Aktuellt datum och tid: tor jan 28, 2021 11:43
Moderatorer: krakri, God_cares, Hell Cat, Asia
bonusmamma skrev:Mikaela skrev:
Det kanske är en deal att göra med henne, att sitter inte det stöttåliga skalet på, kommer hon inte att få någon ny telefon förrän om 2 år, då ni ändå förväntar er att ni behöver byta telefon.
Vi gör liknande deals hela tiden om allting som det riskerar att bli konflikt om, men när det väl kommer till kritan så har hon "glömt bort" vår deal. Har gått så långt att vi börjat skriva kontrakt (med bådas underskrifter) när det gäller framtida överenskommelser, men hon blir ändå skitsur på oss när vi följer överenskommelsen vi gjortHon har nog lite för mycket av sin mammas personlighet
zink skrev:bonusmamma skrev:Hennes pappa och jag tänker att nästa gång mobilen går sönder (om det inte är inom en förväntad användningstid på ca 2 år) så köper vi en gammal hederlig mobil som går att ringa och sms:a ifrån (dvs utan touchscreen), vars batteri håller i en vecka. För det är ohållbart att köpa en ny mobil och 5 nya laddare i halvåret.
Minst 2 år gäller för mig och maken (jobbet har 2 år som gräns tror jag) men för barn tänker jag att 1 år kan vara en gräns faktiskt. Vi har köpt begagnat iphone (inom familjen) eller reade äldre modeller android för 1000-2000 kr.
Men steget från 2 år ner till ett halvår är långt. Ändra det som går, ja! Vad gäller laddsladdar så slets de hårt för de som körde pokemon och hade dem kopplade till powerbanks i fickan ofta? Och jag vet trådar här som handlat om just behovet av laddsladdar som inte går av. Bra tips här att få tag i.
Att inte ha smartphonens möjligheter att kommunicera (bara SMS och ringa) idag för en tweenie kan vara väldigt isolerande från kompisarna. Beroende på vad hon och kompisarna vant sig vid? Den som inte vant sig har förstås inte samma problem.
Grodfen skrev:zink skrev:bonusmamma skrev:Hennes pappa och jag tänker att nästa gång mobilen går sönder (om det inte är inom en förväntad användningstid på ca 2 år) så köper vi en gammal hederlig mobil som går att ringa och sms:a ifrån (dvs utan touchscreen), vars batteri håller i en vecka. För det är ohållbart att köpa en ny mobil och 5 nya laddare i halvåret.
Minst 2 år gäller för mig och maken (jobbet har 2 år som gräns tror jag) men för barn tänker jag att 1 år kan vara en gräns faktiskt. Vi har köpt begagnat iphone (inom familjen) eller reade äldre modeller android för 1000-2000 kr.
Men steget från 2 år ner till ett halvår är långt. Ändra det som går, ja! Vad gäller laddsladdar så slets de hårt för de som körde pokemon och hade dem kopplade till powerbanks i fickan ofta? Och jag vet trådar här som handlat om just behovet av laddsladdar som inte går av. Bra tips här att få tag i.
Att inte ha smartphonens möjligheter att kommunicera (bara SMS och ringa) idag för en tweenie kan vara väldigt isolerande från kompisarna. Beroende på vad hon och kompisarna vant sig vid? Den som inte vant sig har förstås inte samma problem.
![]()
Två år är lååång tid.
Och jag tänkte samma sak. För att ge ett barn förutsättningar att kommunicera med kompisar idag är det smartphone som gäller. Annars är man utanför diskussioner i Snapchat mm.
Anna skrev:Jag tycker inte det är rimligt att lära enhel generation barn att det är ok att byta till ny dyr telefon stup i kvarten PGA oaktsamhet och för att de måste ha möjlighet att använda snapchat. Det handlar inte bara om pengar. Att sätta upp ramar, och följa dem (som att använda skyddande skal om man har för vana att tappa sin mobil ofta) är inte orimligt. Att barnet då väljer att göra det ändå är ett aktivt val. Tioåringar är inte så små. Jag förstår inte ens hur det skall gå till i många familjer. Även en billig smartphone är en stor utgift tycker jag, och inte alls självklart att det bara finns pengar att hosta fram när helst den går sönder. Att det går att köpa beganad för 1000kr är väll bra, men det är mycket pengar det också tycker jag. Det är ingen mänsklig rättighet med en smartphone.
Andelle skrev:Så att de bara skulle hålla i 2 år känner jag inte alls igen.
zink skrev:Andelle skrev:Så att de bara skulle hålla i 2 år känner jag inte alls igen.
Ja jag blev också förvånad. Det var ena gången kameran och andra att skärmen gav upp.
Men vad gäller dottern så är det ju tyvärr handhavandet mest troligt...
Vilka är förutsättningarna för att hon ska klara av det?
Fysiskt och mentalt.
Vad kan ni påverka henne? Stödja och kräva?
Just nu med en mamma som inte stöder henne i något vettigt. Skadar henne mentalt. Men. Köper mobiler då.
Det är liksom mer komplext känns det som.
Så även om det blev ett stickspår om mobiler nu. Så är det en av kärnfrågorna. Tjejen är skadad mentalt av sin mor. Hon är fortfarande i hennes klor. Hur fasiken fixar ni det? Hon det? På kort sikt och lång sikt. All styrka till er!
bonusmamma skrev:Diagnoser har nämnts tidigare i tråden. Det skulle inte förvåna mig om bonusdottern har ADHD, då hon är extremt impulsstyrd och inte har någon förmåga att planera eller tänka framåt. Sist vi vände oss till BUP för att få hjälp (tror det var 2016) så sa de dock att de inte startar några utredningar så länge det finns konflikter i hemmet, eftersom det är svårt att veta vilka beteenden som beror på konflikterna och vad som beror på en eventuell diagnos. Så det lär väl typ aldrig bli möjligt att göra en utredning på bonusdottern förrän hon flyttat hemifrån![]()
bonusmamma skrev:Vi tänkte ändå ta och försöka strukturera upp vardagen lite mer nu framöver, genom att sätta upp en stor whiteboard och olika scheman för att hjälpa dottern (och även andra i familjen) att få ordning på dagsrutiner som städning, läxor och tandborstning. Just nu är det alltid konflikter kring dessa saker, mycket som hela tiden skjuts upp eller "glöms" bort. Dottern vill ju vara självständig och hatar när man påminner henne om saker hon t.ex. ska packa ner till skolan, men om man slutar hjälpa henne med dessa saker så glömmer hon att ta med. T.ex. fick vi höra från skolan nu i våras att hon inte hade haft med sig gympakläder på flera veckor, trots att vi alltid bett henne att packa dem kvällen innan. "Jag gör det imorgon" har hon alltid sagt, och vi har då valt att låta henne ta ansvar för det, men det har uppenbarligen inte fungerat.
Marina skrev:Kan hon verkligen göra så?
Bara vägra lämna tillbaka barnet?
Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 3 gäster