Cecilia skrev:esarina skrev:honungsmarmelad skrev:Fast det här är ju direkt fel: "Bilden är tänkt att väcka uppmärksamhet för en barnläkares teori att barn som ammar längre blir mer självsäkra och tryggare."
Ja, men i alla artiklar nämns tyvärr AP som anledningen till att amma länge, att det är en sak som AP går ut på, och det stör mig. Amning eller inte är ju inte en fråga om AP, faktiskt, utan en fråga om lyhördhet och att ta barnets önskemål på allvar. Sedan är det ju inte meningen att man ska köra över sig själv heller. (Detta är inte riktat direkt till dig honungsmarmelad, utan mot tidningarna.)
Fast visst var artikeln i Times negativ mot just AP? 
Så det var väl temat även om de inte riktigt fattat grejen och missförstått en del?
Ja, artikeln handlade om AP och Sears. Skrev detta i en annan tråd:
TIMES-artikeln var rätt negativ, tycker jag. Några utdrag:
"When Beauregard got pregnant with her second child, she continued breast-feeding her daughter. This led to a hormonal release that caused contractions and nearly sent her into premature labor."
"It's called attachment parenting, and its rise over the past two decades has helped redefine the modern relationship between mother and baby. It's not just staunch devotees like Joanne; the prevalence of this philosophy has shifted mainstream American parenting toward a style that's more about parental devotion and sacrifice than about raising self-sufficient kids."
"While the concept sounds simple, the practicalities of attachment parenting ask a great deal of mothers. The three basic tenets are breast-feeding (sometimes into toddlerhood), co-sleeping (inviting babies into the parental bed or pulling a bassinet alongside it) and "baby wearing," in which infants are literally attached to their mothers via slings. Attachment-parenting dogma also says that every baby's whimper is a plea for help and that no infant should ever be left to cry."
"It's not a big leap from there to an inference that can send anxious moms into guilt-induced panic: that any time away from their baby will have lifelong negative consequences."
Och efterföljande krönika:
"There is one valuable role for the father when it comes to attachment parenting, however: he can argue against the whole thing.
This is a natural argument for fathers to make. If a mother's instinct often pushes toward more protection, a father's instinct tends to tell us that the kid is going to be just fine. Fathers already have a slight--and I would argue, healthy--sense of distance from parenting."
"Attachment parenting can exacerbate this alienation. Take co-sleeping. On paper, it's a way for the entire family to bond and, supporters say, an important step that helps an infant feel secure and loved. In practice, it usually means Dad gets rib-kicked until he finally decides to go sleep on the couch, where he will stay until the child graduates to his or her solo sleeping arrangement, whenever that may be."
"Call it detachment fathering. This can mean many things. It means not feeling a twinge of guilt if you don't want to splurge on organic vegetables. It means letting your kid watch a cartoon if you're too tired or busy to dive into a more enriching activity. Again, without guilt, because you know that since the kid has the important things--love, food, shelter--his intellectual diet can slack from time to time. It's all grounded in the knowledge that children can--and often do--get by without a father in their lives at all. Sort of takes the pressure off."
) och sedan känner ett behov av att racka ner på den "andra sidan" för att må bättre. 
Men jag tror att den provocerar lika mycket eller mer för att den visar en annan bild av småbarnsamning än den förväntade, inte bara för att barnet är äldre än förväntat utan för att mamman på bilden "inte har vett att skämmas", inte kör "Madonna-stilen", inte motsvarar schablonbilden. Hon gör sin grej. Och det är klart att det provocerar när en kvinna gör som hon vill, utan att be nån om lov.
- By Denni Lanos