Bootstrap Framework 3.3.6

[zink]

Jag bar Ebbe i Manducan till förskolan och hängde den på kroken under dagen. Det här var precis efter inskolningen och Ebbe ville bara bli buren.Efter ett par dagar frågade inskolningspedagogen om hon fick låna den när de var ute
Självklart sa jag och visade hur hon skulle göra. Ebbe satt på hennes rygg och mös första veckan och sedan kände han sig trygg nog att börja utforska gården ihop med de andra barnen.
Jag var så glad att pedagogen förstod hans behov av närhet och tillgodosedde det.

Precis just så! Hos oss sa frågade de ju vad barnet var van vid - och då härmar man ju föräldrarnas rutiner. För barnets trygghets skull. Men det innebär ju inte att föräldern ersätts.

[moggleif]

Ibland är faktiskt devisen, det man inte vet har man inte ont av och det verkar ju vara ett gångbart koncept inom förskolan ändå.

Jag hade skippat blanda in föräldrarna först. Om de säger blankt nej och du ändå gör...då är det riktigt illa. Om du först provar lite och sedan presenterar resultatet med testfakta. Då är det lättare att möta föräldrarna.

Helt sonika säga att vi har börjat bära barnen ibland med hjälp av bärdon för att skona våra ryggar. Och barnen aom.bärs gillar det. De "slåss" ibland om att få bli burna.

Jag hade gjort så, helt klart. Den stilen jag kör på mitt jobb. Och den stilen som gjort att Ericsson ännu finns kvar. Fråga inte om du inte vill riskera få ett nej helt enkelt.

[leonie]

Måste man göra så stor grej av det och informera föräldrarna? Ta bara med en sele och bär! Det är väl inte helt ovanligt med selar bland föräldrar, tycker var och varannan förälder har en babybjörn åtminstone.

Jag sa inget till föräldrarna när jag tog med vår manduca till förskolan där jag jobbade tidigare. Jag bara satte barnen på ryggen och bar. Ett hjälpmedel som vilket som helst.

[ninen]

jag hade blivit så glad om pedagogerna på barnets förskola bar när hon var liten! Hon var tryggast med kroppskontakt (såklart).

Tror tyvärr inte alla föräldrar är lika glada. Jag stänger på måndagar nu, och ibland är det en ettåring kvar bland de sista. Jag sa till barnets förälder att jag tänkte ta med min bärsele (barnet är jättetrött och jag är den tredje pedagogen hen möter på samma eftermiddag) men föräldern blev närmast förnärmad, "hen klarar väl att gå själv???"
Det är informationsmöte med föräldrarna nu i juni så jag får väl fundera ut något bra att säga om kroppskontakt tills dess!

Vad knasigt. På vår förskola bär de alltid runt på ungarna när de vill bli burna. Kanske för att många av dem börjar när de är bebisar.

[ninen]

Under diskussionsstunden anmärkte en pedagog att förr uppmanades de att inte ha någon kroppskontakt med barnen … det var föräldrarnas avdelning.

Jag kan tycka att det funkar ju inte så, välkommen kroppskontakt ger avslappning, öppenhet, intresse. Jag har sett barn som har varit helt speedade att vända helt, bli avslappnade och samarbetsvilliga, om man tar i dem, hissar dem i taket, blåser dem i magen etc. Jag tror nog jag kan argumentera för det. Man konkurrerar ju inte ut föräldrarna! Man främjar ju kontakten med föräldrarna genom att barnet får kontakt och samspel på förskolan!

Men fortsätt skriva, peppa mig, hjälp mig, dela med er!!

Du har helt rätt! Vår tvååring som visserligen började tidigare än man gör i Sverige (hon var nio månader) har en anknytningsperson som nästan är som en extra förälder för henna. Det är mycket bärande, kramar och fysisk kontakt, följa barnets schema. Astrid känner sig väldigt trygg på förskolan, det är tydligt, och det har faktiskt varit en fantastisk upplevelse för alla. Inte på något sätt konkurrerar detta ut oss, det är ju fullständigt löjligt. Förskolans pedagogik bygger på forskning om barns utveckling (knäppt vore det ju visserligen annars, det är ju universitetets förskola).

[leonie]

Jag hoppades att du skulle hitta tråden leonie!

