Bootstrap Framework 3.3.6

[Tii]

Min första son är nu 8 veckor. Sedan start har han burits en massa. I trikåsjal och nu även i mei tai och ringsjal men även mycket i mina armar eftersom han inte alltid tycker om att hoppa ner i sjalen och vill inte bråka med honom om han verkligen inte vill just för stunden. Många i min omgivning är snabba på att säga åt mig att "lägga ifrån mig bäbisen" osv, men jag har ju läst om alla fördelar med att bära och tycker att det känns bra för oss båda....lite trött i ryggen är jag dock måste jag erkänna till er men vill inte säga till dem som menar att jag kommer förstöra mig av allt bärande. (Hoppas att det är förlossningen och ovana vid att bära och knyta rätt och att det blir bättre snart) Och i vissa lägen har jag varit lite låst med bäbis i famnen hela tiden (då mest när han inte vill sitta i sjal så klart). Men känner att han varit så liten att det varit ok att vara lite låst, han är ju ny i världen och har det säkert inte helt lätt, så har han behövt kramas har vi kramats...

Självklart ska man lyssna på bäbis men hur mycket bär ni om dagarna? Och var är bäbis när/om ni inte bär? Vad gör bäbis då? I vilka situationer bär ni INTE? (typ steker mat kanske?) Och det här med att lyssna på bäbis, är han/hon ok medan han/hon sitter lugnt för sig själv och bara tittar tro? Eller saknas kanske närhet ändå även om det inte "klagas"? Kan man bära för mycket, alltså för barnets skull?

[Mikaela]

Jag tror inte man kan bära för mycket. Men jag bär inte särskild mycket, inte för bärandets skull. Jag bär när jag behöver extra armar, eller jag ska ut och gå. Eller när H ska sova och inte somnar av amning. Sambon bär varannan kväll när jag lägger storasyster och han behöver hålla H sovande så han inte vill amma just då.

[Clärchen]

Jag har nog burit mina barn även när jag stekt mat men oftast har jag haft dem på ryggen i de fallen. En gång knöt jag upp minstingen på ryggen medan jag stekte pannkakor

När bär (bar) jag inte När jag duschade (oftast men det kan ha hänt att jag haft barnen i vattensjal då). Och när jag låg och sov

Huvudregeln på när jag inte bar är nog när barnen var nöjda med att inte bli burna. Vill de bäras och jag klarar av det så bär jag.

Sen tycker jag att det precis som du beskriver är helt okej att vara låst när man har en så liten bebis som 8 veckor. Det blir man och Men den tiden går så snabbt över även om man inte inser det i stunden. Så bär på så mycket du känner att du orkar. Och det är så individuellt så det är det bara du som kan avgöra.

[AbbesMamma]

När Albin var så liten var han i sjalen all tid han inte ammade eller sov i famnen
Nu vid strax två år åker han sjal eller sele all tid han skulle åkt vagn om han var ett vagnbarn + om han behöver sova när vi är iväg eller om jag behöver göra hushållsarbete hemma och han är mammig eller trött. Jag tror inte heller att man kan bära för mycket

[Sofie]

Trött i ryggen har jag varit en par månader efter varje förlossning. Jag tänker att det har mest med att tyngdpunkten är så annorlunda jämfört med graviditeten. Och att jag suttit och ammat timmavis, ibland utan stöd för armarna

Då jag har varit sämre på att ha sjalen på hela dagen så har jag burit mer i armarna och det blir jag verkligen trött och öm av.

Bär på du, det gör livet lättare och bebisen nöjdare (oftast)

[Jos]

Jag tror inte heller att man kan bära för mycket för barnets skulle. Sen tror jag också att om barnet ligger (eller sitter) lugnt och tittar så saknar inte hen närhet just då, iaf inte om hen är van vid att bli upplockad när hen "säger till". Ett barn som verkar nöjt är normalt sett nöjd, liksom.

[Tii]

Jag har nog burit mina barn även när jag stekt mat men oftast har jag haft dem på ryggen i de fallen. En gång knöt jag upp minstingen på ryggen medan jag stekte pannkakor

När bär (bar) jag inte När jag duschade (oftast men det kan ha hänt att jag haft barnen i vattensjal då). Och när jag låg och sov

Huvudregeln på när jag inte bar är nog när barnen var nöjda med att inte bli burna. Vill de bäras och jag klarar av det så bär jag.

Sen tycker jag att det precis som du beskriver är helt okej att vara låst när man har en så liten bebis som 8 veckor. Det blir man och Men den tiden går så snabbt över även om man inte inser det i stunden. Så bär på så mycket du känner att du orkar. Och det är så individuellt så det är det bara du som kan avgöra.

