag använde hormonella preventivmedel. Både p-piller och p-stav. Blev lika förvånad över den nyfunna livsglädjen båda gångerna när jag slutade med dem. Det var som att dimman lättade men jag hade inte ens sett dimman när jag var mitt i den.


Har du använt hormonspiral också? Upplevt samma sak?

Zilver skrev:Utan preventivmedel vet jag att jag har 1-3 dagar i månaden med liknande symtom. Hopplöshet. Allt känns mycket mer negativt än det borde, och dagen efter kan jag bli förvånad över saker jag skrev/kände. Det blir som ett annat jag.


Precis just så. Efts jag vet exakt när så skrev jag faktiskt in dem i Outlook i jobbkalender (på kvällstid) och det var till mkt bra nytta. Att vara beredd. Att se just när jag reagerade tungt på ngt egentligen inte så tungt.

Kanske TS kan se ett sådant mönster? :heart:


Smart! Men i Outlook är det väl öppet för alla på jobbet att läsa? 🤔 Eller finns nån möjlighet att justera det?


Det beror på vilka inställningar man har. Men har du en kalender som är öppen för dina kollegor att läsa kan du privatmarkera vissa avtivteter (symbolen är ett hänglås), då syns det bara att du har en bokning. Du kan ju också använda mer eller mindre kreativa förkortningar... Jag brukar i min privata kalender boka in "M" varje månad, för att ha koll på ungefär när mensen kommer. Min man, vars namn börjar på M, har mer än en gång funderat på vad det är jag bokat in, och om det är något han ska vara med på.
T 0805 och E 1101
Jos
SjalGalning
SjalGalning
 
Inlägg: 5483
Blev medlem: tor sep 04, 2008 08:25
Ort: Uppsala

Re: Livet eller "var det så här det skulle bli?"

Inläggav Zilver » lör apr 07, 2018 18:39

zink skrev:
Zilver skrev: Jag hade liknande livsleda när jag använde hormonella preventivmedel. Både p-piller och p-stav. Blev lika förvånad över den nyfunna livsglädjen båda gångerna när jag slutade med dem. Det var som att dimman lättade men jag hade inte ens sett dimman när jag var mitt i den.


Har du använt hormonspiral också? Upplevt samma sak?


Nej. Använde kopparspiral och misstänkte att den gav liknande symtom, men har inte lyckats koppla ihop det lika konkret som jag kan med hormonerna. Jag tog ut kopparspiralen men märkte ändå inte hur dimman lättade.
Barn: Lilla V (2014) som helst springcyklar.
Sjal: Blå Amazonas Carrysling (vävd, 450 cm)
Knut: FWCC på magen och Double Hammock på ryggen.
Användarvisningsbild
Zilver
SjalFantast
SjalFantast
 
Inlägg: 2637
Blev medlem: fre jul 25, 2014 20:40
Ort: Husbil

Re: Livet eller "var det så här det skulle bli?"

Inläggav Ts. » sön apr 08, 2018 20:59

Har en app som förvarnar när mensen är på väg vilket hjälpt en hel del med pms-svängningarna. Har under halva mitt liv inte kunnat fatta sambandet mellan mående och menscykel förrän min mobil började säga till 5 dagar innan. Däremot har jag inte använt hormonpreparat på 15 år pga konstant pms-känsla så det är inte det.
Har under så många år tänkt att det är depressioner som gör att livet känns tungt men sen gnager ju tanken att det kanske helt enkelt är så att jag inte är lycklig? Att det är omständigheterna som gör att det känns grått inte insidan. Vore väl inte omöjligt. Men det är lättare att ta några piller varje dag än att förändra sitt liv.
Ts.
 

Re: Livet eller "var det så här det skulle bli?"

Inläggav Zilver » sön apr 08, 2018 23:03

Skönt att du redan är medveten om hormoners påverkan, det är ju inte alla som är det. Men samtidigt synd att det inte var så "enkelt".

Det finns många olika självhjälpsmetoder, böcker, youtube-kanaler osv för att hitta livsglädje, men det är väldigt individuellt vilken metod som passar. Du verkar känna dig mållös. Vad är meningen med livet för dig? Vad är meningen med just ditt liv? Vad vill du åstadkomma? Du är 30+, det ger dig kanske 30-50 år kvar att göra något viktigt.

Jag var 30 år när jag hittade min livsglädje. Meningen med mitt liv är lite luddigt att förbättra världen, oavsett omfattning och sätt. Vad jag än gör vill jag se till att min lilla del av världen blir lite bättre för andra. För att lyckas med det har jag behövt lära mig möta rädslor, fortsätta trots misslyckanden och jobbiga känslor, och inse att det alltid kommer finnas människor som står ivägen och tycker att man kan ge upp direkt. Men det är som sagt min individuella resa, du hittar säkert andra mål och svårigheter. Jag delar gärna med mig om hur min resa började och vad du kan göra för att hitta dig själv.
Barn: Lilla V (2014) som helst springcyklar.
Sjal: Blå Amazonas Carrysling (vävd, 450 cm)
Knut: FWCC på magen och Double Hammock på ryggen.
Användarvisningsbild
Zilver
SjalFantast
SjalFantast
 
Inlägg: 2637
Blev medlem: fre jul 25, 2014 20:40
Ort: Husbil

Re: Livet eller "var det så här det skulle bli?"

Inläggav Flygmusen » mån apr 09, 2018 08:57

Som en person som har haft problem med depression och ångest men också alltid haft PMS så kan det faktiskt var så att en "mild" depp går upp i styrka under PMS och ibland har man en liten topp vid ägglossning också med sämre mående. Så kanske en kombination?
Mamma till Iris 20120704 och Ingvar 160729

Vandrar just nu mest omkring med en Manduca på mig och en nöjd liten skurk däri.

elliha.blogspot.com
Flygmusen
SjalFantast
SjalFantast
 
Inlägg: 1906
Blev medlem: fre sep 28, 2012 10:17


Återgå till Anonyma inlägg

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 6 gäster