Bootstrap Framework 3.3.6

[Nina & lilla J]

Jag skulle nog behöva någon jämförelse för att känna att jag upplever ett "klonk" men dottern kan sitta på min höft utan att jag håller i henne och jag kan gå runt med henne på ryggen utan varken bärdon eller hålla i henne, hon håller sig fast själv och hon är mycket starkare än sin något äldre kusin.

[Mammazenita]

Jag blir alltid lika förvånad när jag lyfter oburna barn över hur tunga och "degiga" de är. De bara hänger där, utan att haka fast, jag blir trött i armarna på någon minut.
Till skillnad från mina egna som jämt och samt hänger på höften eller rygg eller i famnen, med eller utan sele/själ, så kan jag bära länge länge.
Så jag förstår de som inte förstår hur man orkar bära, skulle barnen inte hjälpa till skulle det ju vara sju resor tyngre

Instämmer!

[november]

[november]

Jag blir alltid lika förvånad när jag lyfter oburna barn över hur tunga och "degiga" de är. De bara hänger där, utan att haka fast, jag blir trött i armarna på någon minut.
Till skillnad från mina egna som jämt och samt hänger på höften eller rygg eller i famnen, med eller utan sele/själ, så kan jag bära länge länge.
Så jag förstår de som inte förstår hur man orkar bära, skulle barnen inte hjälpa till skulle det ju vara sju resor tyngre

Instämmer!

[Marina]

En annan sak som får oss att tänka att det märks att han har blivit buren är att när man lyfter honom nu (120 cm lång och 20 kg) så KLONK häktar han fast sig i grodposition Praktiskt när man behövt ta upp honom på natten för att kissa eller i andra situationer av smärta/rädsla/sjukdom. Eller bara mys

EXAKT så gör vår 7-åring också

[zink]

Jag blir alltid lika förvånad när jag lyfter oburna barn över hur tunga och "degiga" de är. De bara hänger där, utan att haka fast, jag blir trött i armarna på någon minut.
Till skillnad från mina egna som jämt och samt hänger på höften eller rygg eller i famnen, med eller utan sele/själ, så kan jag bära länge länge.
Så jag förstår de som inte förstår hur man orkar bära, skulle barnen inte hjälpa till skulle det ju vara sju resor tyngre

Även att det kan vara lite tuffare att börja senare, med ett barn som är över 1 år? Fast näe, sådant där lär de sig nog snabbt om det är regelbundet.

Förutom att barnet blir mer vant så funkar det ju även så att den vuxne bygger upp muskler och teknik successivt. Börjar ju med en lätt vikt på 2-3 kg som sedan ökar på i lämplig takt Det spelar också roll.

[moggleif]

Här klonkas det också. Roligast efter babysim när man har barnet på ryggen och när man går upp ur vattnet fortfarande har barnet på ryggen. Den som snart fyller ett säkrar jag fortfarande men klonket är där, behöver liksom inte bära. De andra tittade storögt i början och fick lite frågor om barnet verkligen höll sig fast. Och då släppte jag...

Jobbigt att ta ner bara då vattnet är lite av limkaraktär.

[zink]

Läckert, vi är verkligen apor!

Attachment parenting i praktiken onekligen

[Åsa K]

Jag blir alltid lika förvånad när jag lyfter oburna barn över hur tunga och "degiga" de är. De bara hänger där, utan att haka fast, jag blir trött i armarna på någon minut.
Till skillnad från mina egna som jämt och samt hänger på höften eller rygg eller i famnen, med eller utan sele/själ, så kan jag bära länge länge.
Så jag förstår de som inte förstår hur man orkar bära, skulle barnen inte hjälpa till skulle det ju vara sju resor tyngre

Fast jag tror inte skilnaden enbart handlar om burna/oburna barn utan också om individer.
Ettan och trean "klonkar" och är lätta att bära. Ettan är 9år nu men vill fortfarande bli buren ibland. Tvåan däremot är helt hopplöst otymplig. Hon har alltid varit svår att bära, hon formar sig liksom inte efter den som bär och hon håller inte fast sig. Jag vet inte vad som gjort skillnaden - när de var riktigt små bar jag nog alla tre barnen lika mycket men när de blivit äldre har jag burit tvåan mindre eftersom hon är så tung och otymplig.

[Tuva-Hera]

Hm. Vi bär också mycket, men Lilla Tut har lagt sig till med ovanan anti-klonk när hon blir buren av Pappa Tut. Så fort hon kommer upp i famnen på honom så sätter hon en fot i magen på honom och en armbåge mot halsen och så häääver hon sig runt. Hon ska absolut sitta med ryggen mot pappa, och så ska han bära runt på henne så att hon kan _se_ saker. Hon styr sedan pappa med att häva sig åt höger eller vänster med hela kroppen och får honom att ändra riktning.

