- ons apr 08, 2015 11:21
#9429346
Jag vill bara berätta lite om hur skönt det är att kunna hämta sjalen när barnet behöver extra trygghet.
Till att börja med så skulle jag dammsuga hemma för någon månad sen. Eftersom jag flitigt sopar/torrmoppar lägenheten nästan varje dag känns det sällan nödvändigt att dammsuga, men just den dagen behövdes det. Men lilla ettåringen blev jätterädd för det dånande åbäket som hon nästan aldrig har sett. Jag provade att leka lite, låta henne själv trycka på knappen och göra dammsugaren lite rolig, men så fort den var på så blev hon rädd. Jag hämtade då sjalen, knöt fast henne på min mage, och började dammsuga, och hon var inte det minsta rädd längre. Helt avslappnad, bara nyfiken.
Häromdagen skulle vi besöka lillans farmor som vi inte har träffat på flera månader. Vi lekte lite på en lekplats utanför först, så sjalen var nerpackad. När vi då knackade på hos farmor så bar jag lillan i famnen. Farmor hälsade lyckligt på oss och klappade lillan på kinden, och då började lillan stortjuta. Jätterädd och ledsen. Vi (jag och lillans pappa) gjorde vad vi kunde för att trösta och lugna henne men det gick inte. Så fort lillan såg eller hörde farmor grät hon igen. Tills jag hämtade sjalen. Under tiden jag knöt märktes ingen skillnad men så fort knuten var klar blev hon tyst. Drog efter andan, och la örat mot mitt bröst. Som natt och dag. Hon var fortfarande tydligt påverkad av att ha gråtit så mycket/länge, men nu fick hon chansen att andas och slappna av, trots att farmor var bredvid. Efter en stund i sjalen bad hon själv om att få gå ner och sen gick hon glatt och utforskade farmors hem.
Älskade, trygga sjal
Till att börja med så skulle jag dammsuga hemma för någon månad sen. Eftersom jag flitigt sopar/torrmoppar lägenheten nästan varje dag känns det sällan nödvändigt att dammsuga, men just den dagen behövdes det. Men lilla ettåringen blev jätterädd för det dånande åbäket som hon nästan aldrig har sett. Jag provade att leka lite, låta henne själv trycka på knappen och göra dammsugaren lite rolig, men så fort den var på så blev hon rädd. Jag hämtade då sjalen, knöt fast henne på min mage, och började dammsuga, och hon var inte det minsta rädd längre. Helt avslappnad, bara nyfiken.
Häromdagen skulle vi besöka lillans farmor som vi inte har träffat på flera månader. Vi lekte lite på en lekplats utanför först, så sjalen var nerpackad. När vi då knackade på hos farmor så bar jag lillan i famnen. Farmor hälsade lyckligt på oss och klappade lillan på kinden, och då började lillan stortjuta. Jätterädd och ledsen. Vi (jag och lillans pappa) gjorde vad vi kunde för att trösta och lugna henne men det gick inte. Så fort lillan såg eller hörde farmor grät hon igen. Tills jag hämtade sjalen. Under tiden jag knöt märktes ingen skillnad men så fort knuten var klar blev hon tyst. Drog efter andan, och la örat mot mitt bröst. Som natt och dag. Hon var fortfarande tydligt påverkad av att ha gråtit så mycket/länge, men nu fick hon chansen att andas och slappna av, trots att farmor var bredvid. Efter en stund i sjalen bad hon själv om att få gå ner och sen gick hon glatt och utforskade farmors hem.
Älskade, trygga sjal
Barn: Stora V (2014) och Lilla A (2020).
Sjalar: Grön Wrapsody Bali och Blå Amazonas Carrysling (vävd, 450 cm)
Knutar: FWCC på magen och Double Hammock på ryggen.
Sjalar: Grön Wrapsody Bali och Blå Amazonas Carrysling (vävd, 450 cm)
Knutar: FWCC på magen och Double Hammock på ryggen.