Bootstrap Framework 3.3.6

[Andelle]

Min stora blir 3 i februari och jag upplever att hon gärna vill bäras nuförtiden, såklart inte i timmar som när hon var spädis men iaf mer än för knappt ett år sedan.

[tjoffsann]

Min stora blir 3 i februari och jag upplever att hon gärna vill bäras nuförtiden, såklart inte i timmar som när hon var spädis men iaf mer än för knappt ett år sedan.

Precis så har jag upplevt våra barn också. Det går fram och tillbaka.

Då håller jag tummarna för ett sånt barn här

[mammatillE]

Är jag den enda som har ett barn som åker vagn för att hon inte ska springa bort? Visst orkar hon gå men aldrig dit vi ska och jag har varken ork eller tid att jaga henne vart vi än ska. Visst om vi ska till lekparken eller bara ut att gå, men har vi ett bestämt mål åker vi vagn för annars kommer vi inte fram.

Nej, min mentala tvilling till din är ju såklart likadan... Jag varierar därför sele eller vagn, lite beroende på förutsättningar.

Jag tror de är trillingar.

[mammatillE]

Tvångsköra i vagn begriper jag inte hur ni gör. Det är ju bara att knäppa upp selen och kasta sig ur..

[Rawa]

Nu under hösten har jag känt att det är slutburet. I somras hade vi sjal eller sele med som backup om någon blev trött, gjorde sig illa eller det blev för jobbigt med mycket folk och ljud. Inga långa stunder men det bars för det kändes lättare och bättre än att ett barn i nöd skulle gå själv. Nu under hösten däremot har det bara inte gått längre! Inte ens när lilltomten bröt foten för en månad sedan blev det något buret annat än kortast möjligt mellan bil, rullstol och brits. Barnen väger lika mycket och det börjar bli flera kilon över 20kg som verkar vara min gräns, det är inte första gången det går flera månader sedan senaste bärtillfället men det är första gången jag känner att det är nog nu, de klarar faktiskt att gå jämt i alla normala situationer som kan uppstå och de väger mer än min kropp klarar som extravikt.

Jag slutade helt bära två när de låg runt samma vikt, det blev några korta sträckor typ 5-10 meter bara för att döda avundsjuke och orättvisegnäll när de vägde runt 25 kg tillsammans men redan då märkte de liksom själva att det inte funkade längre fast de var så små. Och jag inser och förvånas över hur tydlig min personliga maxviktgräns är! Rätt häftig insikt faktiskt för jag mins ju att jag var tvungen att lära mig packa lätt redan för 20 år sedan när det var långhajker med scouterna för kroppen orkade inte tyngden. Musklerna klarar att lyfta mycket mer men ändå funkar det inte..

[Emor]

Här kan jag konstatera att vi inte bär längre. Hon kan vilja upp på ryggen, men efter någon minut vill hon ner igen, och då är det faktiskt inte någon ide att bära, inte mysigt alls utan bara omständigt.

Vagnen är sedan länge pensionerad på allt utom långa hundpromenader, kan hon inte gå så är det lika bra att hon inte följer med, damen har humör

[Kileane]

Kom att tänka på den här tråden idag när jag gick på stan med min son som är drygt 2. Efter denna diskussion började jag gå med honom mer och det funkar nu jättebra! Han har även vant sig vid att gå lite längre än förut och går själv den dryga kilometern till dagis, och hem också, utan problem. (Jag kan inte bära alls nu pga foglossning o han har accepterat det nu)
Tar inte längre vagnen till dagis, däremot är den bra om vi är på stan tex och är ute inpå eftermiddagen eftersom han kan sova i den.
Hålla handen när vi går funkar jättebra nu och tex att vistas på t-bane-perrongen som jag tyckte var stressande förut, är inget problem nu.
Alla barn är givetvis olika men mitt klarade mer än jag trodde, när han fick chansen.

Missade detta inlägg, vad glad jag blir av det du skriver!

[tjoffsann]

Mitt barn som gick och gick för ett halvår sen, går fortfarande en hel del men till min lycka vill hon åka rygg ibland Får aldrig knyta hemma utan först när hon gått en bit, så sjalarna får komma ut igen (inga långa långsjalar dock, de blir så smutsiga i den här slaskvintern)