Tack, det låter bra, känner mig lite mindre knäpp nu

[Tii]

Trött i ryggen har jag varit en par månader efter varje förlossning. Jag tänker att det har mest med att tyngdpunkten är så annorlunda jämfört med graviditeten. Och att jag suttit och ammat timmavis, ibland utan stöd för armarna

Då jag har varit sämre på att ha sjalen på hela dagen så har jag burit mer i armarna och det blir jag verkligen trött och öm av.

Bär på du, det gör livet lättare och bebisen nöjdare (oftast)

Ja fasiken vad jobbigt det är att bära i armarna...men som sagt kan killen protestera lite när han ska ner i sjalen och känns ju fel att bråka om det =) Men hoppas att det blir bättre när han börjar kunna hålla uppe huvudet. Att låta honom kissa innan har hjälpt jätte mycket. Dumma mamma som inte förstod att det är obehagligt att tvingas ner i sjalen just när man behöver gå på toa....Men min kille är stor och kanske är det dags med en långsjal stället, som jag förstår avlastar de bäst. Men min förlossning var lång och antar att som du säger kan ryggontet komma därifrån...inte bärandets fel just =)

[Tii]

Tack för era inlägg, skönt med lite input från folk som inte tycker det verkar helknasigt att bära omkring på sin unge....som sagt, vågar ju knappt klaga på ryggont inför andra. Reaktionen blir ju INTE "ska jag hjälpa dig och knyta sjalen bättre kanske?" utan "Men lägg ner honom!!!!!!" He he....och lite suck...

Ser fram emot att kunna börja bära på rygg, verkar smidigt...

[Sanna81]

När mitt barn var så litet hade jag som mål att hon skulle ha kroppskontakt så mycket som möjligt, helst konstant. Alltså bar jag i sjal i princip hela tiden som hon inte var i en famn eller bars för hand. Det hände att vi la henne ifrån oss på en filt när vi åt, särskilt om hon sov, men oftast låg hon i sjalen eller famnen också då. Dock bar vi mest i sjal när hon sov eller skulle sövas, det tog en par månader till efter åtta veckor innan det gick att bära henne i redskap i piggt och vaket tillstånd. Sov gjorde hon antingen i sjalen, i en famn (ofta med bröstet i munnen) eller tätt intill mig liggandes i dubbelsängen. Ibland la jag henne förresten på badrumsmattan när jag gick på toaletten, men rätt ofta var hon i min famn då också, gärna ammandes. När hon var någon månad äldre än din började jag på någon form av mammagympa också, då las hon ned på en gympamatta framför mig, och sen låg hon på badrumsmattan under ett babygym när jag duschade hemma, men då hade jag nog rätt dåligt samvete för att hon fick ligga ensam så mycket den dagen.

Jag kan inte tänka mig att man kan bära ett så litet barn för mycket, det kommer nog i så fall senare om man försöker hålla fast ett barn som vill krypa iväg och upptäcka något. Däremot tyckte jag att det var rätt opraktiskt och jobbigt många gånger, men ändå värt det med tanke på allt jag läst om hur skadligt det skulle vara för bebisar att vara utan kroppskontakt.

[Tii]

När mitt barn var så litet hade jag som mål att hon skulle ha kroppskontakt så mycket som möjligt, helst konstant. Alltså bar jag i sjal i princip hela tiden som hon inte var i en famn eller bars för hand. Det hände att vi la henne ifrån oss på en filt när vi åt, särskilt om hon sov, men oftast låg hon i sjalen eller famnen också då. Dock bar vi mest i sjal när hon sov eller skulle sövas, det tog en par månader till efter åtta veckor innan det gick att bära henne i redskap i piggt och vaket tillstånd. Sov gjorde hon antingen i sjalen, i en famn (ofta med bröstet i munnen) eller tätt intill mig liggandes i dubbelsängen. Ibland la jag henne förresten på badrumsmattan när jag gick på toaletten, men rätt ofta var hon i min famn då också, gärna ammandes. När hon var någon månad äldre än din började jag på någon form av mammagympa också, då las hon ned på en gympamatta framför mig, och sen låg hon på badrumsmattan under ett babygym när jag duschade hemma, men då hade jag nog rätt dåligt samvete för att hon fick ligga ensam så mycket den dagen.

Jag kan inte tänka mig att man kan bära ett så litet barn för mycket, det kommer nog i så fall senare om man försöker hålla fast ett barn som vill krypa iväg och upptäcka något. Däremot tyckte jag att det var rätt opraktiskt och jobbigt många gånger, men ändå värt det med tanke på allt jag läst om hur skadligt det skulle vara för bebisar att vara utan kroppskontakt.

Så skönt att höra vad ni säger....som jag sa innan, känner mig så mycket mindre knäpp...och då är det inte bara min bäbis som vill bli buren i vaket tillstånd men INTE i bärdon utan oftast bara i armar. Alltså blir det kanske bättre sedan...känns som han är nyfiken och nog skulle trivas bättre på rygg...