Jag minns att du berättade när vi träffades att du bar i din sele.
Det här att flera barn vill bäras hör jag ofta som ett argument mot bärande på förskolan. Hur skulle du bemöta det?

Bär gör jag hur som helst i förskolan, med eller utan sele. Jag har haft flera kolleger som vägrar bära barn i famnen (enbart med hjälp av armarna) pga av att de inte vill belasta sin kropp. Och det kan jag förstå. Så mycket bättre då med sele. Argumenten för bärande med sele skulle då vara att sele är bättre ur arbetsmiljösynpunkt samt att det främjar anknytningen personal-barn (forskningen inom det går ju framåt inom förskolan). Jag skulle dra samma argument gentemot föräldrar om de frågade.

Hinner inte skriva mer, måste ta min lilla bebis som skriker!

[zink]

Sant angående att inte göra ngn sak av det, när det gäller andra "verktyg" de har (fysiska eller pedagogiska) så får man ibland info innan och ibland inte som förälder. Det känns dock som ett större bekymmer om personalen inte är enig... Sådant kan bli fel, fr a ut mot föräldrarna om de som är emot tar chansen att kritisera om det inet funkar. Men annars - hä bar å åk!

Jag har haft flera kolleger som vägrar bära barn i famnen (enbart med hjälp av armarna) pga av att de inte vill belasta sin kropp. Och det kan jag förstå.

Det är tråkigt att arbetsmiljöanpassningar inte nått förskolan ännu... I andra brasncher, hårda som mjuka (mans- resp kvinnodominerade...) så har man haft arbetskläder länge och fått ergonomiska anpassningar. I förskolan har det nu börjat komma bra utekläder i alla fall! (Sedan vill jag nog inte se instituationskläder mende skulle ist kunna få ersätting till kläder precis som de som reser får måltidsersättning). Vårt skötbord byttes ut mot ett höj- och sänkbart

Men tanken att någon av fröknarna/pedagpgerna på mitt gamla dagis INTE skulle plocka upp ett barn i behov av det Nu hade ingen ryggproblem men de var ju gravida i omgångar. Jag kan tänka mig att de löste det genom att sätta sig ner istället... Och att sluta jobba när det inte funkar längre, de har de rätt till, havandeskapspening (?).

Åter till frågan. Börja köra och var lite strategisk o du kan och välja barn vars föräldrar inte är den kritiiska sorten och barnen kanske högst odds attd et sjka funka på. Även om det kan bli fel barn då? Men detat tilsl att de skeptiska i personalen hajjat grejen! Sedan utöka

[Flygmusen]

På dotterns förskola har de rullande stolar för att kunna både hålla barn i famnen och röra sig i rummet utan att behöva bära. Jag hade vår manduca på förskolan under vintern ifall jag skulle vara tvungen att hämta och mannen lämnat utan att lämna kvar vagnen och jag erbjöd dem att prova den och att få hjälp att se hur man gör men de såg närmast skräckslagna ut så jag pushade inte.

[zink]

Under diskussionsstunden anmärkte en pedagog att förr uppmanades de att inte ha någon kroppskontakt med barnen … det var föräldrarnas avdelning.

Just ja, när vi gjorde föräldratjänst så bad jag om lite coaching kring en liten yvig tjej (diagnos) som jag inte fick kontakt med som med de andra när jag ville prata - särskilt inte om det var att hon beövde hejdas i något. Tipset då var just att röra vid henne (för henne funkade det, ska tilläggas) men inte hålla då utan kanske stryka på hennes arm med baksidan av ens egan hand (då är det inget hot om att hugga till och hålla fast heller...) för då stannade hon upp. Det var det som kändes naturligt också men ville ju kolla efts jag inte är barnets förälder och inte helelr pedgagog men ändå en resurs den dagen.

[zink]

Vad gäller vilket barn man plockar upp och hur man ger dem vård så får nog föräldrarna lita på personalens omdöme där, vilka prioriteringar man gör och hur man ger vård. Jag har svårt att se att föräldrarna skulle kunna hävda "jag vill inte att ni bär på mitt barn". Vi tar hand om dem efter förmåga på bästa sätt så att anknytningssystemet förhoppningsvis befinner sig i viloläge det mesta av dagen och barnen kan vara i utforskarstämning.

Precis just så hoppas och vill jag att man som förälder ska känna. Så kände vi.