Gör vi något fel?

[zink]

Jag blir alltid lika förvånad när jag lyfter oburna barn över hur tunga och "degiga" de är. De bara hänger där, utan att haka fast, jag blir trött i armarna på någon minut.
Till skillnad från mina egna som jämt och samt hänger på höften eller rygg eller i famnen, med eller utan sele/själ, så kan jag bära länge länge.
Så jag förstår de som inte förstår hur man orkar bära, skulle barnen inte hjälpa till skulle det ju vara sju resor tyngre

Fast jag tror inte skilnaden enbart handlar om burna/oburna barn utan också om individer.
Ettan och trean "klonkar" och är lätta att bära. Ettan är 9år nu men vill fortfarande bli buren ibland. Tvåan däremot är helt hopplöst otymplig. Hon har alltid varit svår att bära, hon formar sig liksom inte efter den som bär och hon håller inte fast sig. Jag vet inte vad som gjort skillnaden - när de var riktigt små bar jag nog alla tre barnen lika mycket men när de blivit äldre har jag burit tvåan mindre eftersom hon är så tung och otymplig.

Se där! Men det är nog rimligt att på vilket sätt man rör sig fysiskt varierar mycket mellan individer. Är de olika i annat fysiskt också undrar nyfiken?

[zink]

Hm. Vi bär också mycket, men Lilla Tut har lagt sig till med ovanan anti-klonk när hon blir buren av Pappa Tut. Så fort hon kommer upp i famnen på honom så sätter hon en fot i magen på honom och en armbåge mot halsen och så häääver hon sig runt. Hon ska absolut sitta med ryggen mot pappa, och så ska han bära runt på henne så att hon kan _se_ saker. Hon styr sedan pappa med att häva sig åt höger eller vänster med hela kroppen och får honom att ändra riktning.

Gör vi något fel?

Lilla Tut vet vad hon vill helt enkelt Och vem hon kan få att göra som hon vill

Apropå det när vi började bära så var det ju även med BabyBjörn. Mest för att sonen var så nyfiken, jag trodde inte att det skulle gå att få honom att sitta vänd inåt. Bar honom även framåtvänd (fast inte budda utan som ni knutit i er bok också) nån gång men det blev svajigt och oskänt för oss båda utomhus i a f. Efter sommaren började vi med sele, han var då åtta månader. Inga problem att sitta mot oss. Tror nästan att han ville/behövde det för att få begränsa intrycken lite? Lite samma effekt som jag beskrev i TS, som fsk-presonalen nyttjar sig av nu då.

[Sanfora]

Har en snart 6-årig son och häromveckan på dagis så sa en av pedagogerna "Det märks att han blivit buren mycket" och fortsatte "Om han är uppspelt med mycket spring i benen så är det bara att ta upp honom i knät och gärna stryka/klia honom lite på ryggen eller i nacken så slappnar han av direkt och varvar ner..."



Jo, så är det ju. Vi har en son med mycket spring i benen och i knoppen också. Vi minns de där s k utvecklingssprången när han var liten, perioderna när det var ngt nytt och spännande på gång som att stå, gå, prata o s v Då han verkligen inte ville göra fåniga saker som att sova middag eller natt liksom. Men i sjalen/selen nära kroppen på oss - så blev han en kokt spaghetti. Oftast direkt, ibland kunde det ta ett tag.

En annan sak som får oss att tänka att det märks att han har blivit buren är att när man lyfter honom nu (120 cm lång och 20 kg) så KLONK häktar han fast sig i grodposition Praktiskt när man behövt ta upp honom på natten för att kissa eller i andra situationer av smärta/rädsla/sjukdom. Eller bara mys

Apor är vi allihopa

Eller som killen i ungdomsgänget på stan glatt utbrast när jag passerade med sonen då kanske nio månader "Kolla, nu bär de ungarna som gorillor ju!" Oh yeah

Precis det där tänkte jag in action, för 20 minuter sedan, med min 6½åring

[Jennelii]

Jag bar Linus tills han var nästan 4 år.. han fick typ aldrig gå när vi var ute Men han är inte sån och har aldrig varit.. iof när man ska sätta honom på ryggen för att få ner honom i sjalen/selen så gjorde han ju det, eller han la sig bara bra så det gick lätt.



Men i övrigt tycker jag inte alls att han klonkat fast sig så som ni beskriver, har tänkt på det förr i nån annan sån här tråd.

[Ms Morrison]

Instämmer! Här har vi tre klonkbarn och speciellt mellanbarnet har vi fått kommentarer om hur lätt det är att bära på när folk har jämfört med sina egna 3-4 åringar. Och det där hoppet de gör när jag lyfter upp gör ju att jag slipper lyfta upp också.