Väldigt skönt att inte vara ensam om att knappt lägga ifrån sig bäbis....som sagt ser han nöjd ut brukar han få sitta i en babysitter om jag behöver göra sånt som är svårt med honom i armarna, men det vill han inga långa stunder och då känns det rätt att låta honom slippa det också. Han är ju ny här i världen, kan inte alltid vara så lätt =)

[evenflow]

Jag/vi bär också mycket! Vår lilla tjej är 7 mån,(6v för tidigt född). Senaste två månaderna har hon dock fått ligga på en filt på golvet el sitta i matstol korta stunder. Hon ligger och undersöker saker,'provkryper' och roas av storebror 2,5 år. Men hon är aldrig längre bort en tre meter fr oss. Hon sover i selen på dagarna, ammar henne i den. Första tiden sov hon mycket i famnen. På nätterna sover vi alla fyra i samma säng. På kvällen somnar hon, numera, tillsammans m storebror i "stora sängen", jag ammar tills hon somnar där.

Har en Ergobaby, hade trikåsjal i början. Känner mig lite sliten i ryggen,svanken och funderar på om vi ska skaffa en långsjal? Lånar tråden för tips om det!
Vi bar storebror också, tills vi provade sätta honom i sittvagn och han gillade det,han var ca ett år då. Bär gärna lillasyster länge, bara jag orkar!

Känner mig ibland också 'udda' när folk runtomkring verkar tycka det är konstigt att bära sitt barn. Är väl konstigare att INTE bära?!

Storebror är en empatisk, pratglad,varm och social liten 2,5-åring. Vi har burit,rutinpottat, samsovit och kört tecken som stöd,(pga uppmuntra kommunikation, inte pga talsvårigheter). Kommer göra detsamma m lillasyster,trots en ibland oförstående omgivning...

Ursäkta långt inlägg

[emindy]

Jag/vi bär det som behövs. Antingen för att bebis vill eller behöver eller för att jag vill gå en promenad eller på stan eller vad som helst. Men hon ligger även en del för sig själv, framför allt när hon sover dagtid.
Men där ser vi stor skillnad mellan de två barnen! Z ville inte vara själv mycket alls men M är mycket coolare med det

[Flygmusen]

Vi bar jättemycket fram till 4-5 månader då min dotter började vilja vara själv på golvet ibland. Numera är hon 14 månader och nu bär vi inte lika mycket utan mest när jag vill gå på en kortare promenad eller när vi ska till närbutiken. Det kan vara tungt ibland även om det inte är outhärdligt och nu väger min dotter 11 kilo. Jag var också trött i kroppen efter förlossningen och hade lite ont ibland men jag är säker jag haft mer ont om jag varit tvungen att bära henne i famnen hela tiden istället för min dotter låg inte i någon vagn eller babysitter utan panikskrik.

[mjau-mjau]

När mitt barn var så litet hade jag som mål att hon skulle ha kroppskontakt så mycket som möjligt, helst konstant. Alltså bar jag i sjal i princip hela tiden som hon inte var i en famn eller bars för hand. Det hände att vi la henne ifrån oss på en filt när vi åt, särskilt om hon sov, men oftast låg hon i sjalen eller famnen också då. Dock bar vi mest i sjal när hon sov eller skulle sövas, det tog en par månader till efter åtta veckor innan det gick att bära henne i redskap i piggt och vaket tillstånd. Sov gjorde hon antingen i sjalen, i en famn (ofta med bröstet i munnen) eller tätt intill mig liggandes i dubbelsängen. Ibland la jag henne förresten på badrumsmattan när jag gick på toaletten, men rätt ofta var hon i min famn då också, gärna ammandes. När hon var någon månad äldre än din började jag på någon form av mammagympa också, då las hon ned på en gympamatta framför mig, och sen låg hon på badrumsmattan under ett babygym när jag duschade hemma, men då hade jag nog rätt dåligt samvete för att hon fick ligga ensam så mycket den dagen.

Jag kan inte tänka mig att man kan bära ett så litet barn för mycket, det kommer nog i så fall senare om man försöker hålla fast ett barn som vill krypa iväg och upptäcka något. Däremot tyckte jag att det var rätt opraktiskt och jobbigt många gånger, men ändå värt det med tanke på allt jag läst om hur skadligt det skulle vara för bebisar att vara utan kroppskontakt.

Vi hade det precis likadant. Men omgivningen, ja särskilt farmodern, oj så många åsikter det fanns. Suck. Det spelade liksom ingen roll att pappan och jag och B var nöjda med situationen. Vi hade aldrig någon vagn och tjatet, från farmodern alltså, pågick mer eller mindre i ett par år.

Mitt råd är att följa ditt hjärta och försöka stänga av hörseln beträffande andras åsikter.